nekas hobby av partner. HJÄLP

Klart hon har rätt att bestämma över vapen eller ej i hemmet och vad hon ska äta.

Har du övningsjagat?

Jakt tar dock mycket tid så jag hade väntat några år tills barnen är mer självgående och hon vant sig vid tanken.

Tycker för det första du ska få henne att förstå vad jakt. Själv äter jag mycket hellre kött från vilt som haft det bra, än kött från industin där de lever i burar och behandlas illa. Sen är det ju jägarna som genomför viltförvaltningen och söker upp påkörda djur.

Men jag säger som ovan. Jakt tar MYCKET tid, en jaktdag är en halvdag minst, förutsatt att inget skjuts. Då tar det hela dagen. Så det är ingenting man gör efter jobbet. Om ni har barn ihop måste hon se efter dem under tiden. Dessutom är det ganska dyrt med ammunition, vapen, skåp o.s.v.

Men, nej jag tycker inte man kan förbjuda någon att ha ett intresse. Tycker du ska göra det om du vill, och ha en öppen diskussion med henne samtidigt.

För mig hade jakt varit en dealbreaker.

För mig hade framförallt tiden varit det stora problemet med så små barn. Har vänner med män som jagar och har manliga vänner som jagar och det tar väldigt mycket tid. Beror kanske på vad man jagar men de som jagar älg är först borta en hel vecka (må ju vara) men sen typ varje helg september och oktober. Det är mycket hemma som landar på deras respektive när de har barn. Ur den synvinkeln skulle jag vänta lite med jakt tills minsta är något äldre.

Som jägarfru skrev så är det heller inte på något sätt gratis, det läggs ut rätt mycket pengar på jakt och det billiga köttet har jag ännu inte hört någon räkna hem varken i tid eller pengar :)

Samtidigt tycker jag inte man ska neka någon en hobby de brinner för. Men eftersom du ändå inte börjat än tycker jag du kan skjuta det något år.

Jag gillar heller inte viltkött, men hon behöver ju inte äta eller så vänjer hon sig eller så går det bra om man blandar ut det. Jag har t ex svårt för 100 % älgfärs men klarar det utan problem uppblandat med lika mycket nöt.

Vad gäller det mordiska så är det ju svårt att argumentera med idioti och fördomar. Förutsatt att man äter kött i normalfallet har jag jättesvårt att förstå hur man kan föredra att köttet kommer från uppfödda djur mot för jakt. Därmed inte sagt att alla vill jaga. Jag är själv för feg för att göra det då jag skulle vara för rädd att skadeskjuta för att våga prova. Sen gillar jag ju då inte heller köttet men principen att äta djur som fått leva i det fria och slippa uppfödning är ändå fantastisk. Sen gör, som jägarfru skriver, jägarna väldigt mycket bra i form av viltvård och hjälp med trafikskadade djur. 

Vapen i hemmet eller inte skulle jag tycka vore ett icke-problem. Vapenskåp är säkra och sköter man sig är garanterat köksknivar och fallolyckor betydligt farligare för barnen. Men som sagt, svårt argumentera mot icke rationella argument.

Hobby är för mig något man kan göra någon halvtimme då och då. Det du beskriver är ett mycket tidskrävande fritidsintresse. Jag hade personligen struntat i om det är jakt eller bergsklättring. Konsekvensen är att den som håller på med sådant är borta långa stunder, troligen på helgerna då man vill umgås och få avlastning.

Jag hade inte gått med på att min man skulle vara borta var och varannan helg när barnen är så små.

För övrigt så låter det som en dålig ursäkt att din fru ville ha hela föräldraledigheten och du "lät" henne ta det. Vill man vara föräldraledig med sina barn som pappa fixar man det, ett par månader iaf. Konsekvenserna nu kan ju vara att hon kan känna att hon får dra hela lasset, och blir mindre positiv till fritidsintressen.

Man kan ju naturligtvis aldrig bestämma över varandra, men hon kan ju anse det vara en så stor grej att du inte respekterar hennes åsikt i frågan att hon gör slut pga det. Precis som du har rätt att ta egna beslut som kan påverka henne har ju hon det.

Som flera påpekat är jakt ett tidskrävande intresse och inget jag skulle rekommendera att man börjar med som heltidsarbetande småbarnsförälder.

jag håller med de som skriver att jakt är tidskrävande och bygger på att ens partner verkligen tar hand om precis allt under de perioderna, förutom kostnader för vapen osv. Det blir lite av en livsstil. Jag tycker man kan jämföra delvis med en person som elitidrottar. Det tar massor av tid, blir en del av vem man är osv. Om du inte tidigare haft något intresse åt detta håll är det inte så konstigt om din fru reagerar. 

Jag anser att du kan vänta tills barnen börjar skolan åtminstone. 
Om din fru vill börja med en lika tidskrävande hobby, hur skulle er familj fungera då?

Du inleder TS med att beskriva hur förträfflig du varit som pappa och sen att detta med din nya hobby på något vis skulle rättfärdigas av det? Som en "belöning"? Din fru då, har hon inte slitit lika mycket? 
Du skriver att du "lät henne ta all föräldraledighet", för att du var en så snäll man, antar jag du menar men för mig låter det bara som om det var mer bekvämt så och du slapp hela spädbarnstiden med blöjbyten och kräks. Hade du verkligen varit en så engagerad pappa som du vill att det ska låta som, hade du inte "gett upp" din pappaledighet utan sett till att du också fick lite värdefull tid med dina små barn. Att du nu vill syssla med ett ganska tidskrävande intresse visar bara att du inte alls är så engagerad som du vill påskina. 

Därmed inte sagt att man inte kan ha en hobby, men då får du hitta just en hobby, inte en ny livsstil