• Äldre 25 Oct 13:39
    2637 visningar
    4 svar
    4
    2637

    Syskonavundsjuka. Jag blir galen.

    Har en 4-åring och en nyfödd. Vi har verkligen ansträngt oss för att vår härliga Goa tjej inte ska komma i skymundan. Vi båda föräldrar hittar på saker med bara henne. Så fort lillebror sover ägnar vi all uppmärksamhet mot henne, vi är ofta ute med lillebror sovandes i vagnen.

    Hon är som förbytt, innan var hon en lyhörd och empatisk liten tjej. Nu är hon som en terrier! Och hon är så fruktansvärt hårdhänt mot honom. Jag har mycket hormoner i omlopp och blir såå ledsen när hon drar honom hårt i armen eller skriker högt så hon skrämmer honom. Vi försöker att inte bli arga utan bara säga till med lugn och bestämd röst, fast helst avleda och förekomma.

    Jag trodde faktiskt att det skulle gå bättre, hon är ju fyra år och väldigt intelligent. Men hela tiden pussar hon lite för hårt, kramar lite för hårt, gungar lite för häftigt i babysittern, råkar tappa nåt på honom, hoppar upp och ner i soffan och råkar stöta till honom när vi sitter och ammar osv i all oändlighet. Om vi säger till så skulle hon ju "bara pussa" och så gör hon likadant igen fast jag nyss haft ett snack med henne om att man måste pussa försiktigt och bla bla.

    Ska säga att hon får vara med och sköta honom hela tiden, så mycket hon vill, vilket hon också gör.

    Vi överöser henne med beröm när hon gör nåt bra.

    Hon kan bli helt vansinnig om vi säger till och bara vråla rakt ut.

    Jag kan inte lita på henne för fem öre, kan inte titta bort en sekund.

    Kommer det alltid att vara så här? Är det nyhetens (o)behag?

    Med vänlig hälsning, en ledsen mamma.

  • Svar på tråden Syskonavundsjuka. Jag blir galen.
  • Äldre 25 Oct 20:01
    #1

    Det går över! Dessutom blir det lättare när bebisen är större och mindre ömtålig. Ett tips vi fick är att vid negativa handlingar (nyp, slag etc) ge det lilla syskonet uppmärksamheten, gick det bra och ta upp och gosa. Annars blir det lätt en ond spiral att göra ngt dumt och sen få mammas uppmärksamhet. Funkar faktiskt bra även när de blir större!
    Ett annat kanontips vi fick var att aldrig skylla på bebisen att man inte kan eller hinner, t.ex. nu måste jag gå tvätta händer (istället för att bebisen behöver byta blöja) eller nu måste jag äta eller vila (när man ammar). Tyckte det funkade bra. Lycka till!!

  • Äldre 25 Oct 21:44
    #2

    Så är det rätt mycket här också (3-åring och bebis). Du fick bra råd ovan.
    Jag skulle vilja lägga till att man kan prata med det stora barnet om hur det känns med bebisen. Ibland när jag ser hur storasyster kämpar mot viljan att nypas, klappa för hårt, mm så förekommer jag genom att säga något som "det ser ut som om du är arg nu", "är det jobbigt med lillasyster?", "tycker du hon tar för mycket tid från vår lek?" etc... Sedan talar vi om att det är ok att känna så, men att man aldrig får vara hårdhänt ändå, utan gå undan, eller berätta att man blir arg.
    Bebisen är nu snart 8 månader och tål lite mer. Emellanåt har de riktigt kul ihop med tittut-lekar och liknande.

  • Äldre 25 Oct 21:59
    #3

    Bra råd innan. Ska även ta till mig

    Mina råd är dessa. Jag var visserligen äldre när min lillasyster kom men jag minns än idag hur jag fick en hel del utbrott. Var ledsen när jag skulle sova tex. Jag tänkte inte själv något ont om lillasyster men det var nog en sorg att inte vara minst längre. Min mamma var lyhörd och förstod detta så en kväll kom hon och pratade om just det. Om hur jag fortfarande var hennes lilla tjej och att hon älskade mig lika mycket trots att lillasyster kommit osv. Efter det så kunde jag släppa det helt. Kanske värt ett försök. 4 åringar förstår en hel del.

    Och på tal om 4 åringar. Jag har en själv här hemma (yngst av tre) och hon beter sig liknande fast med vår nya valp. Jag tror inte det är så mycket pga avundsjuka utan helt enkelt svårt för henne att kontrollera sig. Hon tycker ju så mycket om hunden och kan helt enkelt inte låta bli att krama lite för hårt ibland.
    Med detta sagt menar jag att det oförsiktiga kanske inte alltid är med flit.

  • Äldre 27 Oct 10:12
    #4

    Tack för råden! Speciellt det om att ge bebisen all uppmärksamhet, det låter som att det skulle kunna fungera.

Svar på tråden Syskonavundsjuka. Jag blir galen.