• lienair

    Mina barn vill inte träffa mig – hjälp!!

    Jag har tre barn, två killar, en på 9, en elvaåring samt en dotter på tretton. (nu i december 2015) Jag och barnens mamma hade en turbulent skilsmässa med efterföljande stökig bodelning och därefter en umgängestvist via familjerätten och sedan tingsrätten. Skilsmässan initierades av mig i november/december 2012, papper skickades in i feb 2013, men eftersom exet vägrade skriva på eller ens erkänna att hon mottagit handlingarna trädde inte skilsmässan i laga kraft förrän oktober 2013. Under inledningen av skilsmässan mådde mamman mycket dåligt och var helt trasig, därefter reste hon sig och riktade mycket av sin energi åt att vända barnen mot mig och få dem att vara lojala mot henne. (hon skulle krossa mig...)


    Hennes ursprungsfamilj är precis som hon, konfliktsökande, högljudda och har varit utåtagerande mot mig inför mina barn. Exet har slagit mig inför två av barnen (yngsta och äldsta). Dotterns lojalitet hamnade ganska omedelbart hos mamman (jag och dottern var dessförinnan väldigt eller t.o.m extremt tighta) och på ett ganska tidigt stadium började hon glida alltmer ifrån mig för att sedan övergå till att hon blockade mig på all elektronisk väg, telefon/sms/mail/skype/osv. Jag började kontakta familjerätten då det började gå upp för mig vad som höll på att hända med dottern (som då var elva), men exet vägrade gå på samtal med hänvisning till än det ena och än det andra. Tiden gick och till slut efter kontakt med advokat inleddes samtal på familjerätten. Dessa samtal var helt resultatlösa och mynnade sedan ut i att jag stämde mitt ex om umgänget. Jag ville ha varannan vecka.  För att göra en väldigt lång historia kort så åkte jag på dyngstryk i tingsrätten via en metod som heter ?konflikt och försoning?, jag fick till slut varannan helg med sönerna plus ytterligare en veckodag. Med dottern nåddes ingen överenskommelse och hon vägrar alltjämt att träffas. Tvisten fortsätter och vissa samtal pågår men hon vägrar att träffa mig oavsett vad.


     


    Mitt ex följer inte domen i tingsrätten, så trots domen så träffar jag i princip bara min yngste son och mellangrabben som nu är 11 låter hon göra som han vill. Alla mina barn är väldigt envisa och viljestarka så det är i rätt svårt att ?tvinga? barnen att komma till mig.


     


    Jag anser att jag verkligen har försökt allt för att återfå en normal vardaglig kontakt med mina barn efter allt stök runt skilsmässan. Jag är en bra pappa och gör ?allt? för mina barn och har alltid gjort det. Jag har alltid ställt upp och funnits där på innebandy, hockey, ridning och simskolor, skateboard i parken eller vad som helst. tagit med ungarna på semestrar, fiskat o campat eller vad det nu varit som de velat göra.


     


    Nu börjar mellansonen att agera som dottern när hon sedan bröt kontakten och jag är orolig att han kommer att fullfölja och sedan bryta helt för att sedan följas av den yngsta.


     


    Jag har begått många misstag och gjort många dumheter under perioden men exet (och hennes ursprungsfamilj) har en kraftig dragning åt narcissistisk personlighetsstörning (ingen diagnos vad jag vet) och har uttalat att hon ska krossa mig, hon ska ta barnen ifrån mig osv. Det känns som att hon har lyckats ganska bra med det och jag oroar mig för att detta inte kommer att vända. Min ursprungsfamilj tog alla ett steg tillbaka i konflikten mellan mig och mitt ex och ville inte blanda sig in. Mitt ex har ett krävande arbete (så även jag) men i alla hennes tjänsteresor etc har hon hela tiden sett till att hennes familj har täckt upp för henne, hon sticker iväg utan att meddela mig och för att marginalisera min roll som pappa med hänvisning till att barnen hellre vill vara med mormor/moster etc.


