Hej.. I ett par dagar har jag haft bruna flytningar och lite molande värk i magen.. Igår slutade det i missfall.. (V.7) Hamnade på gynn akuten där när hon undersökte mig så kom fostret ut ???????????? jag mår så dåligt efter de.. Vi som längtat efter en bebis.. Vi har försökt i 9 månader... Nu till frågan till den som varit med om liknande.. Hur mådde ni efter ett missfall? Blödde ni mycket? Kunde ni va uppe och röra på er som vanligt dagen efter?
Hej! Jag fick missfall i v.6 för en dryg månad sen.Fick missfall även för 1 år sedan men då i v.9, det var en ofostrig graviditet och hade stannat av i v.6 :( Missfallen beror på min ålder, är 40+.Första missfallet var mycket jobbigt både psykiskt och fysiskt.Hade väldigt ont och blödde mycket.Denna gång var jag mer förberedd och hade inte mer ont än mensvärk.Det hela var över på 6 timmar.Blödde bara i 4 dgr denna gång. Återhämtade mig fort och jobbade sen 4 nätter 2 dgr efter missfallet.Har hund och var ute på långpromenader som vanligt.Du får känna efter själv vad du orkar med, beror ju också på om du blöder mycket, då ska du nog ta det lite lugnt.Hoppas du återhämtar dig snabbt.
Jag fick mf i juni i v 7. Det började precis som för dig med bruna flytningar som sen gick över till färskt blod. Jag blödde i 8 dagar men det var för att fostret inte kom ut förrän efter en vecka. Jag blödde som en mindre mens så själva blödningen hindrade mig inte från att göra saker och jag hade inte fysiskt ont. Men psykiskt... Jag var så ledsen och ville bara ligga i sängen och gråta dygnet runt. Jag upplevde att det blev lättare när blödningen slutade så jag dels slapp bli påmind varje gång jag gick på toa och även kunde börja förbereda mig för att försöka igen. Gravtesterna var positiva i drygt 2 veckor efter jag slutat blöda sen blev det ytterligare lite lättare att hantera sorgen. Jag började även gå till en psykolog vilket jag verkligen rekommenderar. Det finns kuratorer kopplade till mvc och kk du kan höra av dig till. Som tur var hade jag sommarlov och behövde inte gå till jobbet. Det hade jag nog inte klarat så som jag mådde psykiskt.
Jag kände från början att jag inte skulle komma över mf förrän jag blev gravid igen och graviditeten gick bra. Det tog tre månader för oss att bli gravida igen och under den här graviditeten har jag varit extremt orolig och har även haft två blödningar. Då har det varit skönt att prata med psykologen som hjälpt mig hantera oron. Nu har jag precis gått in i v 13 och var på ul igår där allt såg bra ut och nu är första gången jag faktiskt kan glädjas åt den här graviditeten och tro på att vi faktiskt får en liten bebis nästa år. Men jag tänker fortfarande på missfallet varje dag även om jag kan hantera det nu.
Det är hårt att få mf, speciellt om man har kämpat ett tag. Det känns som att smärtan och sorgen aldrig ska försvinna men den gör det, åtminstone nästan. Det kommer ordna sig! Jag håller tummarna för er och önskar er lycka till på vägen mot er bebis!
Tacksam för era svar. Och jag önskar dig all lycka med denna graviditet!! @gruvan Och ja.. Jag ska träffa en kurator på KK nästa vecka och hoppas de ska hjälpa.. Gråtit för mycket dom senaste dagarna :( dessutom när man försökt ett tag.. Jag blöder inte alls mycket.. Fostret ploppade ut direkt där på sjukhuset.. :( usch vilken hemsk bild jag har i huvudet som jag inte lär glömma på ett bra tag iaf.. :(