Förlorat min älskade

Så fruktansvärt att höra att fler är i liknande situation men det kan vara skönt att ha andra att utbyta tankar med..

Jag förlora min älskade man och barnens fina far i en trafikolycka för 2 månader sedan. Jag kom till olycksplatsen när det hade hänt och såg hur sjukvårdspersonalen försökte få liv i honom... Men hans liv gick inte att rädda,

Nu står jag här med all sorg och allt ansvar för våra fina barn på 4 och 6 år. Hur 17 fixar man det???

I ena stunden kan jag känns att visst fasen måste jag fixa det,för att i nästa fråga mig HUR 17 DÅ?

Det va inte såhär vi hade tänkt oss vårt liv... ????

Här är det väldigt upp o ned... Dagarna funkar för det mesta relativt bra... Kvällarna är värst,när barnen somnat.. Svårt att slappna av,kan inte sätta mig och se på tv-det va ju sånt vi gjorde ihop.. Saknaden är så jäkla tuff!!!

Sorgen över att barnen ska behöva växa upp utan sin älskade pappa är nästan för mycket :(

Vi skulle ju göra detta tillsammans!!!!

Tycker det är svårt på ett annat plan nu. Första tiden va så chockartad,nu har värsta chocken lagt sig,nu är det bara så tomt!!

Hej alla..

Hur går det för er? 
Här går det ff upp o ned,antar att det kommer vara så rätt länge..Jag är iaf glad att första julen är förbi och att jag tagit mig igenom vår bröllopsdag utan min älskade.. :( 

Får jag fråga vad som hände karinagumman?

Behöver också någon att ventilera med..