Anonym (?) skrev 2015-12-03 11:59:23 följande:
För att han har ett barn att ta hand om. I princip är det så. Jag vet med säkerhet att han väljer en konflikt med mig framför med henne. Även om han uttryckligen sagt att han skulle välja att slippa konflikter med någon av oss. Good luck till det, säger jag när han tofflar för hennes minsta lilla önskemål. I de lägena blir det alltid jag som skuldbeläggs för att ha en önskan att välja bort barnet, och jag påtalar gång på gång att så inte är fallet. Sedan anklagas jag för att vara svartsjuk på exet, och att jag borde fokusera på det som rör mig. Men det rör ju mig, tänker jag. Och svartsjuk på henne, knappast? På sin höjd för att hon både får ha kakan och äta den, och jag blir den som "drabbas" för att hon måste roa sig (väldigt egoistisk tanke, jag vet). Jag då, tänker jag. Men det är ju typ det man får finna sig i när man satt sig i denna situation. Men kan inte undgå att känna en viss besvikelse inför det. Det är ju inte alltid jättekul med barn liksom.
Jag förstår absolut din känsla. Det bästa vore ju såklart om du försöker släppa att försöka förstå dig på biomamman, jag får känslan av att det inte går helt enkelt.
Jag tycker absolut inte att man ska behöva stå ut med vad som helst bara för att man har valt en man med barn. Dina känslor borde också vara viktiga för honom och han borde VILJA spendera tid med bara dig också.
Själv skulle jag inte kunna leva med en man som fick mig att känna mig bortprioriterad eller mindre värd än någon annan. I slutändan så handlar det inte om att du vill komma före barnet, utan före mamman.
Skulle jag varit du så hade jag tagit mig en ordentlig funderare om det verkligen är såhär jag vill leva.
