Inlägg från: Anonym (Hur hantera detta?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hur hantera detta?)

    Vuxenmobbning

    Vill helst vara anonym här. Har efter några års trassel med livet äntligen tagit tag i min situation och börjat studera på universitet. Är nu på termin 2. Allt var frid och fröjd fram till första halvan av termin 1, det kändes kul och inspirerande att gå till skolan och jag kände mig peppad.

    Vi hade (och har) en stor del grupparbeten och här har det hänt något som eskalerat i en negativ riktning. Det har liksom bildats grupperingar inom gruppen och jag upplever att varken kommunikationen eller samarbetet fungerar.

    Det är i synnerhet en person i gruppen som beter sig illa personligt mot mig, jag tar väldigt illa vid mig av dennes kommentarer och pikar. Det har hänt så många gånger nu och senast häromdagen så kläckte h*n ur sig något väldigt spydigt/ironiskt riktat mot mig inför halva klassen då jag stod framme hos läraren. Resultat; gapskratt och tasslande hos främre raderna.

    Jag tar som sagt väldigt illa vid mig av detta, i synnerhet då jag vuxit upp som mobbad. Dessutom är detta vuxna människor som studerar, kunde man inte kräva mer empati bland dessa?

    Försöker ändå hitta en lösning på detta. Prata med henne vill jag inte göra, då jag som sagt inte hyser några varmare känslor för personen och skadan är redan skedd. Det är också svårt att skaka av sig känslan att ha blivit utskrattad av och inför sina studiekamrater. Funderar starkt på att byta skola men kommer med största sannolikhet att stöta på dessa individer igen i yrkeslivet i senare skede, och hur förklara detta då. Någonstans bör jag väl hantera detta på plats, men hur? Kom gärna med tips, tankar och reflektioner. Allt är välkommet.

  • Svar på tråden Vuxenmobbning
  • Anonym (Hur hantera detta?)
    Tow2Mater skrev 2015-10-29 16:51:24 följande:

    Du måste vräka ur dig nåt spydigt/ironiskt i samma stil tillbaka, då kan det sluta. Visa att du har lite skinn på näsan. Vad var det personen sa?


    Ja, det kan jag göra men jag inte typen som gillar att behandla andra så. Får bara hoppas att de flabbande glömt bort incidenten om ett par dagar.

    En atmosfär/klimat där man hånskrattar och pikar sina kurskamrater (vi kommer att arbeta i ett yrke där man utgår från att jobba i team) är inget jag önskat mig och det känns som dåligt utgångsläge.

    Vad personen sa är irrelevant i detta fall. Det var orsaken och efterföljderna som är i fokus.
  • Anonym (Hur hantera detta?)
    Anonym (ge igen!) skrev 2015-10-29 17:01:20 följande:

    Vad har personen för sårbarheter? Slå till där. Säg något kul om översminkade människor, om de som är tjocka, smala, ointelligenta osv. Ge igen! Att vara "den bättre människan" tjänar man inget på.


    Tror inte på att sänka sig till samma sandlåde-nivå är lösningen faktiskt..
  • Anonym (Hur hantera detta?)

    Tack för peppning. Är inne på samma linje här. Ska ta upp detta med henne när vi ses nästa gång eller om det händer igen.


    Sandra8978 skrev 2015-10-29 17:43:44 följande:

    Mitt förslag:

    Det kräver mer pondus än jag själv besitter men eftersom du tycker din situation är så jobbig har du nog motivationen att genomföra det ända. Den snyggaste lösningen jag sett var vad partiledarna ofta gör i debatterna när de blir påhoppade, man säger rakt ut vad som händer.

    "Du säger otrevliga saker om mig nu och det uppskattar jag inte, mobbning lämnade vi bakom oss i lågstadiet".

    Det finns ingen come-back mobbaren kan ha på detta, förutom om hon inte har något emot att framstå som just en mobbare. Och det vill man oftast inte. Se till bara att kommentaren som fälldes inte var för oskyldig, då kan det framstå som att du överreagerar.

    Mobbarens tanke är att det är du som ska skämmas, så länge som du inte säger något är det ju också vad du gör i gruppens ögon. Genom att högt påpeka vad som händer tar du makten över situationen. Så länge som du kan göra det och inte börja gråta eller rusa ut ur salen efteråt.


  • Anonym (Hur hantera detta?)

    Jag har inte kontakt med personen och är som sagt inte intresserad av att ha det heller. Kruxet är ju bara att vi jobbar i samma grupp. Ska säga till nästa gång det händer.


    Sandra8978 skrev 2015-10-29 17:44:36 följande:

    Näst bästa lösningen och nog den jag själv hade valt.

    Alternativt om det var folk jag sket i och inte hade mkt kontakt med, då hade jag kanske inte orkat bry mig.


  • Anonym (Hur hantera detta?)

    Jag har iaf konfronterat personen men denne förnekar det hela och känner inte alls igen sig i min upplevelse. Jag vill och orkar inte ödsla mer energi på detta utan det får vara som det är nu, jag har gjort vad jag kunnat. Och med facit i hand (det är lätt att vara efterklok) så hade ett ifrågasättande där och då varit det bästa, på ett moget sätt dvs. Men nu är det som det är. Jag har iaf gjort det jag kunde och det känns bra.

Svar på tråden Vuxenmobbning