Hantera bonusbarn?

Jo, visst är jag vuxen allt. Det är så jag ser på det också. Min sambo är en jättebra person i övrigt men detta är något jag verkligen stör mig på. Han menar på att allt för att slippa konflikter är bra, och om det verkligen skulle vara något "allvarligt" så skulle han säga ifrån med kraft. Jag har sagt till honom att han tofflar för henne och blir utnyttjad. Han skjutsar ALLTID barnet, krånglar och allt sånt. Mamman lyfter aldrig ett finger utan får barnet "levererat" när det passar henne. Det gör mig så provocerad. Hon gör så många saker som för mig är riktigt tvivelaktiga. Han står fast vid att hon är en jättebra mamma. Det kryper i mig inombords när min man är så naiv.

Det där undrar jag oxå. Vi har vv men sambons dotter är mycket oftare hos oss. Ibland många helger i rad. Det är aldrig frågan om att byta, utan bara att vi tar extra dagar/helger.

Har formulerat mig exakt så "Varför är morsans behov att roa sig viktigare än mitt behov av egentid med min sambon?"

Svaret är att det inte handlar om morsans behov utan att min sambo då får mer tid med sin dotter, vilket jag kan förstå. Det ändrar tyvärr inte på min känsla av att känna mig lägst prioriteras för då blir det ju hans behov som går före mitt.

Men det ska inte mamman eller?