Är det för tidigt att berätta om graviditet?

Beror ju på hur du tror de kommer reagera om det skulle bli missfall. Kan de ta det och stötta så berätta du-annars inte.

Jag hade beräknad ägglossning den 10/11, fast än att mina och min sambos föräldrar bor 15-20 min ifrån oss med bil så hade jag tänkt att berätta för dom OM det skulle visa sig vara något som en liten julklapp från "bebis". Dock hade jag planerat att våra föräldrar skulle få veta och inte släkt. 

Jag har tänkt på att skriva en slags hälsning/paket från bebis och nämna just att OM ALLT GÅR SOM PLANERAT så ses vi i slutet på juli/början på augusti eller vad det nu blir. Och kanske skicka med ett par söta tofflor eller något litet gosedjur eller så. Jag jobbar dock på själva julafton så jag hinner nog inte med båda familjerna på samma dag :/

Så jag tycker absolut att du ska berätta på något sätt, fördelar med det är ju att du har mer stöd omkring dig om något skulle gå fel :)

Om du känner att du vill ha och kan få deras stöd vid ett ev. missfall - berätta. Jag berättade för mina föräldrar i v 7 för jag ville ha deras stöd om nåt gick fel. Vi har avvaktat med att berätta för sambons föräldrar eftersom han tyckte att det kändes för jobbigt att prata om missfall med dom.

Vi har berättat för våra föräldrar båda ena gången i v. 6 och andra gången i v.7 vet inte varför man ska hålla det hemligtv kan ju va bra att veta om det händer nåt så förstår de ju varför man mår dåligt. Har även berättat på jobbet i v.6 båda gångerna men det beror på att jag har en del arbetsuppgifter jag inte får utför som gravid så där går det inte att hålla något hemligt.

Jag berättade för mina innan BIM, för att jag ville ha stöd om ngt gick fel. Är dock frivilligt ensamstående så jag hade inte haft en partner som stöd, så då fick familjen en annan roll.

Gud vilket fint sätt att berätta :) om de skulle bli missfall skulle det stötta mig. Blir bara mina föräldrar och min mormor och syster som får veta

Ja men då tycker jag att du ska berätta. Allt stöd man kan få är ju guld värt :)

Mina föräldrar bor också i Skåne och jag i Göteborg. Precis som du ville vi berätta öga mot öga för dem. Vi har en bra relation så att ta det i telefon känns inte kul.
Jag plussade 10/8 och den 22/8 skulle de komma hit och vara barnvakt till vårt äldre barn. Vi berättade då :) var i v 5-6 nånting.
För OM det skulle hända något är det ju människor som jag skulle vilja kunna dela med mig av det till. Inte hålla hemligt.

Nu har allt gått bra hittills och jag är i v 18.

Håller tummarna för dig! Grattis till graviditeten :)

Jag bor nästan 100 mil från mina föräldrar och vi träffas bara 2 ibland 3 ggr per år. Jag berättade när jag fick missfall i mars och när jag i somras blev gravid igen och vi skulle dit som valde vi att berätta. Kändes roligare än att ta det på Skype eller telefon. Om det skulle blivit missfall igen så känns det bättre med deras stöd. Nu är jag i v 25 och de har fått varit med hela vägen. Jag tycker att det varit skönt att kunna prata med min mamma om det här. Makens föräldrar och våra syskon fick veta v 14-15. Så har du en bra relation till dina föräldrar och vill att de ska stötta dig vid ett ev missfall så tycker jag att du ska berätta.

Jag förstår inte, får man inget stöd om man inte berättar om gravideten först, utan bara berättar att man fått missfall?

Hade också 11/11 och inväntar också ifall det blir ngt lr inte. Tänkte isf berätta på julafton för båda delar av familjen genom att trycka egna t shirt till barnen som dom får ha på sig

Nej nej, det var inte så jag menade. Alla kanske inte vill berätta att de fått missfall, att det känns för jobbigt eller privat att prata om, och då kanske man inte ska berätta för tidigt. Det var så jag tänkte.

Fast du skrev att ni berättade just för att få stöd om något skulle hända:

 Jag berättade för mina föräldrar i v 7 för jag ville ha deras stöd om nåt gick fel.

Och då blir det ju naturligt att undra om du inte fått stöd om du inte berättat om graviditeten. För om du får stöd i vilket fall, så berättade du ju för att du ville berätta, inget annat.

ja, okej, ser att det jag skrev kan tolkas så. Jag hade förstås fått stöd annars också. Det jag egentligen menade med att jag berättat för mina föräldrar var att jag känner att jag kan prata om missfall med dem - till skillnad från min sambo som skulle känna sig jätteobekväm med det, så därför har vi valt att avvakta med att berätta för hans föräldrar.

Ok, jag förstår.