Jag kan förstå hur du känner, jag kände också lite så innan jag fick egna barn.
Men nu ser jag på allt sånt på ett annat sätt. Jag skulle ALDRIG få för mig att lämna bort mitt barn på nyår. Varför skulle din man vilja det? Hade han och mamman varit ihop hade det ju inte varit tal om barnfria nyårsaftnar. Han kanske är jättelycklig över att barnet är så mycket hos er. Tänk att inte få ha sitt egna barn hos sig all tid man önskar.
Mamman låter inte som årets mamma. Kanske finns det anledningar som du inte känner till. Hur som. Barnen är ju viktigast för pappan. Vilket dom självklart också ska vara.
Han vill inte ta onödiga konflikter, skitbra. Hur kul är det för barnen att känna att varken mamma eller pappa vill umgås med dom?
Du verkar ha en bra sambo som prioriterar sina barn först, och han har ju sagt att du ska räkna med att barnen alltid är där. Gör det då. Eller skaffa en sambo utan barn som lever upp till det liv du vill leva.
Problemet är väl att ni är på olika ställen i livet, du och din partner. För honom är det kanske inte en "uppoffring" han gör för exets skull utan en förmån att han får mer tid med sitt barn (alternativt att han för barnets bästa är där för sitt barn när mamman brister i sitt föräldraskap).
Han verkar vara nöjd med situationen, så om du inte är det kanske du skulle överväga att söka en partner som mer delar din syn/inte är förälder.
Jag har varit bonusmamma i 10 år och det jag har lärt mig är att det finns inget sätt att tvinga den andra föräldern till att ta ansvar.
Det är egentligen jättekonstigt. Men på alla möten och familjerätt och liknande så bygger det på att båda vill ha barnen och att man gör upp om vem som ska ha dem när. Det finns ingen plan för hur man gör då den ene inte tar sitt ansvar. Då måste den andre ta över, det finns inget annat.
Jag lever i en liknande situation och har gjort länge. Mamman bokar in jobb, fester och allt möjligt annat på sina dagar och så skjutsas barnen över till oss.
Omöjligt att bara ställa barnen på gatan så det är bara att ta emot.
Sedan kan man önska att mannen ska sätta emot hårdare, men frågan är om det hjälper. Kanske gör det det? Här har det fungerat i perioder.
Totalt sett tror jag att det bästa är att vänja sig vid tanken på att det är såhär det är, och boka in saker för sig själv ibland så att man på så sätt får styra lite över sin egen tid.
Ledsen att jag inte har något roligare svar, men det är min erfarenhet.
Så som du beskriver mamman, så tolkar jag henne som ung och egoistisk. Det låter som att hon fick barn innan hon hann vara ute och festa klart och nu tar igen det och pappan sanktionerar det, då han gärna vill ha barnet mer.
Så i din situation är det nog bättre att du ställer in dig på att ni har barnet på heltid och att den tid mamman verkligen tar barnet är en bonus. Däremot tycker jag du kan kräva att ni kan vara barnfria med barnvakt vid ett annat tillfälle.
Jag har varit i din situation med en opålitlig pappa till mitt barn. Han har ställt in umgänge med motiveringen att han ska jobba övertid, men då det egentligen varit att han ska umgås med en ny flickvän som är viktigare. Nu när hon snart är 5 år har det fungerat förvånansvärt bra, även om han låter henne se på tv och film större delen av helgen så hon är hemsk när hon kommer tillbaka.
För mig är det helt och hållet tvärtom. Biomamma roffar åt sig högtider och skulle kunna gå över lik för att hindra bonusarna att fira i lugn och ro med mig och min man. Istället tar hon alla chanser hon får att prata illa om mig, min man och vår familjesituation. Hon accepterar inte att barnen faktiskt tycker om mig, och att det är helt ömsesidigt. Om jag fick välja skulle barnen vara här jämt!
Jag ska tillägga att jag aldrig någonsin har tagit på mig en "mammaroll" då barnen redan har två föräldrar, jag fungerar som en vuxen kompis. Jag har heller aldrig pratat illa om biomamma inför barnen trots alla hemskheter de har berättat att hon säger om mig. Barnen, eller ungdomarna rättare sagt är 13 respektive 17 år gamla.
Jag kan förstå att det känns jobbigt och onaturligt att komma i "andrahand", men faktum är att du har en man som har barn sedan tidigare med allt som kommer till. Om du har svårt att acceptera det eller förlika dig, så kanske det vore bäst för alla att du kastar in handduken.
Lycka till!