Varför kalla sig bonusmamma?

Jag tycker som dig, TS, förstår inte varför folk får för sig att kalla sig för det.

Mina föräldrar skilde sig när jag var 8, min mamma blev tillsammans med en man ca 2 år senare (minns inte exakt) och min pappa träffade en ny kvinna ca 5-6 år senare. Dessa nya har de kvar idag, och vi (jag + mina bröder) har då aldrig fått för oss att kalla dom för något annat än deras namn. Har svårt att tro att någon av oss hade kallat dom för bonusmamma/pappa om de försökt med det, är ju så konstigt. De är ju absolut inte våra föräldrar, de är bara människor som våra föräldrar lever med.

Jag är vuxen idag, jag har aldrig tyckt illa om mina föräldrars nya, de är snälla och roliga. Men de är inte "mamma" eller "pappa". De är bara vuxna människor som delar tak med oss och är delaktiga vid matlagning, val av film till kvällen eller medresenärer på utflykter.

"Bonusmamma"/"bonuspappa" är för mig helt meningslösa uttryck.

Låter ju mer som att någon vuxen har kallat dig det när denne pratat med barnet då, har svårt att tro att ett barn skulle hitta på något sånt själv.

Om nu inte ungen är ca 2-4 år.

Tycker ändå det är underligt, för relationen som iaf vi har, i min familj, till de "nya" (inte speciellt nya längre, men du förstår vad jag menar) har varit väldigt långt ifrån moderlig eller faderlig. Jag skulle kunna förstå det om ens riktiga mor/far var död, eller väldigt frånvarande, annars inte.
Antar att jag inte anser att man blir mamma/pappa bara för att man är tillsammans med någon som har barn sen innan.

Men bonusmamma/bonuspappa kanske är ett ord man slänger med, att det inte är så mycket kraft i. Att det är som "kärlek". "Jag älskar mina vänner", säger ju en del. Skulle jag aldrig kunna säga, jag tycker om deras sällskap, men jag älskar dom inte.

Om jag pratar om dom så säger jag "Min mammas/pappas sambo", eller deras namn, om personen redan vet vem de är.

Jag vet inte, tycker det känns urfånigt att kalla dom för mamma/pappa, även om man sätter bonus framför.

Rätt meningslös kommentar på slutet, det är väl klart att ni inte kallar oss fåniga för att vi inte kallar människor för mamma/pappa när de inte är våra mammor/pappor.

Jag har inte direkt reflekterat över att folk håller på och sätter mamma/pappa på sig själva så fort de har barn runt sig i någorlunda regelbunden mån, det var mer något jag kom att tänka på när jag tryckte på den här tråden, och jo, det är lite fånigt.

Dagmamma var dock en bra jämförelse, har aldrig tänkt på det ordet heller.

Jag skrev specifikt om min situation eftersom det är den jag har, känner dock ingen i min omgivning som använder uttryck som bonusbarn/förälder.

Förstår inte varför en del blir så förolämpade (hittar inget bättre ord just nu) för att man inte förstår meningen med att kalla sig bonusmamma/bonuspappa.
Om du läste vidare så hade du sett att jag skrev att jag till viss del kan förstå det om personen är mer förälder än ens riktiga förälder, men annars? Nej, jag förstår inte.