Amningsproblem

Åh, jag vill skicka en stor kram till dig!! Jag har gråtit så mycket över amningen, fan vad jobbigt det har varit ibland. Ett tag var all kontakt jag hade med min dotter negativ för det var så jobbigt. Jag känner så mycket med dig! Kärleken fanns alltid där men överskuggades av sömnbrist, kamp om amning, mjölk överallt, gaser i magen.

Jag fick stora sår och använde amningsnapp. Tog bort den när det läkte. Det funkade ett tag men just vid fem veckor började min bebis vägra bröstet helt, men tog tag med nappen. Varje amning var en kamp med skrik och tårar från mig för att få mjölk i ungen, innan jag begrep att hon ville ha nappen. Jag pratade med min bvc-sköterska som sa att ALLA har problem vid fem veckor. Enorm generalisering men det är tydligen en klassisk problemvecka. Hon sa att det kan vara i förbindelse med min hormoncykel som kommer igång igen, även om man inte får mens. Men i alla fall att amningskrångel var enormt vanligt då. Det gick över, ett par veckor senare. Nu är vi igång med fyra månader där världen är mer intressant än amning så jag ammar i mörkt rum. Amningsnappen är framme IGEN och jag är så trött på den. För mig och min bebis är amning inte odelat positivt, vi kan men det är bräckligt. Jag kan inte föreställa mig att vi fortsätter särskilt länge till, när hon väl äter vanlig mat.

I alla fall, jag har kanske inte superbra råd. Om du har mycket mjölk kanske du kan pumpa och ge på flaska? Det kan en evt partner hjälpa med så du får sova. Se till att försöka rapa allt du kan. Jag upplevde själv att amningsnappen gav mer gaser så jag var glad att slippa den. Annars kom ihåg att det går över. Det GÖR det. Jag upplevde att min dotters tag blev bättre när hon blev större. Munnen växer ju. Och tarmarna mognar så hon har nästan inte ont i magen längre. Stor kram och lycka till.