     


    Ur ett praktiskt o geografisk perspektiv så bor jag o exet relativt nära varandra.


     


    Jag skulle vilja komma i kontakt med någon som varit i en liknande situation och som lyckats vända det tillbaka, samt i så fall hur du lyckades. Jag skulle även vilja komma i kontakt med barn som växt upp under liknande förhållanden men som hittat tillbaka till sin ena (exkluderade) förälder. eller om någon har tips på var man kan få professionell hjälp.


     


    Tilläggas bör kanske att när jag väl träffar min mellanson så har vi en väldigt bra och djup relation. Men jag upplever den som extremt skör just nu och att den snart kommer att försvinna. Min dotter har jag inte träffat ordentligt på ett och ett halvt år och vi hade en otroligt bra relation innan, tilläggas bör att hon även verkar ha brutit med sin farmor/farfar/faster samt kusiner på min syrras sida, de hade även de en rätt rolig relation med hästar som gemensamt intresse. Den yngste sonen och jag har tack o lov fortfarande en väldigt bra relation.


     


    Finns det någon som har några råd och tips?


     


    (Ovan var bara den korta versionen, jag skulle kunna fylla på med oceaner av information om olika saker som skett mellan mig och ex)


     


    Jag är inte intresserad av personliga påhopp på mig av bittra lämnade kvinnor o män i motsatt situation, endast förslag på lösning av problemet. tips mottages tacksamt. 

  • Svar på tråden Mina barn vill inte träffa mig – hjälp!!
  • Lena74

    Inte riktigt samma sak kanske men ändå. När min son vägrade träffa sin pappa så kontaktade jag BUP. Skillnaden är väl att jag ville att dom skulle träffas o även hans pappa förstås. Men det hjälpte mkt o idag ses dom igen. Sonen var så runt 10 o är idag 15.

    Men BUP tog reda på varför o kom med lösningar på hur man kunde göra. Kanske kan vara något.

  • Anonym (Chiao)

    Jag sade upp kontakten med en förälder av mina ögon goda skäl, återupptog en viss kontakt i vuxen ålder.
    Rent allmänt och inte för att vara taskig så vill jag råda dig att även söka orsaker till dina barns inställning hos dig själv. Nu lägger du hela skulden på din exfru och hennes familj. Det är ingen framkomlig väg - kort sagt. Men om du är beredd att se din egen del kan du nog lösa det här, med tålamod och ödmjukhet.

  • lienair

    @chiao, vad var det som fick dig att återuppta kontakten? som jag skrev, jag har begått många misstag och gjort många fel, men jag är inte dysfunktionell eller har några missbruksproblem.

  • muffinsmagen

    Sen kan du sluta skylla på din exfru att skilsmässan inte vann laga kraft förrän i oktober. Det är alltid sex månaders "betänketid" när man har barn under 16 år så det har gått helt rätt till väga där.

    I övrigt tycker jag att om ditt ex inte följer domen så kan du dra henne inför rätta och stämma henne. Hon ska som boendeförälder underlätta umgänget. Å andra sidan så kanske du ska avvakta och se vad det är hos dig själv som utlöser dessa känslor hos barnen. Att ge ditt ex en ursäkt och förklaring till ditt tidigare dåliga beteende, där du inte lägger skuld på henne ( typ jag vet att jag var ett svin men du gjorde....) kan vara ett sätt. I bland måste man kräla lite, men vad gör man inte för barnen

  • Anonym (Dindel)

    Du skriver att du gjort många fel under separationen men ger inga exempel på vad. Vissa saker lämnar ju mer spår än andra så att säga. Tror som någon annan skriver att du nog måste vara villig att titta på din egen del i detta.

