Ni har olika behov. Det är ju tyvärr inte svårare än så.
Din sambos behov av att inte behöva bråka, är större än hans behov av ensamtid med dig. Och så länge han väljer att prioritera sina egna behov före dina så kommer det säkerligen att vara så här.
Du mår inte bättre av att börja reta dig på mamman. Hon har ingen skuld i det här. Det är din man som servar henne, varför skulle hon ändra sig när allt flyter på så bra för hennes del?
Lägg krutet där det (kanske) gör nytta istället - prata med din man om att hitta på något mysigt bara ni två och föreslå att farmor är barnvakt en helg. Man får tänka om lite när man har barn på heltid.
Jag förstår det. Mer än väl. Jag har i många år försökt att förstå hur i helvete mamman resonerar, men nu har jag gett upp. För det är ingen idé - hon och jag är så olika som man kan vara som föräldrar och har helt andra värderingar och prioriteringar vad som är viktigt i barnuppfostran. Och när det gäller samarbete. Och allt annat. Och jag trodde att jag skulle få lättare att hantera alla konflikter som har varit genom åren om jag förstod henne bättre, men det hjälpte inte.
Skillnaden har väl varit att min man stått stenhårt upp mot henne. Han var tydlig med att få ordentliga avtal så vi vet när barnet är hos oss, hur semestrar ser ut, och jul/nyår etc.
Men det var ju hans val. Hade han inte valt den vägen så hade ju jag fått välja hur mycket käbbel och hattande som jag hade stått ut med. Välja var min egen gräns hade gått.
Lycka till. Det är inte alltid lätt det här med familj ;)