Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.
Mina föräldrar separerade när jag var något åt äldre än ts dotter, och jag tycker inte alls att tre år är en orimligt lång tid att sörja/bearbeta en skilsmässa för ett barn. För mig tog det mycket längre än så, trots att jag hade extremt bra kontakt med båda föräldrar och aldrig behövde uppleva bråk och avundsjuka dem emellan.
Jag tycker verkligen att pappan borde respektera dotterns vilja att inte träffa "den nya" samt hennes barn. Han behöver inte undanhålla relationen heller, men vill hon inte umgås med dem så ska hon verkligen inte behöva det heller. Minns själv hur jobbigt det var att behöva träffa mammas nya killar. Mycket handlade om att jag kände mig utanför och bortprioriterad, jag ville ju umgås ensam med min mamma efter att inte ha setts på en eller två veckor. Att istället spendera kvällar och helger med en för mig främmande person var inte alls roligt, speciellt när det blev en påtvingad situation där jag inte fick välja om/när jag skulle träffa och umgås med den nya killen.
Har tyvärr ingen lösning på problemet mer än att försöka få pappan att se det ur dotterns perspektiv och respektera hennes känslor, hoppas att det löser sig!
Det är inte okej nånstans att utsätta sina barn för nya relationer var och varannat år. Slår man ut det blir det fick han en ny styvmamma var 18:e månad. Men som sagt. Män är livrädda över att ta hand om Familjen AB själv och därför behöver de en kvinna som hjälper honom. Sedan startar styvmammorna trådar på familjeliv över den late mannen när hon inser att han behövde en hushållerska och barnflicka och inte en ny kärlekspartner.