Jag ska bara köpa julklappar åt ett barn iår

Jag har en paketkalender åt min 14-åring och hade för övrigt inte haft något emot att ha en själv :). Jag köper fortfarande en fin bildkalender och tycker att det är roligt att öppna en lucka varje dag.

I dotterns kalender är det främst choklad men också lite annat som nån ansiktsmask, en penna, en fin julkula osv.

För att svara i sakfrågan så är det givetvis fel att straffa barnet på det sättet och lär ju dessutom förstöra julafton för alla.

Det finns många mycket bättre sätt att hantera truliga 12-åringar.

Snacka om att hon skulle känna sig oälskad på Julafton.. :( julklappar är inte allt, absolut inte! Men barn tänker inte som vuxna gör och det kan man inte begära att dom ska heller. Om du straffar din dotter genom att inte ge henne julklappar så tycker jag att du/ni är fruktansvärt elaka föräldrar! Stackars lilla tjej.. Det är mycket som händer i både kroppen och huvudet i den åldern och det kan vara en väldigt jobbig tid för många, man känner sig inte som ett barn längre men inte heller vuxen. Ska du straffa henne då för att hon har det jobbigt? Ös på med mera kärlek och förståelse istället! Det är ok att inte vara glad hela tiden.. Ge henne julklappar!!

Men hon är 12 år? Tonåring! Sådär var jag med i den åldern.

Sluta tjata på henne att öppna luckorna, men du kan inte skita i och köpa saker till henne för det?

Be henne skriva en önskelista så lär hon väl bli nöjd med sakerna?

Har du för övrigt frågat flickan om hon ville ha en kalender innan du skaffade den?

Om intenär det ju inte så jättekonstigt att hon inte öppnar den. Att hon snällt skulle öppna varje dag och låtsas glad känns som krav på en ganska hög mognadsnivå för en 12-åring. Förmodligen vill hon visa att hon är stor nu och en kalender för barnslig för henne. Att låta bli att öppna blir då ett sätt för henne att visa sig stor och att tala om att hon minsann inte är så barnslig längre (att hennes beteende är väl så barnsligt ur ett vuxenperspektiv är en annan sak).

Håller med. Om TS dotter ska bjuda till måste TS bjuda till och hon måste fråga dottern hur hon vill ha det. Alla uppskattar inte mys i soffan med tända ljus. Hos oss är det så att det ena barnet gillar sådant dem andra gillar inte sådant. Jag tycker det är trist men varför ska jag beställa över hans känslor. Vi kompromissar. Han behöver sitta med liten stund och vi vuxna lyssnar in hur han vill ha det. Visst är det mer krävande och krävs mer av mig men det får det vara värt. Man har bara en chans att ge sitt barn en lycklig barndom.

Det låter som en normal flicka på väg in i puberteten. Det är nog du måste inse att din flicka är på väg att bli stor och julkalender med mamma och lillebror är något hon har vuxit ifrån

Min femåring beter sig ungefär likadant nu, inte kalendermässigt, han har en vanlig papperkalender m bilder o han älskar den. Men han är mest arg o otacksam heeela tiden. Ja det är skitjobbigt, fast man vet att det hör till åldern osv. Men man får som den vuxna visa hur man är "en större människa". Skit i om hon inte bryr sig om kalendern, sluta tjata på henne, vill hon inte öppna så vill hon inte- det handlar ju eg inte om dig utan om henne.

Hon kanske tycker du är jädrigt irriterande som tjatar o ska bestämma hur hon ska känna hela tiden? Så backa lite, alla behöver lite space ibland.

Jag har talat om för mitt barn att det är "snälla" barn som får kalas när man fyller och julklappar på jul. Att jag kanske inte vill anstränga mig o ha värsta kalaset o köpa dyra presenter nästa vecka om han ständigt skriker, bits, dödshotar mig o slåss. Att livet handlar om att ge o ta. Men då gäller det att minnas att humör smittar också, jag kan inte gå runt o va långsint o grinig eller gapa på honom för då blir han ju givetvis likadan. Bråkar gör vi alla, mer och mindre i olika perioder. Var inte långsint!

TS.

Du förstår ju att din dotter ska ha julklapp, annars hade du inte skrivit. Du är frustrerad och har tappat sugen. Du tycker det är orättvist att inte få uppskattning när du bjuder till. Du blir besviken när andra inte lever upp/delar dina förväntningar.

Jag förstår känslan. Du har tappat sugen!

Oftast beror den på att man själv är lite slut, stressad eller av någon orsak inte mår helt 100%. Då kan den här typen av irrationella tankar komma upp. "Jag ska minsann! Nä, nu skiter jag i honom/henne!" (Om barnet.)

Jag tror du också kan vara hjälpt av att öva upp en strategi för att inte "ta på dig" andra människors humör, beteenden, mm.

Ge dottern julklapp(ar). Annars liknar du henne när hon är som värst. Det blir en "seger" i hennes lilla tonårskrig mot dig. Och du förlorar vuxenmark... hennes tillit och framför allt självrespekt!

En annan viktig sak att komma ihåg är att det SÄLLAN beror på föräldrarnas uppfostran om det blir jobbigt eller inte, utan på barnets personlighet!
Att slå sig själv för bröstet när allt flyter smidigt är riktigt naivt!