• melleht

    Ångest om amning och att sluta

    Hej!

    Jag har fått en underbar dotter till! Jag hade önskat att jag skulle klara amningen bättre denna gång. Med förra dottern gick det bara 2 veckor sen fick jag förlossningsdepression och slutade amma helt. Denna gång har jag än så länge klarat av att amma snart 6 veckor. Men jag orkar inte längre och vill inte hamna i depression igen. Så söndags gav jag dottern ersättning på flaska och vilken lättnad det var. Ända tills min man kommer och nästan blir besviken på mig. Fick inte alls hans stöd denna gång, med förra barnet kände jag hans stöd hela tiden. Nu börjar jag få ångest över att jag vill sluta amma och det är ju de sista jag behöver känna då en depression ligger nära just nu.

    Min bvc-sköterska är inte heller stödjande 'de är ju mysigt för dig nu när det går så bra' men det går ju inte bra, visst hon går upp fint i vikt men jag börjar må skitsnygg...

    Min mans åsikter är att det 'är ju smidigare, slippa diska och blanda hela tiden ' det är i min åsikt smidigare för honom, så sa han aldrig vid första barnet.

    Hur ska jag kunna sluta amma med gott samvete utan skuldkänslor när det är så här? Behöver stöd och tröst just nu...

    Mvh

  • Svar på tråden Ångest om amning och att sluta
  • Babymama1

    För det första då håller jag med din man. Det är enklare att bara ta fram bröstet när barnet är hungrig. Du ska inte känna dåligt samvete det är många som inte ammar av olika skäl. Viktigaste är att Du mår bra och har orken att ta hand om ditt barn. Varför mår du dåligt av att amma? Amningen är mer än att ge föda till barnet. Jag ammar jag med. I början mådde jag också dåligt dom första 3 veckorna. Amma det var allt jag gjorde!! Jag började må lite dåligt faktiskt men jag fortsatte. Jag får dåligt samvete om jag inte ammar.

  • Nenne666

    Stackare, jag lider med dig. Det enda rådet jag kan ge dig är att inte låta någon annans åsikt sänka dig. Tala om för din karl vad som gäller och passar det inte herrn så får han beklaga sig någon annanstans. Sätt ner foten, det är din kropp och ditt psykiska mående det handlar om. Ert barn kommer må alldeles utmärkt med ersättning och dessutom ha en mamma som mår betydligt bättre än om du skulle ammat. Är sjukt trött på den här amningshysterin.

  • Anonym (f)

    Tycker det är hemskt av din man att inte stödja dig; det är inte han som ammar.

    Vill du inte amma och mår dåligt av det så amma inte. Glad mamma ger glad bebis. Man får precis lika mycket närhet och gos om man flaskmatar. Påstår man något annat har man troligen inte flaskmatat själv.

    Huvudsaken är att både du och bebis mår bra och att bebis är blir mätt. Att du mår dåligt varje gång du ammar hjälper inte någon.

  • melleht

    Tack för era stöd!

    Skönt att höra att jag inte gör fel. Jag tycker inte det är mysigt att amma bara ett stort måste. Mår verkligen psykiskt dåligt varje gång det är dags att ta fram brösten för matning. De gånger som jag tar ersättning känner jag mig så mycket lugnare. Visst tillkommer två moment. Tillagning och diskning, men det är jag beredd att ta.

    Tack igen!

  • Anonym (G)

    Att depression kan vara amningsutlöst är en nyhet för mig - har inte hört det förut.

    Det är förstås helt okej att inte tycka om/inte må bra av amning! Kopplingen till depression har jag däremot lite svårt att förstå, men det är förstås komplext.

    Jag tycker att du ska göra efter vad som får dig att må bäst. Sök hjälp och stöd så att du inte trillar dit igen - amning eller inte.

    Det är väl tre eller fler moment som tillkommer? Diskning, sterilisering och tillagning? Och koka vatten som sedan ska svalna. Själv blev jag mer stressad av alla de momenten.

  • Anonym (D-mer?)

