Inlägg från: Anonym (bibo) |Visa alla inlägg
  • Anonym (bibo)

    Min dotter vill inte vara hos sin pappa och har fått ångest av detta.

    Usch så jobbigt! Hoppas att han pratade med henne och förstått att dom måste ändra på sättet dom använder dottern. Man kan inte låta ett litet barn ta hand om ett annat barn.

    Jag har varit på andra sidan kan man säga. Min äldsta bonusdotter ville inte komma till sin pappa. Grät och hade ont i magen och huvudet när hon var hos oss. Ångest osv. Vi försökte ett tag, men sen blev det ohållbart. Så vi gick från vv till fredag-måndag varannan vecka. Hon mådde bättre och det var viktigare för pappan och mig än att hon bodde vv hos oss. Tyvärr visade det sig senare att mamman grät flera dagar innan barnen skulle till oss och undrade hur hon skulle klara sig utan dom.... Detta berättade hon nu i tonåren , dottern alltså

    Menar absolut inte att du gör det nu utan det är jättebra att du pratat med pappa så han kan ändra sig. Kanske det enda som behövs.

    Styrkekramar

  • Anonym (bibo)
    Anonym (Gör ont.) skrev 2015-12-03 19:30:04 följande:

    Tack snälla, och tack för att du delade med dig.

    Jag har också tänkt på om jag förmedlar något negativt till barnen när de ska åka men det är inte där skon klämmer. Jag bor kvar i området där vi bodde som gifta och där barnen har alla sina kompisar, pappan flyttade hem till sin tjej i en helt annan fel av staden där barnen inte trivs. Och så detta med bonusbrorsan.

    Försöker alltid vara positiv när de ska åka och kanske ser de igenom mina försök att muntra upp.

    Förresten, vad bra ni gjorde för din bonusdotter! Att ni tänkte på henne först och pappans behov sen.


    Jättebra att du tänker på det för då gör du säkert inte det. Hoppas som sagt att pappan sköter det här bra nu. Det kan ju bli så bra om han backar upp och ändrar hennes vistelse. Gör han inte det så har hon det självklart mycket bättre utan att vara där.

    Tack! Ja, min man va osjälvisk och för dottern var det bra i och med att det var så jobbigt. I efterhand blev vi ju besvikna även om vi anande att det var någonting som hände hos henne. När dottern va liten sa hon ju inte som det va för hon förstod inte och alla vill ju skydda sina föräldrar. Önskade att hon vågat säga något hos skolpsykologen så hon inte varit så ensam med det. Då hade hon ju kunnat fått rätt hjälp tidigare och vi kanske hade fått träffa barnen mera.

    Vet att psykologen sa att det kan räcka med tonfall I rösten eller suckar och ledsna ögon, men det var ju mycket mer än så. Så hon var ju så orolig för sin mamma när hon inte va där. Stackars liten!
Svar på tråden Min dotter vill inte vara hos sin pappa och har fått ångest av detta.