• Anonym (Mickan)

    Han är gift med sin mamma!!!

    Min man och jag har varit gifta i snart tre år och hans relation till hans mamma har alltid varit mer hustru/make än mamma/son. Jag tycker att det är jätteviktigt att ha nära relationer till sina föräldrar och syskon men just nu skulle jag kunna sopa hans 52 tums-TV från nionde våningen.

    Vi har ganska nyligen flyttat till ett nytt hus och fick under flytten stor hjälp av hans föräldrar (supersnällt! Jag arbetar väldigt mycket och var inte alls lika delaktig i flytten/ihopbyggandet av möbler osv). Under inflytten så bestämde hans mamma väldigt mycket, bland annat gjorde om ordningen i våra köksskåp, köpte lite nytt och slängde ut lite gammalt. Jag bet ihop även om jag tyckte att det var påfrestande. 

    Nu till helgen så har jag och min planerat ett inköp av en ny dubbelsäng. Jag har kollat runt väldigt mycket och varit den drivande parten i val av sänggavel, färger, märken osv. Min man har tyckt att detta har varit skönt eftersom att han är rätt ointresserad.

    Ikväll kläcker han ur sig att "imorgon ska han och mamma köpa säng. Hon har hittat ett riktigt kap med en grå sänggavel och 180 cm bred". Efter mycket jobb hade jag och min man bestämt oss för en beige sänggavel, punga ut lite extra för 200 cm bred och lite annat. Jag gick fullkomligt i taket!

    Snälla FL, säg att detta inte är normalt?! Ens man måste väl för bövelen kunna sätta ner foten och inte agera make till sin mamma?! 

  • Svar på tråden Han är gift med sin mamma!!!
  • micke86

    Hej! Jag håller med dig helt och hållet! tycker inte du överreagerar alls, känns som att hans relation till föräldrar/syskon är lite väl nära, eller typ är som när man var i tonåren.

    Finns ju en hel del saker i en relation som man sköter internt med flickvän och inte med föräldrarna, exemelvis hygien artilkar, säng, underkläder osv osv och hur man inreder, sånt gör man med sin partner! visst absolut kan man taemot tips osv utifrån men det är en helt annan sak!.

    Skulle man nu inte i som hans fall inte känna för att vara delaktig i sängval så så TRAMPAR MAN VÄL INTE över sin partner och låter mamma göra det ha ha ha låter som när man var 13 år typ och åker till Ikea med mamma å pappa :D hi hi hi

    Dessutom så får jkag inte in i min hjärna hur han låter henne ta över rodret! Okej jag kan förtså att om ni båda vill byta säng men drar ut på det å inte hittar något bra, samt ber hans mamma pappa hålla ögonen öppna osv för ni hittar inget eller ha tid, då är det ju liksom okej!.  Men nu när din make vet om att du tar rodret och han slipper vara delaktig, och i det läget kör över dig å låter mamsen blanda sig i fattar jag inte.

    Hur svårt kan det va? bara för han att säga till sin mamma: Ja vi håller på och kolla efter en säng nu, jag själv känner att det inte är min grej riktigt "tråkigt att gå på ikea osv" men TS sköter det, hon har redan hittat nåt som blir jättebra så "du behöver INTE kika runt" vi fixar det själva!!!!

    * Herre gud, säng vill man väl ordna utan MAMMA, går han och mamma till Lindex å kökper underkläder till dig med liksom? snart går dom väl till martin-shop oxå för å välja ut nåt till dig å din man   ha ha ha ha

    Nae fan dissa hennes7deras val av säng, säg att du redan har hittat och inte är intresserad av ha ha hjälp av hans mamma. han får helt enkelt stoppa henne.

  • Anonym (poppa)

    1) Definiera gränserna för hur långt du tillåter för dig själv så att du vet var DU står. Är det okej att svärmor bökar hemma hos er som hos sig själv? Känns det okej att hon möblerar om hemma hos er eller köper och slänger saker åt er? Får hon knata in utan att knacka på/ringa först? Är det okej om hon delar er dubbelsäng med er?