  • Anonym (baba)

    Det ditt ex håller på med kallar för "parental alienation syndrome" (pas) och klassas som en mycket allvarlig form av psykisk barnmisshandel. Fenomenet är mer välkänt i usa än här. Mitt tips är att du läser in dig i ämnet innan du bestämmer dig för nästa steg. Om du har de ekonomiska och mentala resurserna borde du kanske försöka dig på en till omgång i rätten där du stämmer mamman på boendet (för hon är INTE en lämplig boförälder). I så fall bör du skaffa dig en riktigt grym familjerättsadvokat som är välbekant med "pas". Jag hoppas att du finner en lösning för som det är nu har mamman nästan lyckats beröva barnen deras ena förälder och dessutom den föräldern som är friskast. Usch.

  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (Chiao) skrev 2015-12-08 01:19:21 följande:

    Jag sade upp kontakten med en förälder av mina ögon goda skäl, återupptog en viss kontakt i vuxen ålder.
    Rent allmänt och inte för att vara taskig så vill jag råda dig att även söka orsaker till dina barns inställning hos dig själv. Nu lägger du hela skulden på din exfru och hennes familj. Det är ingen framkomlig väg - kort sagt. Men om du är beredd att se din egen del kan du nog lösa det här, med tålamod och ödmjukhet.


    Tänkte samma. Varför vill inte barnen träffa dig tror du? Kan det vara för att det faktiskt var du som tog initiativ till skilsmässan och alltså blev orsak till att familjen splittrades? Barnen kan inte förstå varför du gjorde detta. De ser bara handlingen.
  • Anonym (ge inte upp)

    Jag kan inte ge några råd om huruvida det hjälper att processa mot mamman och tvinga till dig umgänge den vägen. Däremot kan jag säga att de flesta barn är beredda att ge även en förälder som gjort fel många nya chanser. Om du visar att du är på deras sida, att du finns där för dem, att du inte ger upp och att du bryr dig om dem så kommer det ändå troligtvis vara så att de inser att det finns fler sidor av saken. Som sagt, de flesta barn vill ha en relation med båda sina föräldrar, men det är otroligt svårt att tvinga dem om de inte vill.

  • lienair
    Lena74 skrev 2015-12-08 01:17:14 följande:

    Inte riktigt samma sak kanske men ändå. När min son vägrade träffa sin pappa så kontaktade jag BUP. Skillnaden är väl att jag ville att dom skulle träffas o även hans pappa förstås. Men det hjälpte mkt o idag ses dom igen. Sonen var så runt 10 o är idag 15.

    Men BUP tog reda på varför o kom med lösningar på hur man kunde göra. Kanske kan vara något.


    Skillnaden där är att du ville att din som skulle ha en relation med sin pappa. I mitt fall så ser exet varje steg från barnen bort från mig som en seger för henne, eller att hon är helt likgiltig inför det faktum att deras relation med mig försämras.
  • lienair
    muffinsmagen skrev 2015-12-08 05:59:19 följande:

    Sen kan du sluta skylla på din exfru att skilsmässan inte vann laga kraft förrän i oktober. Det är alltid sex månaders "betänketid" när man har barn under 16 år så det har gått helt rätt till väga där.

    I övrigt tycker jag att om ditt ex inte följer domen så kan du dra henne inför rätta och stämma henne. Hon ska som boendeförälder underlätta umgänget. Å andra sidan så kanske du ska avvakta och se vad det är hos dig själv som utlöser dessa känslor hos barnen. Att ge ditt ex en ursäkt och förklaring till ditt tidigare dåliga beteende, där du inte lägger skuld på henne ( typ jag vet att jag var ett svin men du gjorde....) kan vara ett sätt. I bland måste man kräla lite, men vad gör man inte för barnen


    Från februari till slutet av oktober var det nästen nio månader. Tingsrätten var tvungen att skicka ut delgivningsmän. Det gjorde att processen blev ännu längre och mer infekterad. 

    I dagsläget vet jag inte om fler besök i tingsrätten eller att begära verkställighet med ev polishämtning av barn eller liknande kommer att vara en positiv händelse..
Svar på tråden Mina barn vill inte träffa mig – hjälp!!