• Anonym (vän)

    (NY) Bryr mig mer om vännens barn än sambos barn

    Hej! Min vän har fått ett barn som jag avgudar, hen är så fantastisk mysig och söt och jag vill bara överösa hen med presenter och kramar och mys. Min sambo (sedan ett par år tillbaka) har ett barn som jag inte klarar av. För det mesta är barnet jobbigt och störigt och i vägen. Jag har aldrig köpt några presenter till det barnet. Jag har inga känslor för min sambos barn medan jag vet att jag älskar min väns barn. Är detta helt fel? Är jag en hemsk person? Hur kommer det sig att jag kan tycka så mycket om min väns barn, som jag träffar då och då, medan jag nästan uteslutande har irriterande känslor mot min sambos barn som bor med oss hela tiden? Vännens barn är född detta år medan sambons barn är i senare dagisåldern. Vad tänker ni föräldrar? Hur hade ni reagerat om er partner kände såhär? MIn sambo ser ju att jag köper presenter, pratar om vännens barn och är väldigt förtjust i det men att jag inte gör detsamma för hans barn. Bryr man sig som förälder? Hur tänker ni styvföräldrar? Känner ni igen er? Jag känner mig hemsk.

    * ny tråd med anonyma svar *

  • Svar på tråden (NY) Bryr mig mer om vännens barn än sambos barn
  • beccagranen

    Du kan ha "bebis-sjuka", du är där sen start med kompisens barn osv.
    Jag känner en väldigt nära relation till en bekants barn, som jag hade nära relation till, nästan som mitt egna barn. Medans syskon barn är jag inte så fäst vid.

    Sen vad det gäller din sambos barn så tycker jag du ska jobba på den relationen. Barnet ska inte straffas för föräldrarnas val, och hen ser garanterat att du inte trivs i rollen som bonusförälder. Jag är mer förvånad över att din sambo inte uppmuntrat till en bättre relation, eller dumpat dig. För barnen bör alltid komma i första rum, och en partner som inte kan acceptera rollenen som bonusförälder hade jag illa kvickt gjort mig av med. Tycker faktiskt riktigt synd om bonusbarnet som är tvungen till att leva så.

  • Anonym (bibo)

    Så kände jag i början med mina bonusbarn. Jag tyckte jättebra om dom, men jag kom in i deras liv när dom var 7 och 11 år. Min bästa väns barn höll jag i mina armar efter 2 dagar samt samma dag det föddes på bb. Vi umgicks väldigt tajt ända tills jag träffade min man och hans barn.

    Senare har ju det ändrats eftersom jag fick en familj. Nu har jag levt med mina bonusbarn i snart 9 år. Först vv och sen vh och jag är mamma till deras två systrar så nu känns det annorlunda. Men ändå är min bästis barn speciella. Särskilt den äldsta som jag även är fadder till. Dessutom fick min bästis sitt tredje barn bara ett halvår innan jag fick vårt första barn.

    Så jag kan absolut förstå hur du känner. Det viktigaste är ju tycker jag att du kanske försöker komma närmre ditt bonusbarn.

    Jag tror spontant att jag hade lämnat dig om jag sett detta mot mina barn. Ska man leva ihop så är det viktigaste att jag känner att den personen gillar mina barn och behandlar dom väl.

    Jag köpte självklart gåvor till mina bonusar när jag var iväg på resor osv i början. Man vill ju att dom ska se att man gillar dom.

Svar på tråden (NY) Bryr mig mer om vännens barn än sambos barn