Att leva med en missbrukare

Var tacksam så länge du lever. Det kan ju bli bättre, ta reda på varför han ljuger. Är det för att han börjat med något drogrelaterat. Du är väldigt lojal, fråga dig själv varför? För övrigt kan du säkert få bättre svar om du startar en ny likadan tråd i känsliga rummet där alla kan vara anonyma.

Hej! Ser att det var ett tag sen du skrev inlägget men kände att det var viktigt att svara på det om det så finns en liten chans att du ser det.

Jag har själv levt med en missbrukare i två år, jag vet hur lögnerna, sveken, tvivlet, hoppet och kärleken känns, och hur kluven man är. Det är verkligen omöjligt att inte gå igenom mycket med en sådan människa när de lätt ställer till saker för sig när droger står överst på listan.

Saken är att det är jättelätt att bli medberoende. Man luras in i missbrukarens liv som får dig att tro att du kan hjälpa denne med deras problem genom att de gradvis lägger fram sanningen och får dig att känna dig betydelsefull när du stöttar och tar emot deras "ärlighet" .Sedan är du fast, då verkligheten slår till, när du inte längre duger att vara den som missbrukaren kan vara ärlig mot, när du inte längre kan vara den som hjälper honom att stå emot. Du anstränger dig med allt du har för att du älskar denne, genom att kanske ta hand om missbrukaren när denne mår dåligt efter att ha kört en helg, eller genom att ge pengar, eller ljuga för dennes skull. Du kanske till och med prioriterar bort saker du skulle vilja göra för din partners skull. Redan här är du medberoende. Du underlättar hans missbruk, han vet att han har dig på kroken, han vet att du älskar honom och gör allt för honom, och han älskar dig för att du tillåter hans missbruk att fortsätta.

Det är ett dilemma genom hela förhållandet. När personen är drogfri är det himmel o frid, men när det kraschar hamnar man i helvetet (igen o igen).

Människor som lever med missbrukare lever i hopp. Och vad är då hopp? Jo en illusion om att saker ska bli bättre. Du lever inte i din verklighet, utan du blundar för den och lever i en fantasivärld. På det sätter kommer din verklighet aldrig kunna förändras. Hur lång tid är du villig att offra för hoppet istället för att ta tag i din verklighet?

Missbrukare har en tendens att ge dig förhoppningar: "det här är sista gången jag lovar" får man höra i alla sammanhang.

Du måste fråga dig själv varför du valt den här personen? Varför har du tagit på dig rollen att sätta andra före dig själv? Är det tidigare händelser eller uppväxt som fått dig att behöva ta hans om andra som barn tillexempel? Hur är din självkänsla? Anser du att du inte är värd bättre?

Granska dig själv.

Mitt råd är att inte underlätta missbrukarens beteende genom att lämna dom, och det är även för att du är värd ett bättre liv där du prioriterar dig själv! Där du får vara lycklig, och får vara med någon som tar fram dina bästa sidor och inte dina värsta.

Man måste inse att vissa människor även om de är sjuka inte är kapabla till att förstå hur deras handlingar påverkar andra eller sig själv. När man gjort det kan man gå vidare.

Och du kan älska någon men samtidigt lämna den. Det är inte ditt fel. Det är inte ditt ansvar att en vuxen man inte kan ta hand om sig själv. Hur ska han stå på egna ben när han jämt får stå på dina?