    Jag tycker du ska googla och läsa om något som heter D-mer. Många tecken stämmer in på dig.

    Vill du inte amma och mår dåligt av det så ska du sluta. Det viktigaste är att du och bebisen mår bra och att den får näring och kärlek. Din man ska stöta dig vilket beslut du än tar, det är din kropp.

  • Anonym (D-mer?)
    Anonym (G) skrev 2015-12-08 21:02:30 följande:

    Att depression kan vara amningsutlöst är en nyhet för mig - har inte hört det förut.

    Det är förstås helt okej att inte tycka om/inte må bra av amning! Kopplingen till depression har jag däremot lite svårt att förstå, men det är förstås komplext.

    Jag tycker att du ska göra efter vad som får dig att må bäst. Sök hjälp och stöd så att du inte trillar dit igen - amning eller inte.

    Det är väl tre eller fler moment som tillkommer? Diskning, sterilisering och tillagning? Och koka vatten som sedan ska svalna. Själv blev jag mer stressad av alla de momenten.


    Det är väldigt vanligt. Orsakerna kan variera, ibland lider mamman av D-mer och ibland finns andra saker bakom.
  • Mooomin
    Babymama1 skrev 2015-12-08 16:38:03 följande:

    För det första då håller jag med din man. Det är enklare att bara ta fram bröstet när barnet är hungrig. Du ska inte känna dåligt samvete det är många som inte ammar av olika skäl. Viktigaste är att Du mår bra och har orken att ta hand om ditt barn. Varför mår du dåligt av att amma? Amningen är mer än att ge föda till barnet. Jag ammar jag med. I början mådde jag också dåligt dom första 3 veckorna. Amma det var allt jag gjorde!! Jag började må lite dåligt faktiskt men jag fortsatte. Jag får dåligt samvete om jag inte ammar.


    Jag håller inte med! Det är mycket enklare att blanda ersättning än att börja bunkra upp med kuddar, klä av sig, sätta sig till rätta, böka med bröstet, få honom att ta ett bra grepp och hoppas att han inte släpper så fort man fått till det bra, och sedan sitta och spänna armen/axeln för att jag måste trycka på bröstet så att det inte täcker hans näsa... Sitta/ligga där o få ont i ryggen i 30-60 min för att precis hinna börja med något annat innan det är dags igen efter 20 min.. Fy så bökigt det var. Ersättning = trycka på 40-graders knappen? Tar 10sek och sedan i med pulvret. Äter på 15-20min, håller sig mätt i 3h.

    För att inte tala om att amma bland folk, nä, som sagt, mycket smidigare med flaska! :D

    Vad menar du med att amning är mer än att bara ge föda?
  • Mooomin

    Ts, ha inte dåligt samvete! Jag vet, man har det lätt, men helt i onödan. Det viktigaste är att du mår bra. Mår du bra, så mår din bebis bra! Säg till din man att du vill ha stöd i ditt beslut, annars får han vara tyst om sina åsikter. Samma med BVC.

  • Mooomin
    Anonym (G) skrev 2015-12-08 21:02:30 följande:

    Att depression kan vara amningsutlöst är en nyhet för mig - har inte hört det förut.

    Det är förstås helt okej att inte tycka om/inte må bra av amning! Kopplingen till depression har jag däremot lite svårt att förstå, men det är förstås komplext.

    Jag tycker att du ska göra efter vad som får dig att må bäst. Sök hjälp och stöd så att du inte trillar dit igen - amning eller inte.

    Det är väl tre eller fler moment som tillkommer? Diskning, sterilisering och tillagning? Och koka vatten som sedan ska svalna. Själv blev jag mer stressad av alla de momenten.


    Jag fick oxå tillslut bara ångest av amningen. Så fort han började leta med munnen eller gråta så fick jag hjärtklappning och svårt att andas., vet inte om depressionen som började krypa på var amningsutlöst men den släppte när jag slapp amma.

    Och det där med glaskorna o kokning osv, man får rutin på det! Jag upplevde amningen mycket krångligare.
Svar på tråden Ångest om amning och att sluta