Otroligt viktigt av nån anledning. Vi lyckades köpa de sista 4 strån från vår donator. Lyckas vi inte på de 4 försöken så blir det inga syskon . Känns som att sonen blev så perfekt matchad med oss att det skulle kännas fel med en "främling"
Tänker att det är som med mycket annat i den här processen: att man måste få smälta beskedet och sen acceptera lösningen.
Om någon hade frågat mig för 6 år sen om jag kunde tänka mig att få barn med hjälp av en donator överhuvudtaget så hade jag nog tyckt att det kändes otänkbart. Så kändes det att få beskedet att min man var steril. Nu känns det naturligt med donator men att byta känns svårt. Litar på att det kommer sjunka in.