    Det viktigaste är att du vet var dina gränser går. När du sedan vet det kan du börja kommunicera dessa till andra (som inte är några tankeläsare) och hävda dem.

    2) Diskutera med din man (som inte är någon tankeläsare). Berätta hur du upplever situationen. Eftersom det handlar om ert gemensamma hem.har ni båda vetorätt för vad som tillåts hemma hos er. Och eftersom ni är ett par bör ni backa varandra gentemot andra.

    I den här diskussionen är det viktigt att du utgår ifrån dig själv och hur du känner för det finns inget rätt eller fel. Vissa låter föräldrar/svärföräldrar styra hos dem helt och hållet medans andra (de flesta) inte gillar det. Var inte anklagande mot din man. Det verkar som att han är van vid att ha det som det är och kanske har han aldrig ens reflekterat över det. Men hur som helst måste ni komma fram till ett gemensamt förhållningssätt och det gör man bäst på ett respektfullt sätt.

    3) Som sista steg bör ni börja hävda era gemensamma gränser gentemot svärmor. Det borde inte bli svårt om hon är en normal person. Då bör det räcka med att ni talar om för henne hur ni vill ha det. För att skona hennes känslor kan ni ta det lugnt med henne. Kanske fattar hon av försiktiga och artiga hintar om ni har tur.

  • Stårschan

    Det är inte normalt, men heller inte ovanligt. Tyvärr är den sortens mor-son-förhållanden inte helt ovanliga skilsmässoorsaker. Jag jobbar t.ex. med en man som blev lämnad av sin fru för att hon till slut fick nog av att maken inte kunde klippa navelsträngen.

    Poppa har väldigt kloka råd!

  • Anonym (Siv)
    Anonym (Mickan) skrev 2015-10-27 00:21:34 följande:

    Min man och jag har varit gifta i snart tre år och hans relation till hans mamma har alltid varit mer hustru/make än mamma/son. Jag tycker att det är jätteviktigt att ha nära relationer till sina föräldrar och syskon men just nu skulle jag kunna sopa hans 52 tums-TV från nionde våningen.

    Vi har ganska nyligen flyttat till ett nytt hus och fick under flytten stor hjälp av hans föräldrar (supersnällt! Jag arbetar väldigt mycket och var inte alls lika delaktig i flytten/ihopbyggandet av möbler osv). Under inflytten så bestämde hans mamma väldigt mycket, bland annat gjorde om ordningen i våra köksskåp, köpte lite nytt och slängde ut lite gammalt. Jag bet ihop även om jag tyckte att det var påfrestande. 

    Nu till helgen så har jag och min planerat ett inköp av en ny dubbelsäng. Jag har kollat runt väldigt mycket och varit den drivande parten i val av sänggavel, färger, märken osv. Min man har tyckt att detta har varit skönt eftersom att han är rätt ointresserad.

    Ikväll kläcker han ur sig att "imorgon ska han och mamma köpa säng. Hon har hittat ett riktigt kap med en grå sänggavel och 180 cm bred". Efter mycket jobb hade jag och min man bestämt oss för en beige sänggavel, punga ut lite extra för 200 cm bred och lite annat. Jag gick fullkomligt i taket!

    Snälla FL, säg att detta inte är normalt?! Ens man måste väl för bövelen kunna sätta ner foten och inte agera make till sin mamma?! 


    Sätt ner foten och berätta lungt och fint att detta inte är okej. Hennes son är en vuxen man och har ett liv tillsammans med dig. Hon måste visa respekt för detta och kan hon inte det får hon hålla sitt avstånd. En säng är ett väldigt personligt inköp och hon har ingen rätt överhuvudtaget att vara en del av det. Min svärmor är väldigt utnyttjande och tar sig friheter. Jag skulle ha satt ner foten tidigare och nu får jag lida konsekvenserna av det så säg ifrån! Våga ifrågasätta, reagera, få ut dina känslor och stå fast vid dem!

