Förlorat min älskade

Hej på er. (Det är jag som är TS)..

Här är det upp o ned som vanligt..
Har precis vart i en svacka då allt känt så jäkla mörkt o ledsamt.. Har atgit kontakt med min psykolog igen och ska snart få träffa henne igen..

Jag har nyligen börjat läsa efter att ha vart sjukskriven i 5 månader men märkte att jag inte riktigt hängde med som jag hade väntat mig utan fick ta bort ett ämne,märker att jag lätt blir stressad och blockerad..

Med barnen är det upp o ned.. Min son har precis fyllt 5 år och det märktes tydligt att han sakna sin pappa extra mycket den dagen. Även han har problem med att hantera sin ilska och mycket prat om död och döda osv..

Min tös som snart blir 7 år är fruktansvärt känslig och har lätt för att bli arg hon med. Förstår såklart att de blir arga (även jag är arg över situationen vi hamnat i) :(

Jag förlorade även min pappa i cancer 1,5 månad innan min make dog-har fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte hunnit sörja honom.

Så fruktansvärt tungt att barnen tar på sig skulden!

Känns skönt att ha några att ventilera med även om jag önska att ingen av oss hade behövt gå igenom detta ?