Födelsedag!

Vadå söker problem som inte finns? Normalt att inte ringa sitt barn på födelsedagen? Ne. Mamman kanske ska växa upp lite och inte sitta och tjura för att barnet inte är med henne på födelsedagen. Ska man inte kunna förvänta sig mer av föräldrar?

Det angår väl ts i allra högsta grad då ts tvingas leva med barnet. Eller är det här ett av de tillfällen där ts ska skita i barnet och barnets mamma och bara bry sig om sitt eget? I ett annat sammanhang hade väl ts fått skit för att hon inte engagerar sig tillräckligt? Orka beskylla styvföräldrar för deras existens.

Är mamman inte den som är "farlig" om hon väljer att flytta 35 mil bort pga en ny partner? Ts verkar vara en stöttande "bonusförälder", vad är problemet?

Vad roligt att det nu passar sig för uppdelning och klargörande vems barn som är vems. Hade ts haft en annan input så hade samtliga av er sagt saker som "du väljer att leva med mannen,ta till dig barnet eller dra". Men nu var det plötsligt viktigt vem som har fött barnet. Varför försvarar man ens en morsa som till synes verkar behandlar sin dotter så dåligt. Haha jag blir så trött på er.

"Stort party med kompisarna". Är det en rättighet för alla barn eller ska enbart skilsmässobarn kompenseras med detta? Är det ts fel om de ej har ett "stort party"? Är det ett måste? Alltså du måste verkligen skämta, kan inte ta dina inlägg på allvar. Mamman kanske skulle skippat att flytta? Varför ska barnets liv, pappans liv och ts liv ruckas upp för att mamman flyttat men sedan skulle kräva att bo närmre för att det är "mycket bättre för dottern". Fattar ej dig.

Det verkar ju som att barnet bor med sin pappa den absoluta mesta delen av tiden. "De få gånger". Tror du inte det är jäkligt bra för att barn att dennes föräldrers partner är så engagerad och positiv inför barnet? Tror du barnet känner tryggheten med morsan som håller på som hon gör? Nej gud jag tycker det låter som att ts är fantastisk och barnet tycker säkert jättemycket om ts. 
Jag tycker också det är märkligt att man inte väljer att ringa sin dotter på sin födelsedag. Men dottern verkar ju inte vilja prata med mamman så vi kan ju hoppas att mamman fattar det och låter dottern få lyckliga minnen av sin födelsedag istället för att tvingas prata med någon (mamman) som dottern inte tycker om.
Du sparkar in luften.

Först och främst så är väl detta inte att kalla någon slags obsession. Som "bonusförälder" själv så förstår jag ts om hon har lite blandade känslor kring mamman, i min värld är det naturligt att man har en negativ inställning till denne person, ofta finns det ju till och med grunder till att tycka sådant. Sluta nu terrorisera ts och fokusera istället på det hon pratar om. Det är som att du letar efter något, som att ts bara ska råka häva ur sig sitt oerhörda hat mot mamman. Det lär inte ske. Du verkar vara skadlig för människor, det är min spontana tanke, du går så himla hårt åt på ett konstigt vis. Varför?

Du kan inte på allvar vara "bonusförälder"? Varför tar du parti för barnets mamma utan att egentligen veta någonting om den situation som ts beskriver? Mamman i ts fall verkar lämna mycket att önska, hon verkar verkligen inte vara bra för barnet av det som ts beskriver. Varför är du så fientligt inställd till ts?

Vadå vad du har skrivit? Har du skrivit förut? Svarade jag till dig? Sorry men blir förvirrad vem du är.
Bitter är jag inte. Det blir bara så himla märkligt när alla här är så snabba att klanka ner på "bonusföräldrar" oavsett vad de gör. Jag ser verkligen inte vad ts skulle göra för fel eller varför hon får så mycket kritik av enstaka personer. Som ts svarade här tidigare, ska hon vara en tyst mus? Bara existera på alla andras villkor, på (den extremt närvarande) mammans villkor och på barnets villkor? Har personer som går in i relationer med personer som är föräldrar, har de ingen rätt att leva? Tog livet slut för att partnern har ett barn sen innan? Alltså jag förstår inte, om allt funkar bra i ts familj (man, barn, ts), vad är det att gå loss på? Varför får inte ts ha åsikter (om det ts sagt här ens är att betrakta som det) eller undra saker kring mammans bemötande mot barnet? Ts är ju i högsta grad delaktig då hon lever med barnet och sin man. Mamman syns någon gång ibland i barnets liv och är kanske inte den personen i barnets liv som ska höjas till skyarna.
Jag blir extremt förvirrad och förundrad över "JaJösses" tidigare kommentarer.

extremt icke-närvarande mamman*

Trams att mamman inte har någonting alls med ts och ts liv att göra. Mamman är i högsta grad närvarande och kommer alltid att vara det. Ts har rätt att tycka och tänka vad hon vill. Hon behöver inte lämna någon "ifred", som om hon ens brukar ringa mamman och terra henne då eller? Mammans agerande eller icke-agerande påverkar ju ts liv, barnets liv, mannens liv i högsta grad och kommer alltid att göra det. Att få lov att fundera kring det barnet man tvingas leva med och dennes mamma är väl en förbannad rättighet. Är så himla trött på att "styvföräldrar" ska behöva anpassa sig, hålla sig borta, vara tysta, inte störa, inte ha åsikter men likt förbannat är de tvungna att själva fostra barnet. Var tusan är vetten hos er? Detta är så orimligt så jag blir riktigt förbannad.