    Hon gör fel förklara det för henne så att hon inte fortsätter.
  • Anonym (Mickan)
    Anonym (poppa) skrev 2015-10-27 02:29:48 följande:
    1) Definiera gränserna för hur långt du tillåter för dig själv så att du vet var DU står. Är det okej att svärmor bökar hemma hos er som hos sig själv? Känns det okej att hon möblerar om hemma hos er eller köper och slänger saker åt er? Får hon knata in utan att knacka på/ringa först? Är det okej om hon delar er dubbelsäng med er?
    Det viktigaste är att du vet var dina gränser går. När du sedan vet det kan du börja kommunicera dessa till andra (som inte är några tankeläsare) och hävda dem.

    2) Diskutera med din man (som inte är någon tankeläsare). Berätta hur du upplever situationen. Eftersom det handlar om ert gemensamma hem.har ni båda vetorätt för vad som tillåts hemma hos er. Och eftersom ni är ett par bör ni backa varandra gentemot andra.
    I den här diskussionen är det viktigt att du utgår ifrån dig själv och hur du känner för det finns inget rätt eller fel. Vissa låter föräldrar/svärföräldrar styra hos dem helt och hållet medans andra (de flesta) inte gillar det. Var inte anklagande mot din man. Det verkar som att han är van vid att ha det som det är och kanske har han aldrig ens reflekterat över det. Men hur som helst måste ni komma fram till ett gemensamt förhållningssätt och det gör man bäst på ett respektfullt sätt.

    3) Som sista steg bör ni börja hävda era gemensamma gränser gentemot svärmor. Det borde inte bli svårt om hon är en normal person. Då bör det räcka med att ni talar om för henne hur ni vill ha det. För att skona hennes känslor kan ni ta det lugnt med henne. Kanske fattar hon av försiktiga och artiga hintar om ni har tur.
    Tack för ditt svar! Jag pratar alltid med min man om hur jag känner, men han tar aldrig mitt parti det första han gör. Alltid mammas. Det är först när jag blivit vansinnig som han säger "men om det betyder så mycket för dig så....". Jag blir galen på honom, inte på hans morsa, eftersom att det är han som borde sätta gränser mot henne tycker jag.
  • Anonym (poppa)
    Anonym (Mickan) skrev 2015-10-27 09:36:59 följande:

    Tack för ditt svar! Jag pratar alltid med min man om hur jag känner, men han tar aldrig mitt parti det första han gör. Alltid mammas. Det är först när jag blivit vansinnig som han säger "men om det betyder så mycket för dig så....". Jag blir galen på honom, inte på hans morsa, eftersom att det är han som borde sätta gränser mot henne tycker jag.


    Men istället för att prata med honom om enskilda saker borde du kanske ta upp han och hans förhållningssätt för diskussion. Inte anklagande utan förklara hur du upplever det från din synvinkel. Om att du skulle uppskatta att han har dig som sin primära partner som han i första hand lyssnar på och diskuterar med. Du kan gärna förklara att det kan förstöra er relation om ni hela tiden blandar in hans mamma i saker som egentligen tillhör ert liv och att du mår dåligt av det.

    Vissa har svårt att klippa navelsträngen till sina föräldrar och kan behöva professionell hjälp till det. Familjeterapi kanske? Det är oftast gratis genom kommunen. Där får ni hjälp av en utomstående som säkerligen är bättre på att få din man att förstå om du misslyckas.

    Men du kan redan nu börja hävda dina gränser genom att påtala exempelvis att ingenting görs i ert gemensamma hem utan att du konsulterats först. Och sedan kan du säga nej till sånt som du är obekväm med. Du kan också ha önskemål om att han diskuterar allt som har med er relation eller ert gemensamma hem först (innan han pratar med mamman).
  • Anonym (Grattis)
    Anonym (Mickan) skrev 2015-10-27 09:36:59 följande:

    Tack för ditt svar! Jag pratar alltid med min man om hur jag känner, men han tar aldrig mitt parti det första han gör. Alltid mammas. Det är först när jag blivit vansinnig som han säger "men om det betyder så mycket för dig så....". Jag blir galen på honom, inte på hans morsa, eftersom att det är han som borde sätta gränser mot henne tycker jag.


