Anonym (?)

Äldre 3 Dec 11:08

60 svar

Hantera bonusbarn?

Hur ska man hantera bonusbarnet i ens vardag? I mitt fall trixar barnets mamma och lyckas alltid avsäga sig typ roliga högtider, såsom nyår. Jag säger till min sambo att jag kanske vill att bara han och jag ska göra något på nyår, utan hans barn. Han säger att jag ska räkna med att barnet alltid är här, och bara är hos barnets mamma när barnets mamma har lust. Samtidigt säger han att de har ett system kring jul/nyår, men nu har det flera gånger upprepat sig att trots att barnet ska vara hos sin mamma, så kommer de överens om att barnet ska vara hos oss. Jag hatar att behöva anpassa mig efter hans barn. Jag vill kunna göra saker med min sambo utan att barnet är med. Kommer jag aldrig få som jag vill? Varför är barnets mammas behov av att "roa sig" viktigare än mina behov? Är det okej att som mamma välja bort sitt barn för att man vill ut och dricka alkohol och vara barnfri?

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 11:15

#2

Whitehorse1979 skrev 2015-12-03 11:10:53 följande:

Eftersom att mamman tydligen är en jäkla idiot som prioriterar fest mm framför barnet och din man är en jäkla mes så blir det såhär.

Så det är bara att vänja sig eller packa ihop dina saker att flytta.
Barnet är där för att stanna.

Du är vuxen va?

Jo, visst är jag vuxen allt. Det är så jag ser på det också. Min sambo är en jättebra person i övrigt men detta är något jag verkligen stör mig på. Han menar på att allt för att slippa konflikter är bra, och om det verkligen skulle vara något "allvarligt" så skulle han säga ifrån med kraft. Jag har sagt till honom att han tofflar för henne och blir utnyttjad. Han skjutsar ALLTID barnet, krånglar och allt sånt. Mamman lyfter aldrig ett finger utan får barnet "levererat" när det passar henne. Det gör mig så provocerad. Hon gör så många saker som för mig är riktigt tvivelaktiga. Han står fast vid att hon är en jättebra mamma. Det kryper i mig inombords när min man är så naiv.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 11:31

#9

Fatumeh skrev 2015-12-03 11:21:56 följande:

Det där undrar jag oxå. Vi har vv men sambons dotter är mycket oftare hos oss. Ibland många helger i rad. Det är aldrig frågan om att byta, utan bara att vi tar extra dagar/helger.

Har formulerat mig exakt så "Varför är morsans behov att roa sig viktigare än mitt behov av egentid med min sambon?"

Svaret är att det inte handlar om morsans behov utan att min sambo då får mer tid med sin dotter, vilket jag kan förstå. Det ändrar tyvärr inte på min känsla av att känna mig lägst prioriteras för då blir det ju hans behov som går före mitt.

Exakt samma sak här. Sambon motiverar det med att han vill vara med sitt barn så mycket som möjligt. Men barnet bor ju här hela tiden så hon är ju ändå alltid här. Undrar varför han inte ställer sig frågan varför barnets mamma inte vill vara med sitt barn. Han menar att hon visst vill det. Är det därför hon byter bort sitt barns dagar så ofta hon får chansen? Propsar på att sambon måste hämta sitt barn (hämtar och lämnar alltid) senast det och det klockslaget för att hon måste till gymmet, eller på krogen. De helger hon väl har sitt barn så lämnar hon det ofta till sina föräldrar eller sin sambo, för hon ska på tjejmiddag typ. Gör allt för att vara med sitt barn? Absolut...

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 11:31

#10

Whitehorse1979 skrev 2015-12-03 11:29:44 följande:

Du är också vuxen antar jag?

Dina behov får stå åt sidan helt enkelt.

Han ska prioritera sitt barn.

Men det ska inte mamman eller?

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 11:34

#11

BioBonus skrev 2015-12-03 11:27:34 följande:

Ni har olika behov. Det är ju tyvärr inte svårare än så.

Din sambos behov av att inte behöva bråka, är större än hans behov av ensamtid med dig. Och så länge han väljer att prioritera sina egna behov före dina så kommer det säkerligen att vara så här.

Du mår inte bättre av att börja reta dig på mamman. Hon har ingen skuld i det här. Det är din man som servar henne, varför skulle hon ändra sig när allt flyter på så bra för hennes del?

Jag förstår vad du menar. Visst är det så. Är jag naiv som tror att alla föräldrar gör allt för att vara med sina barn så mycket som möjligt? Jag ifrågasatter egentligen inte hans vilja att vara med sitt barn, utan hennes ovilja. Det slår slint i huvudet på mig, jag förstår bara inte.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 11:35

#12

Anonym (barn) skrev 2015-12-03 11:27:49 följande:

Acceptera eller skaffa en barnfri man. Något annat alternativ finns inte. Personligen går mitt barn före min man i ALLA lägen och samma gäller för honomn och hans barn.

Nu uppstår inte detta problem hos oss eftersom vi båda ser all tid med barn som bonus - mot när vi inte har barnen hos oss. Normalt för föräldrar!

Precis, det tänker jag också är normalt för föräldrar. Dock verkar det inte vara normalt för mitt bonusbarns mamma?

