Har man social kompetens kan man umgås med de flesta fast man inte ens har samma intressen. Tycker tom att man blir socialt handikappad av att bara umgås med likasinnade då man inte får lära sig om annat än det man har gemensamt.
Har en bekant som jag träffade i väntrummet på bvc och senare på öppna förskolan. Vi har barn i samma ålder och hon verkar tycka väldigt mycket om mig. Tyvärr är det inte ömsesidigt. Det är inget fel på henne, men vi har inget gemensamt. Jag förstår inte vad hon ser i mig, för vi lever i olika världar.
På sista tiden har hon börjat ringa mer, tittat in spontant hos mig och bjudit in mig till sig själv. Jag har väldigt svårt att säga nej, speciellt som hon kan ringa när hon några hundra meter bort och jag helt uppenbart är hemma.
Jag vill inte umgås med henne, men hon är väldig ensam och jag har dåligt samvete. Mafår väl välja sina vänner? Eller? Hur kanjag snyggt få henne att förstå att jag inte är intresserad? Eller måste jag hänga med henne lite då och då?
Tja. Familjen idråga bor på andra sidan stan, så barnen träffas enbart om vi föräldrar aktivt anordnar träffar. Både mina barn och hennes barn har redan stora umgängeskretsar. Visst, kompisar har man väl aldrig för många av, men just i det här fallet känns det lite krystat.
Jo och däri kommer den sociala handikappet. Relationen kan faktiskt gynna barnen i framtiden om de blir kompisar
Ja, jag måste nog det. Jag har gått med på att träffas tre gånger, då hon ringt på mycket kort varsel och bett om att få komma hem till mig. Hon ringer alltid på kort varsel och jag har blivit överrumplad och sagt ja. Detta tolkar hon som om vi är kompisar nu.
Jag borde nog varit tydligare redan då. :(
Ja ibland måste man för andras skull och för den sakens skull kunna uppföra sig vuxet under tiden. Andra klarar helt enkelt inte det och då har de ett socialt handikapp. Nu bodde ju ts och den här kvinnan på varsin sida av stan så det faller sig inte naturligt som om man bor grannar eller i en liten by. Men detta förklarade ts senare i tråden. Jag var dum nog och antog att ts och kvinnan bodde nära varann. Så har de ingen naturligt sätt i vardagen så ska ts inte lägga tid på den relationen som om det kanske hade varit en granne tex.
Jo det finns det och det är när det är för barnens skull. Då får man ta och bete sig vuxet och umgås en stund för barnens skull.