Har ni upplevt något oförklarligt? Berätta!

Eller hur! Jag blev inte rädd alls, vilket är underligt då jag egentligen är väldigt rädd för sånt även om jag inte vill tro på det.

Kan väl berätta en personlig grej.

Kort efter att jag avlivat min katt kunde jag höra och se henne gå runt i sängen på täcket som hon brukade vid två tillfällen fast jag inte såg henne fysiskt.

För att minnas henne köpte jag enstaka saker. bla. ett rosa pärlarmband med en liten tofs, men den såldes bara med ett vitt och ett mintgrönt till. Jag tvekade först eftersom jag inte skulle ha någon användning för den gröna, men köpte den eftersom den rosa var så söt och skulle passa bra bland lite andra grejer till minne av henne. Jag tänkte att jag kan ju ge den till mor när hon ska komma över och fika, men trodde inte att varken stil eller färg var något hon skulle uppskatta. När hon väl kommer har hon på sig en mintgrön blus, en färg jag aldrig innan sett på henne. Jag blev helt paff och sa att jag hade ett armband till henne.Exakt i samma färg som tröjan och armbandet blev hennes favorit. Jag tog lite grädde ut tårtan och placerade skålen vid hennes plats i köket.

Långt efter eller ganska nyligen hade jag en dröm där jag höll henne i famnen och det kändes otroligt verkligt, precis som irl. Hennes vikt, mjuka päls och doft. Jag höll om henne en sista gång och pussade henne bakom örat. 

Det brukar alltid kännas som att en katt går omkring i fotändan på sängen när jag ska sova. Men jag har ingen och har aldrig ägt en katt!

En gång skulle jag gå från mitt och min styvsysters rummet till köket och äta frukost. Jag ser någon som går på toa och tänker inte så mycket på det för än jag kommer fram till köket då jag märker att ALLA är där! Så vem gick på toa?

En gång var jag väldigt ledsen då min första pojkvän hade gjort slut. Jag låg i fosterställning i min säng och känner hur någon sätter sig ner i mellanrummet mellan knä/bröst och sedan strök någon mig över håret. Men det är ganska lyhört i huset och de enda som fanns hemma hörde jag klart och tydligt på nedervåningen...

Ja det var jättehäftig har heller aldrig varit med om det innan. Blivit varm och avslappnad men aldrig så här. Först blev jag faktiskt lite woah va händer?? Hur många är här inne egentligen hahaha men sen kändes det bara varmt och tryggt

Hoppas du får uppleva det

Följer :)

När vi flyttade till vårt nuvarande hus så var jag med om något märkligt som jag fortfarande funderar över emellanåt... 

Detta var dagen efter vi hade flyttat in och jag var själv hemma, höll på att packa upp och ställa i ordning möbler och annat krimskrams i vårt sovrum. Vi hade med oss en stor spegel (ca 1.5x1 m) som jag precis packat upp. Jag minns det precis: Jag lutande spegeln mot väggen, såg att den behövde torkas av. Går ut i hallen, plockar upp en av trasorna, går in i rummet igen och spegeln ligger trasig på golvet. 

Alltså totalförstörd.

Som om den helt enkelt "glidit" ner på golvet och gått i 100 bitar. Jag var borta i MAX 2 sek, gick bara ut och in ifrån rummet, hur kunde jag inte hört det?!  Det var ändå en stor och tung spegel.  

Det här känner jag också av men har aldrig hittat någon förklaring. En vän tror det kan handla om att musklerna slappnar av och att det är det man känner - eller något sådant iaf. 

Men det känns verkligen som om det är en katt som går omkring i sängen, väldigt obehagligt!

Ni som upplevt att gamla döda släktingar och vänner gått igen, tror ni det spelar någon roll om kroppen kremeras efter begravningen om en person ska kunna komma åter från andra sidan på besök? Menar om kroppen har bränts så finns ju stor risk att även själen bränts upp..

Kanske lite konstig fråga, men..

Var hemma själv och hade inte gått ut alls den dagen, så ytterdörren var fortfarande låst och när jag då står i duschen knackar det på badrumsdörren. Höll på att dö på fläcken, men inspekterade lägenheten och konstaterade att jag fortfarande var ensam i den.
Senare samma kväll när jag skulle sova hörde jag en klocka ticka väldigt tydligt, som ett väggur eller ett armbandsur nära örat. Problemet är bara att jag äger ingen analog klocka utan har bara klockan på telefonen - och den tickar naturligtvis inte. Det var inga knackningar på fönstret, ingen kran som droppade heller utan det lät precis som en klocka.

Flera gånger, jag är på något vis mottaglig för det övernaturliga.

Men när jag höll på att tömma lägenheten efter att min far hade avlidit tog jag hem familjeklockan. Den låg fint inpackad i lakan och handdukar i en flyttkartong. Första gången den slog reagerade jag inte, men när den dagen därpå fick fullständig fnatt fattade jag att det var en hälsning från andra sidan. Klockan hade inte blivit uppdragen på rätt många månader...