Drömmer om ett syskon till vårt änglabarn. Någon mer?
Jag vet ju att rektorerna bara vill det bästa för mig, men jag hoppas vi kan ändra i planerna om jag tycker att uppgifterna blir alldeles för långsamma... Ev kan jag få en annan uppgift som jag tyckte lät väldigt spännande när vi började prata om det under hösten. Då kände jag ju dock att det inte gäller mig just nu, men nu är ju situationen annorlunda. Jag tror iaf att det känns bra att börja jobba i januari annars kommer jag börja klättra på väggarna här hemma...
Förut fick jag en sådan där "har det här verkligen hänt mig?!" Och så började tårarna forsa och saknaden efter vår son blev enorm! Dessa antar jag fortsätter under en lång tid framöver...
Jo, spec MVC har jag ju räknat med att gå på om vi ska få flera kontroller, men vad innebär det egentligen? Bara fler UL eller andra saker också? Det jobbiga känns som tiden mellan kub och RUL... Däremellan antar jag att man inte gör så mycket iaf... Eller får du någon extra kontroll där också?
Åhh vad jag längtar efter att ha en bebis att se fram emot! När jag pratade med rektorn igår uppmanade hon oss till att bara tänka på varandra och försöka göra roliga saker allt eftersom vi orkar. "Händer det så händer det" uttryckte hon om ny graviditet (tror inte hon heller haft det så lätt...) och en del av mig vet ju att hon har rätt, livet kan inte gå ut på att bara försöka bli gravid. Men det är ju så svårt att släppa det när man längtar så mycket. Även om jag inte testar så vet jag ju på ett ungefär när jag kommer ha ÄL och det går ju lixom inte bara att koppla bort. I allt detta vet jag iaf att jag har världens mest omtänksamma make som vill samma sak som mig och verkligen hela tiden ser till att jag har det så bra jag kan även om hans egen sorg är lika stor. Det är så skönt att vi i alla fall har varandra. Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan att känna hans närhet under större delen av dagen...
Vi hade tre olika BM eftersom jag låg inne och de hade treskift. Vi tyckte mycket bra om alla, men hon på natten träffade vi ju inte så mycket. Den som förlöste mig var inte samma som hon som var med i torsdags och vi träffade mest. Båda dag-BM visade en sådan stark omtanke för oss alla tre och jag kände mig verkligen trygg med hon som förlöste mig. Det var en äldre BM som jag nästan gissar jobbar på övertid, men hon skulle gärna få förlösa mig igen. Kommer jag bli igångsatt kommer vi, som det känns nu iaf, nog välja den BM som vi träffade i torsdags och som vi hade mest att göra med. Det skulle verkligen vara att sluta cirkeln.
Jag har ju själv aldrig haft foglossning, men haft kompisar som haft väldigt svåra och det verkar ju inte alls kul (även om allt är värt det när man vet vad som kommer i slutändan). Hoppas sjukgymnasten kan hjälpa dig att mildra det i alla fall!
Vad härligt att ha bott en sväng utomlands, har haft en liten sån tanken i mina yngre dar men man är på tok för feg för att lämna allt här hemma och lite väl bekväm ;) samt att jag är usel på språk *hehehe*
Får fortfarande den känslan, att nu är man "änglaföräldrar", jag har begravt mitt barn - den känslan blir överväldigad varje gång den kommer. Måste bita mig i läppen för att tårarna inte ska börja rinna. Man har läst om, sett det på tv, sett barngravar och tänkt varje gång - hur FAN överlever man något sånt!? Och nu står man där själv....
Ca 1 månad innan jag var beräknad fick jag reda på att en gammal vän (har ingen kontakt idag, inte haft på många år), förlorade sin 7 månaders i plötslig spädbarnsdöd... kunde inte fatta att ngt sånt kunde hända, fick så ont i hjärtat för henne och hennes familj och frågade mig hela tiden - hur fasen ska de överleva det hela? Men så tog det bara någon månad så var man i samma situation själv..
Jag kommer få göra UL mellan kub och rutin UL. Ska bokas ett mellan v.15-17 beroende på när jag gör kub och så. Har sagt att jag måste ha ett innan jag åker till Thailand. Men utöver UL så är det inte så många mer koller, de har ju tagit många prover på mig redan och de alla verkar bra eftersom ingen på spec MVC hört av sig. Kommer väl ta lite nya prover i januari hos min BM men sen händer det inte så mkt innan jag kommer till v. 22.
Tror ju att rektorn har rätt där, inte tänka för mkt på att bli gravid för det kan skapa en inre stress som kan "stoppa" det hela, men är ju fruktansvärt svårt att inte tänka på det hela tiden! Tom när jag var helt säker på att jag inte hade ÄL så kunde jag inte sluta tänka på en bäbis och få känna känslan av att vara gravid igen.
Skönt att du har en sån stöttande man, har också haft turen att hitta ett guldkorn till karl. Utan honom hade jag aldrig klarat mig igenom det här, har verkligen märkt nu hur mycket kärlek jag har till min make och att det finns absolut inget här i världen som kommer kunna ersätta honom och allt han göra för mig.
Hoppas ni har möjlighet att ha den BM vid nästa förlossning, så ni får "sluta cirkeln" så att säga. Önskar att jag kände samma med de BM jag hade under FL. Men tror att jag var lite för "borta" att jag inte riktigt registrerade allt som föregicks runt omkring, finns dock 2 sköterskor som jag verkligen vill träffa igen, men vet inte alls vad dom heter - deras namn står inte i journalen heller tror jag...
Ja, hoppas verkligen på sjukgymnasten - sist prata de om akupunktur, har aldrig trott på sånt men nu är man villig att testa det mesta ;)