Är min vän avundsjuk/missunnsam?
Har en vän som jag hängt ihop med sedan gymnasiet och ibland vet jag inte det är jag som överreagerar, om det är mig det rä fel på, eller om hon helt enkelt beter sig illa. Hon gör mig otroligt förvirrad stundtals.
Hon har under alla de år vi känt varandra råkat komma med negativa(taskiga?) kommentarer riktade mot mig. När hon fick jobb så var hon väldigt besvikne över lönen; "Jag tjänar ju lika mycket som dig". Kan tillägga att jag har utbildning jag med, inom en helt annan bransch, men varför hon trodde hon skulle tjäna mer vet jag inte. Hon ger mig även negativa kommentarer gällande mitt utseende, att jag exempelvis skulle ha blivit lite tjock(stämmer inte alls). Inga direkta jätte taskiga kommentarer, skakat av mig dom varje gång.
Hon är dock stundtals den mest negativa människa jag någonsin träffat, kan se det negativa i allt. Ibland tar det dagar efter jag träffat henne som jag blivit av med negativiteten. men sen kan vi ha hur kul som helst tillsammans, snacka och verkligen förstå varandra, skulle säga att det är ung varannan gång vi ses det är så.
När jag blev gravid så nämnde hon bara hur jobbigt allt skulle bli för mig, hur jag inte skulle orka något, hur min frihet var slut och hur min kropp skulle bli helt förstörd-konstanta negativa kommentarer vilket fick mig att dra ner rejält på umgänget med henne.
Nu hade vi en väldans tur(eller vad man nu ska säga), fick ett barn som hittills varit väldigt lätt att ta hand om. Sovit bra sedan starten, lätt att underhålla, väldigt glad och inga problem att ta med på saker. Jag har mer tid nu som mammaledig än jag hade när jag jobbade. Min kropp har inte blivit ett dugg förstörd, jag ser ut som jag gjorde tidigare. Hade turen att må bra hela graviditeten och kunde träna, gick inte upp några extra kilon.
Det här sticker rejält i min kompis ögon verkar det som, det känns som att hon vill att det ska bli dåligt för mig. Nu nämner hon hur jobbigt det kommer att bli. Jag har inte tagit med mitt barn dom gångerna jag träffat henne då jag känt av att hon inte vill det-vilket är helt ok! Sist sa hon att hon inte gillar sina vänners barn(bara jag som har barn av hennes vänner), hur jobbigt det kommer att bli för mig osv. Att hon bara inte kan vara glad för min skulle gör mig så ledsen.
Det är så mycket mer som jag inte skrivit här. Jag känner att jag måste bli bättre på att bemöta hennes kommentarer, någon som har några tips? Eller är det jag som överreagerar?