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 11:39

#14

sextiotalist skrev 2015-12-03 11:30:47 följande:

Fråga din sambo om han anser att det är viktigare att hålla sitt ex nöjd och undvika konflikter än att vara rädd om er relation.
Fråga om han tar dig för givet eftersom han på detta sätt inte bryr sig om er relation.
Sammanboende föräldrar ser till att de kan vara barnfria ibland, aktivt, han får väl också fundera i de banorna.
För övrigt så är det nog bättre att han ser till att barnet bor heltid hos er och är hos mamman varannan helg, då är det andra förutsättningar och ni kan skaffa barnvakt på samma sätt som sammanboende föräldrar gör

Han menar ju att det är för barnets skull att det inte ska vara några konflikter mellan dem. Och eftersom han vill vara med sitt barn så bryr han sig inte om vad mammans avsikter är. Mamman får umgås med barnet när hon själv har lust liksom. Hade jag varit förälder tänker jag att jag hade haft mycket svårt att se hur jag skulle kunna försvara mitt ex, om exet höll på som min sambos ex gör. Upplägget just nu är att barnet är hos sin mamma ungefär 1-1,5 dygn, 3 av 4 helger i månaden. Den fjärde helgen har mamman fått ledig för att kunna roa sig (på riktigt alltså, ej en syrlig kommentar från mig utan detta är överenskommelsen - och trots detta lämnar bort barnet till andra på sina helger för att återigen kunna gå ut och roa sig). Så barnet bor hos oss i princip hela tiden och har sin stadigvarande bostad här.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 11:47

#19

BioBonus skrev 2015-12-03 11:36:27 följande:

Det är ingen idé att försöka förstå alla :) Släpp hennes motiv i det hela, och fokusera på det du kan förändra. Eller i alla falla kan försöka förändra.

Jag försöker väl det. Samtidigt är det inte så mycket jag kan förändra i denna situation. Jag får inget gehör för att planera vår tid tillsammans. Det smartaste hade väl varit om jag totalt struntade i vad barnets mamma gör och inte gör, det förstår ju jag också. Men det är svårt när jag som utomstående ser saker som gör mig illa berörd.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 11:54

#22

Påven Johanna skrev 2015-12-03 11:43:06 följande:

Det tycker jag att hon borde göra. Men i fall där någon förälder inte sköter sina åligganden gentemot barnet så är det nu en gång så att den andra föräldern får ta ett utökat ansvar. Barnet kan ju inte gärna ställas ut på gatan, eller hur?

Ibland är det förstås så att ingen av föräldrarna vill (eller i vissa fall inte kan på grund av psykisk ohälsa och/eller missbruk) ta hand om barnet och då får samhället träda in och omhänderta barnet. Men så länge det finns åtminstone en förälder som tar sitt ansvar för omsorgen av barnet så är det förstås det bästa, även om det känns trist för den nya partnern att inte få fira nyår i lugn och ro.

I ert fall är det kanske så att mamman skulle ta hand om barnet om pappan insisterade, det vet inte jag. Men vill han inte göra det, så kan du förstås inte tvinga honom. Du kan ju däremot välja att fira nyår och högtider på andra sätt än med honom och hans barn.

Det har du absolut rätt i. I det här fallet är det ingen av föräldrarna som har någon sådan problematik, och kanske hade situationen varit lättare att förstå om det var så att mamman hade någon sådan problematik. Jag vet av erfarenhet att mamman skulle försöka säga typ "men kan inte barnet följa med?" "kan inte någon av dina ta hand om barnet?" osv, framför att själv "tvingas" ta med sitt barn på nyårsfirande eller vad det nu är. Jag kan absolut fira nyår på annat sätt, även om jag helst hade fått lite tid med sambon själv för omväxlingens skull. Jag hade förhoppningen att det skulle bli så denna nyår, men nu bestämde de att barnet, trots att hen skulle vara med sin mamma, nu ändå ska vara med sin pappa.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 11:59

#25

Anonym (H) skrev 2015-12-03 11:43:18 följande:

Folk är ju för roliga i såna här fall.

Det handlar ju inte om att TS vill att hennes kille ska prioritera henne framför barnet, utan att han ska prioritera henne framför biomamman!!

Morsan däremot borde prioritera sitt barn före fest och alkohol..
Din kille borde sluta toffla för sitt ex och börja prioritera dina känslor och önskemål före hennes. Varför är hennes behov viktigare än dina? Och varför känner han att det är okej att ta en konflikt med dig men att det är så hemskt att ta en med henne?

För att han har ett barn att ta hand om. I princip är det så. Jag vet med säkerhet att han väljer en konflikt med mig framför med henne. Även om han uttryckligen sagt att han skulle välja att slippa konflikter med någon av oss. Good luck till det, säger jag när han tofflar för hennes minsta lilla önskemål. I de lägena blir det alltid jag som skuldbeläggs för att ha en önskan att välja bort barnet, och jag påtalar gång på gång att så inte är fallet. Sedan anklagas jag för att vara svartsjuk på exet, och att jag borde fokusera på det som rör mig. Men det rör ju mig, tänker jag. Och svartsjuk på henne, knappast? På sin höjd för att hon både får ha kakan och äta den, och jag blir den som "drabbas" för att hon måste roa sig (väldigt egoistisk tanke, jag vet). Jag då, tänker jag. Men det är ju typ det man får finna sig i när man satt sig i denna situation. Men kan inte undgå att känna en viss besvikelse inför det. Det är ju inte alltid jättekul med barn liksom.

Hantera bonusbarn?

INNEHÅLL