Pratar du dialekt?
Jag älskar dialekter, även på andra språk (norska, engelska, tyska - fler än så hör jag ingen skillnad på i och för sig).
Tycker om att imitera dialekter och leka med de olika satsmelodierna.
För mig är det helt omöjligt att hålla mig från att, i viss mån, spegla den dialekt motparten i samtal har. Förutsatt att jag pratar med personer med annan dialekt än min egen såklart (stockholmska).
Det är verkligen helt omöjligt. Jag kan tänka "prata som vanligt, prata som vanligt" men efter bara några meningar fokuserar jag ju det som sägs och då ändrar jag mitt sätt att prata.
Jag vet verkligen inte varför det blir så? Jag vet att andra stör sig på det här men kan inte göra något åt det.
Det är inte som att jag plötsligt svänger över till bred göteborgska exemplevis men vissa tendenser infinner sig om ni förstår vad jag menar.
När det gäller engelskan är det värre. Förmodligen för att jag inte är uppväxt med någon "dominerande" dialekt.
Jag gillar när folk klarar att behålla sina dialekter, Det är charmigt, personligt och berikar vårt svenska språk :)!
Jag snappar väldigt lätt upp språk, vare sig det handlar om svenska eller främmande språk. Jag behöver till exempel bara läsa igenom en text några gånger och så kan jag sedan skriva på samma sätt. Jag har lätt att lära mig fackuttryck och liknande, så jag kan låta som om jag kan mycket om ett ämne när jag egentligen bara lärt mig ytterst lite.