Viktiga egenskaper för en kökskniv i en barnfamilj

Nu är jag kock,så......

En kniv ska vara vass som satan. Med en vass kniv händer färre olyckor. Den ska också vara lagom lång och ha ett skönt handtag, men det är individuellt vad det betyder. För mig är en kockkniv lagom lång om bladet är lika lån som min handflata plus längden av lillfingret två gånger. Sen vill jag även ha en mindre kniv för mindre arbeten, tex skala saker. En sågtandad kniv (brödkniv) också, så är jag nöjd. Resten är bara bonus. "Multifunktionella" knivar låter som en oxymoron. En vass egg är en vass egg är en vass egg. Alla knivar är multifunktionella. 

En barnsäker kniv är en oxymoron. Knivar är per definition inte barnsäkra, och ska så heller inte vara. Barn får bara använda knivar under sträng uppsikt. Design på en kniv är trevligt, men viktigast är att den är vass så den går att använda. Helst av kolstål, men det är åter igen en smaksak.

"Mina" barn (barnen som jag lagar mat tillsammans med minst 4 gånger i veckan) får använda knivar, som sagt, under uppsikt. Mina knivar är så vassa att man bara behöver hota tomaterna med dem, så faller de isär av sig själva. Det har bara hänt EN knivolycka med barnen i mitt kök, och det var inte värre än ett paper cut. Barnen har respekt för knivarna och är försiktiga, och de vet att de inte för använda mina knivar om inte jag är med.

Jag skulle inte ha något emot om det fanns mindre kockknivar för mindre händer. Både barnhänder och mindre vuxenhänder. Mina egna händer är inte så stora. Men å andra sidan köper jag aldrig nya knivar, eftersom jag vet att sköta om de jag har. Att slänga en kniv för att den blivit slö (finns konstigt folk som gör) finns inte på kartan, då slipar jag upp den. 

Jag har inga egna barn men lagar gärna mat tillsammans med mina syskonbarn som är 5 och 8. De använder samma knivar som vi vuxna, dvs. "vanliga" köksknivar. Vi anpassar snarare VAD de får skära, tex. går gurka bra men inte hårda rotfrukter eller hal fisk, samt är noga med att lära dem kniv-vett. Slöa knivar går förstås helt bort.

Bra grepp är viktigt! Ett välformat handtag, gärna med gumminobbar/ribbor. En bred häl bak på bladet som fungerar som slintskydd är att föredra. Små barn kan kanske ha nytta av en kniv med vinklat skaft (sådan som är anpassad för reumatiker/muskelsvaga). Inget vi provat själva men en tanke jag fick nu.

Färgglada knivar/knivar med färgat blad skulle jag undvika då barnen kan uppfatta dem som inte lika vassa utan mer som "leksaksknivar". Rundad spets kan väl iofs vara bra om någon skulle råka vifta med kniven men det är en nackdel om det får kniven att se "mjuk" ut. Det ska synas att den är vass!

Sammanfattningsvis skulle jag säga att det är bäst med riktiga skarpa "vuxen-knivar" till barnen fast med extra bra grepp. Absolut ingen barnslig design så att de glömmer bort att de kan vara farliga!

Helt vanliga knivar i lite olika storlekar är det enda jag tycker att vi behöver. Jag har aldrig sett någon poäng med att låta barn använda specialutformade köksredskap, utan jag tycker att det är bättre att de i lagom takt får lära sig hantera de redskap som redan finns i köket.

Små nätta grönsaksknivar var det första de fick börja använda - dels för att de knivarna passade till deras små händer, men också för att de små knivarna var lagom för att börja skära gurka och paprika och annat som kändes lämpligt i början.

Prylar som utformas för att bli barnsäkra blir ofta otympliga och svåra att använda. Jag tänker bland annat på en barnsymaskin som min dotter fick i julklapp ett år. Hon blev jätteglad och ville använda den direkt. Tyvärr var den så *** barnsäker att den inte gick att använda överhuvud taget. Den blev aldrig använd, utan hon fick direkt börja använda min riktiga symaskin istället.

Inte barnsäker!