Anonym (Språknörden) skrev 2016-09-01 10:25:57 följande:
Brumma skrev 2016-08-31 15:28:13 följande:
För mig är de orden fulla av värdering. Negativ sådan. Så det alternativet gåt bort för mig iallafall :)
Varför tycker ni att de orden har en negativ klang? Prefixet styv- har ju egentligen inte någon negativ betydelse och jag kan inte ens se att det skulle likna något annat ord som har negativ klang. Är det för att styvmoder och styvsystrar i sagorna brukar stå för de elaka?
Mig veterligen så är etymologin för styv- osäker men att man tror att det härrör från ett fornnordiskt ord där betydelsen för styvbarn då står för att barnet har förlorat en biologisk förälder. DET är ju i så fall negativt och förr i tiden var väl det den vanligaste orsaken att man hade styvföräldrar, inte för att föräldrarna hade skilt sig med delad vårdnad och nya partners och familjer, utan för att man på ett eller annat sätt hade förlorat en eller två föräldrar. Styvföräldern behöver då inte, om jag förstår saken rätt, vara pappas nya tjej eller mammas nya kille utan kunde även vara någon annan person.
Relativt nyligen har prefixet styv- ersatts med prefixet bonus-. Det tycker jag har en onödigt positiv klang. Jag är säker på att ordet har kommit till med bästa välvilja men för mig klingar det negativt då det anspelar på att en förväntas se hela familjesituationen enbart positivt. Som jag ser det är familjesituationen komplicerad och jag efterlyser ett ord som enbart är beskrivande och inte har någon värdering, varken positiv eller negativ. Att överhuvudtaget använda ordet "mamma" i både "bonusmamma" eller "styvmamma" är egentligen också fel då allt fler väljer att inte ta rollen som mamma (eller pappa).
Jag tror det dröjer innan vi hittar ett bra ord och att säga pappas sambo eller enbart förnamnet duger bra. Lite svårare för mig är det att säga sambons barn då vi numera har gemensamma barn, "styvbarn" gör det lite enklare, annars drar jag helst hela harangen om att "min sambo har barn sen tidigare"... och det är nog det jag flest gånger har hört andra säga när de har samma familjesituation.
Men jag lägger inte in värderingen att bonus har en "onödigt positiv klang", som du gör. För mig är det bara ett beskrivande ord om min roll i min mans dotters familj. Så det är väl helt enkelt så att man använder den definition som, vad vet jag - är vanligast omkring en, hur bonusbarnet själv benämner en när den förklara rens roll i dess liv inför andra etc etc. Och ja, jag antar att jag fått min uppfattning om "den elaka styvmodern" från sagorna jag växte upp med.
Och alla använder inte ordet bonus"mamma", en del säger bonus"vuxen", så även där finns det definitioner. Och att använda ordet "mamma" även när man inte har en mammaroll, men tar hand om barn/barnet finns ju även i ordet dagmamma, och där har ingen nånsin tagit illa upp, eller ansett det vara "fel" för att denna kvinna utger sig för att ha en mammaroll.
Alla individer har en egen relation till språket, vilket gör det så spännande :)
