Hantera bonusbarn?

Tack för att du delade med dig! Det handlar ju inte om att man själv inte vill att barnen ska var här, utan mer att man undrar hur den andre föräldern tänker (..och HUR den kan tänka så.. )

Jag hade  önskat att alla kunde vara ärliga med sina intentioner i vårt fall. Här går vi alla vuxna, bonusföräldrar, föräldrar, släkt och vänner, och låtsas att alla är superbra och hängivna föräldrar, när det i själva verket inte alls är så. Det är ett spel för galleriet och jag är trött på det. Visst, vi får alla acceptera att vissa föräldrar tar mer ansvar och andra mindre, men hur ska vi kunna bygga ett härligt liv när vi går runt och lever i förnekelse? I vår situation hade det gjort jättemycket gott om min sambo bara kunde säga det: "Nej, mamman tar inte så bra ansvar, hon prioriterar bort sitt barn och har ett annat fokus än vad man skulle kunna önska! Men vilken tur det är att jag som pappa då får vara så mycket med mitt barn istället!" Något sådant, som absolut inte behöver vara svartmålande över mamman, men ändå bekräftat verkligheten. Så trött på att låtsas som att det regnar..