Behöver hjälp av er andra med bonusar!
Hej alla föräldrar, styvföräldrar o allt vad vi kallas!
Lever med min sambo och vi båda är 35 år. Jag har 3 barn sedan ett tidigare lååångt förhållande och barnen där är mellan 6 och 15 år. 2 fina tjejer o 1 go pojk. Kan tillägga att pappan till dom endast vill ha med våran son att göra! Tjejerna har han knappt träffat el brytt sig om på över 2 år.
Min sambo har 4 barn sen förut med 3 olika kvinnor! Ja det är pinsamt att berätta men så är det. Och vi har tsm tvillingar på 18 månader, 2 helt underbara pojkar! Problemet nu och det har vart ett tag är hans barn sen förut o då speciellt dom 3 yngsta, jag känner att jag inte klarar att ha dom hos oss, jag blir allt mer grinig o känner att Nee fyy fan jag vill inte och jag orkar inte. Hela mitt liv har blivit till att anpassa, planera och att ställa upp. Min sambo tycker att jag ska ha hans barn fast han jobbar mm.
Tror att jag skämde bort honom lite i början o tog fruktansvärt mycket ansvar över hans barn, men sen tvillingarna kom har jag inte samma ork el lust att göra det mer! Att ha tvillingar och 2 barn till boende på heltid är ett tufft men super roligt livs uppdrag och jag älskar det men orken finns inte på samma sätt efter tvilling graviditet och jätte många vakna nätter!
Känner att jag vill lägga tiden på mina barn o mig själv, min son som bor hos sin far träffar jag varannan helg och det är super viktigt för mig.
Sambon jobbar mycket och träffar vissa,av sina barn 1 helg i månaden, en annan 1 vecka i månaden o på liv mer trots att han själv jobbar men då är ju jag hemma och då ska jag ta hans barn är hans inställning. Jag känner att jag vill inte mer, jag orkar inte och känner hur en depression närmar sig. Vi är mycket osams o jag är mycket ledsen o väldigt trött. Jag förstår att han vill ha umgänge med sina barn men tycker att han ska ta ett större ansvar. Jag har inte vart med och fixat dessa barn till världen!
O så ursäkta språket dom här förbannade exen man måste ha att göra med! Tycker att min sambo mesar med dom o vill inte bråka men mig går det bra att bråka på o göra ner o vara allmänt dum mot när jag säger nej jag vill inte denna helgen o dessutom jobbar du mm. Som nu över jul o nyår, då sitter exen o han o bestämmer datum mm som barnen ska vara här och jag skakar på huvudet o säger nej dom får hämta på nyårsdagen för du jobbar sen, men nej han går på exen för dom kan ju faktiskt vara bakfulla då.
Jaha?! Är det mitt problem?! När jag försöker prata med honom om detta o berätta att jag är helt slut o att jag vill ha det lugnare blir det ja men du valde mig o då ingår detta! Jag har inte begärt att han inte ska ha umgänge men att det kan dras ner lite o mer då när han inte jobbar vilket är nästan jämt.
Det har gått så långt att jag har ständig ångest o inte känner lika mycket för hans barn längre. Tycker mest att dom är jobbiga o dryga o att jag inte vill ha dom i mitt hem! Dom förstör mycket o river i rummet, sängar, sängkläder allt! Jag är väldigt pedant o vill ha det fint o min sambo delar inte min mening alls el förstår att jag blir ledsen o arg när det ständigt ska härjar här mm.
Vad ska man ta som bonus mamma? Hur mycket ansvar ska man ta? Kan man begära att umgänget minskar med någon dag el två för att jag ska må bättre och ha mer tid och ork för mina barn.
El ska jag bara ge upp detta och lämna honom och gå vidare med mitt liv o mina barn? Älskar honom mycket men känner att själva jag, den jag är är, är på väg bort och jag blir allt mer ledsen o arg!
Kram en ledsen o mycket trött mamma....
