Amningsproblem

Just nu känns det som att jag gör vad som för att han och jag ska bli glada igen... Sover i snitt en timma per dygn och det känns så ohållbart i längden... Men man får ju inte sluta amma såhär tidigt. Han går stadigt upp i vikt och jag har mycket mat så det känns som att man inte får det då när man inte har problem pga lite mat eller att de inte går upp... Känner mej som en hemsk människa som inte känner att jag älskar honom så som jag vill för att detta problemet kommer emellan oss...

Som det känns nu vill jag bara ge flaska istället, har gråtit i två veckor i princip och har ångest varje gång han ska äta. Men man känner sig dålig om man vill göra det och vet inte vart man ska vända sig för att få stöd i hur man ska bete sig

Jo detta med faser vet jag men det känns som att problemet varit detsamma i två veckor nu, hur länge ska det hålla på?

Uppdatering om någon undar.

Har pratat med BVC som föreslog lite ersättning. Så nu ska jag tills i mån testa att amma lite från varje bröst först och sen ge en slurk ersättning... Hon hade en tanke om att iom att det sprutar så ur brösten och han får taskigt grepp kanske han aldrig hinner komma åt den feta mjölken och blir då bara bukfylla och ingen bra mättnad... Känns rätt trixigt att dona med iom att amningen känns så jobbig men jag får ge det tills i mån. Ska nog iaf ställa frågan om hur jag ska gå till väga om jag bestämmer mej för att jag vill lägga ner amningen om han verkar bli nöjdare av ersättning... Vill kunna njuta av min bebis och inte som det är nu bara känna ångest över hela situationen...