    O en sån här man vill du fortsätta vara gift med? :/ Måste vara jobbigt att bli vansinnig emellanåt i åtm tre år, på en person du inte verkar vara nr 1 för.
  • Anonym (Vanligt)

    Been there twice.
    Ena gången var sonen ensambarn och mamman änka (singel)
    Andra gången hade sonen ett manligt syskon men även där var mammans änka ( bara ett sammanträffande förstås :)) och singel.

    I mina båda förhållanden så var männen lite oförstående när jag påpekade att mammorna s a s tog över.
    Blev förvånade när jag nämnde det.
    Nu pratar vi vuxna män mellan 35 -45.

    Mammorna var trevliga mot mig osv men ett martyrskap sken igenom.
    - jaha ska ni till Skåne i sommar, suck nä jag har ju inget planerat...
    - men inte passar dessa gardiner till era möbler! Nu åker vi och köper nya i morgon.
    Osv osv....

    Även sådana saker som du nämner.
    Mina män var nog så vana med sina mammors beteende att de inte reagerade över att de tog över (frurollen)

    Mitt senaste x sa iofs att strunta i henne vi gör som vi vill. Fast hon sprang runt och ville bestämma .
    Jag kände mig ändå kränkt.
    Och det har du all rätt att göra!

    Snacka med mannen och han måste ställa ned foten. Som nån skrev ovanför.

  • Anonym (Blä)

    Jag stod ut o ett väldigt skum trekantsdrama i tre år där jag och killens mamma slogs om honom.

    Droppen kom nät vi var på besök hos henne och skulle kolla film. Han satt i mitten i soffan. Och hon börjar smeka sin son 20+ i håret!!!!

    Jag bara reste mig upp och gick.

  • Anonym (svärdotter)
    Anonym (poppa) skrev 2015-10-27 02:29:48 följande:

    1) Definiera gränserna för hur långt du tillåter för dig själv så att du vet var DU står. Är det okej att svärmor bökar hemma hos er som hos sig själv? Känns det okej att hon möblerar om hemma hos er eller köper och slänger saker åt er? Får hon knata in utan att knacka på/ringa först? Är det okej om hon delar er dubbelsäng med er?

    Det viktigaste är att du vet var dina gränser går. När du sedan vet det kan du börja kommunicera dessa till andra (som inte är några tankeläsare) och hävda dem.

    2) Diskutera med din man (som inte är någon tankeläsare). Berätta hur du upplever situationen. Eftersom det handlar om ert gemensamma hem.har ni båda vetorätt för vad som tillåts hemma hos er. Och eftersom ni är ett par bör ni backa varandra gentemot andra.

    I den här diskussionen är det viktigt att du utgår ifrån dig själv och hur du känner för det finns inget rätt eller fel. Vissa låter föräldrar/svärföräldrar styra hos dem helt och hållet medans andra (de flesta) inte gillar det. Var inte anklagande mot din man. Det verkar som att han är van vid att ha det som det är och kanske har han aldrig ens reflekterat över det. Men hur som helst måste ni komma fram till ett gemensamt förhållningssätt och det gör man bäst på ett respektfullt sätt.

    3) Som sista steg bör ni börja hävda era gemensamma gränser gentemot svärmor. Det borde inte bli svårt om hon är en normal person. Då bör det räcka med att ni talar om för henne hur ni vill ha det. För att skona hennes känslor kan ni ta det lugnt med henne. Kanske fattar hon av försiktiga och artiga hintar om ni har tur.


    Denna lista hade jag behövt när jag träffade min man. Hon har inte varit som Ts svärmor men mina gränser och mina behov skit hon i. Numer träffar jag aldrig henne utan min man. Och han får hantera henne.
    Skulle någon slänga saker från mitt hem. Då kommer man inte in dit igen. Så gör man bara inte.
  • Lilje
    Anonym (Blä) skrev 2015-10-31 15:20:52 följande:

    Jag stod ut o ett väldigt skum trekantsdrama i tre år där jag och killens mamma slogs om honom.

    Droppen kom nät vi var på besök hos henne och skulle kolla film. Han satt i mitten i soffan. Och hon börjar smeka sin son 20+ i håret!!!!

    Jag bara reste mig upp och gick.


    Men vad var fel på det? Får hon inte röra vid honom längre?
Svar på tråden Han är gift med sin mamma!!!