Missbruk i relation

Hej vänner, förlåt för att långt inlägg redan nu, men behöver era erfarenheter.

För ca ett år sedan träffade jag en man - vi klickade på en gång. Ni vet på ett sådant där löjligt vis man ser i film. Trots distans mellan oss så pratade vi i timmar varje dag och försökte ses så fort ekonomi och tid fanns.
Jag har aldrig älskat någon på riktigt förut, och äntligen kom den där stora kärleken till mig. Ömsesidig, dessutom.

Han öppnade upp sig om sitt liv, och det stod ganska tidigt klart att han har mycket att bearbeta från förr.

Jag vet att han kan ta ladd ibland och det hände titt som tätt att vi gjorde det tillsammans. För mig är inte det någon sak att fastna i - då jag kan festa någon gång då och då och sen inte se åt det hållet på månader och år.

Sakta men säkert märkte jag att hans festande började bli mer frekvent, och det började genomsyra hur vår relation till varandra fungerade när vi inte var med varandra. Plötsligt var han ute med grabbarna flera dagar i veckan osv. Han började umgås med dåligt folk igen.

I somras pratade vi om att flytta tillsammans, vi blev gravida - men pga att vi inte känt varandra länge och att båda är av gammaldags sort att vi vill vara tillsammans tills den dagen man dör om man ska sätta ett barn till världen beslöt vi oss för att ta bort barnet. Flytten blev inte av och innerst inne visste jag någonstans att han var tvungen att ta tag i sin levnadsstil överlag. Hitta ett riktigt jobb osv.
Allt som hände var påfrestande för oss båda psykiskt - för mig på ett sätt som gjorde mig väldigt upp och ner i humöret - för honom på ett vis som kom fram när han var påverkad, vilket var mer och mer ofta. Vi pratade mindre om dagarna.

Hur arg jag än kunde bli under mina humörsvängningar så var han alltid den som var lugn som en filbunke, detta ändrades också, inte bara gentemot mig - utan mot vänner och familj också.

Plötsligt gjorde han slut så fort han blev arg osv - och jag pratade med honom om att det kanske hade blivit lite för mycket festande, vilket han höll med om.

Jag gjorde slut, när han började med beteenden som att hålla sig borta från mig i en vecka eller två, för att han var så vansinnigt arg över saker som han missförstått och inte lät mig förklara. Saker som inte ens hänt. Saker som jag fick förklara veckor senare när han var lugn nog att kunna prata.

Vi satte oss ner och pratade och han konstaterade att han inte var bra för mig och att jag gjorde rätt i att hålla mig borta tills han fått ordning på sitt liv. Vi avslutade på god kant trots allt.

Jag försökte gå vidare och han började höra av sig igen, han förklarade att han var färdig med festandet sen en tid tillbaka - när det stod klart att han ville vara med mig hade jag tyvärr dock redan hunnit vara med en annan under tiden det var slut - vilket var påfrestande för honom.
Han målade upp en bild av att det var för att han inte var tillräcklig, men jag förklarade att det var för att det var slut och att jag försökt att gå vidare.
Han trodde det var för att jag inte älskade honom. Vilket jag gör. så otroligt mycket så det gör ont i hjärtat.

Plötsligt började festandet igen, och nu är det till en sådan grad att han gör det oavsett om han är själv, eller med vänner.
Jag har god kontakt med en vän till honom som gör allt för att hålla honom på rätt köl, men tyvärr är han i behov av professionell hjälp - det här är ingenting han kommer att kunna reda ut själv.

Mitt samvete hoppar på mitt hjärta varje gång som jag inser att jag borde sett tecken redan tidigare innan han hamnade såpass djupt i det som han har hunnit göra idag. Vet inte hur jag skall gå tillväga riktigt, och undrar om det finns någon där ute som varit i en liknade situation, och som faktiskt lyckats hjälpa den andre igenom missbruket, och på vilket sätt?

Snälla dela med er av era erfarenheter för det känns som att jag håller på att gå sönder.

Tack för att ni tog er tid att läsa igenom texten.. Många kramar.