Vi som står i kö för spermiedonation
Hej på er!
Hoppar in här och hoppas på lite stöd och råd.
Vi har precis varit på sista samtalet i vår fertilitetsutredning och fått reda på att min sambo inte har några spermier alls och att jag har väldigt få ägg. Vilket vara mycket värre än vad jag/vi trodde.
Jag var ju naiv och tänkte att det inte var något fel på mig eftersom jag varit gravid i ett tidigare förhållande (slutade i mf). Och min sambo, visste vi att det låg i släkten men vi trodde att det skulle finnas några små spermier att ta ifrån. Men icke, så det verkar som att det blir spermiedonation.
Nu har vi fått remiss till en androlog för att göra ytterliggare tester på sambon och så har vi blivit ställda i IVF kö. Vet inte alls vad jag kan förvänta mig i detta läge och känslorna är bara ett himla virrvarr. Är så himla orolig att vi kommer få stå i kö i flera år och att jag kommer få genomlida en massa hemska gynundersökningar och misslyckanden!! Känner mig så otroligt ledsen och frustrerad. Är det någon som kan relatera och komma med lite stöd? Känns verkligen som att det behövs nu..