Jag skäms över att jag inte blev gravid :'(

Låter som att du är skengravid, vilket man lätt kan bli när man längtar så. Samt att mensen gärna spökar när man stressar upp sig över att bli gravid. Been there, done that =/

Jag känner som du så gott som varje dag.. känns definitivt som att min karl och jag också har otur och aldrig kommer få en frisk bebbe... speciellt efter missfallet vi fick i september, v.6. Känns inte som att jag kommer på glad igen på riktigt innan det visar ett plus igen... Vi har försökt i ett år till nyår nu och för varje månad blir det tyngre och tyngre så jag har egentligen inga bra råd till dig för jag är lika förkrossad jag.

Ett första steg är att faktiskt prata med din man och vara ärlig om både hur du mår och känner, men absolut att säga att din mens har kommit. Du gör varken honom eller dig några tjänster genom att ljuga om det. Han blir i alla fall inte gladare.
Om hans "tjat" är så pass jobbigt så måste du säga ifrån. Du har inget att skämmas för, men det är stressande att både en själv vill samt att ens partner dessutom lägger den pressen på en - nej, det kan bara bli pannkaka vilket leder till obalans i kroppen vilket leder till strulig cykel och kanske ingen ägglossning osv. osv och så tar det längre tid....

Min mamma, mina systrar och jag själv har blött precis som vanligt under de flesta av våra graviditeter. Min mamma gick runt båda till v.28 innan hon började misstänks något... Så det vore absolut inget konstigt om så var fallet. Men, med tanke på den press, stress och längtan du bär på så detta som spöksymptom, kanske är du sken gravid.. Eller så är du en av oss, som faktiskt blöder varje månad trots graviditet. Det bästa jag tror att du kan göra är att vara ärlig mot din man, tala om hur du känner när han tjatar, pratar med magen och allt det där som får dig att känna dig som du mår. Allra minst, var ärlig mot dig själv. Önskar er all lycka! ??

Jag tyckte du på allvar ska tänka över både 2 och 3 gånger över din man. Han verkar stressa dig och få dig att må dåligt. 

Vore han en en bra kille skulle han inte stressa dig överhuvudtaget och låta tiden ha sin gång. 
Men han verkar var en som du inte kommer trivas med nu eller sen. 

det tar i snitt ca 8 månader att bli gravid så har ni försökt sedan i september så är det ju inte särskilt lång tid.  Det tar tid helt enkelt. 

jag tycker du ska tillsammans med din man sätta er ner tillsammans och läsa på om graviditet och hur det verkligen ligger till med fertilitet och hur lång tid det verkligen kan ta för att bli gravid.  Förklara också att stress och hets kan göra att allting drar ut på tiden och mår du dåligt kommer du inte att bli gravid.  Stor psykisk stress kan också göra en risk för missfall. 

Ni behöver stötta och hjälpas åt i det här med att få barn, inte känna skuld och stress. 

Har du nyligen slutat med något preventivmedel? Typ p-piller eller liknande? Då kan du kanske må som du gör bara därför + att det förstärks av din längtan att bli gravid. Slappna av och låt det ta den tid det tar. Prata med din kille om att det kan ta tid att bli gravid, bara för att man börjar ha oskyddat sex så innebär det inte ett barn. Mycket ska klaffa med ägglossning etc..

Jag är väl ett extrem fall men för oss tog det 8 år och nu med lite hjälp är jag gravid. Många är naiva och tror att barn blir till bara man vill det. Du och din kille behöver nog läsa på om hur vanligt det är att det tar tid.. Det är inte fören det har gått över ett år som något är fel. Låter som att den kille har lite för höga krav på dig och detta har antagligen gjort att du blivit skengravid. Jag var skengravid i början av våra försök och det var hemskt men det gick snart över. Du måste prata med din kille och vara ärlig, för om ni inte kan prata med varandra i denna situation hur ska ni kunna kommunicera när det kommer till jobbiga saker som rör ert framtida barn?

Det låter inte alls roligt det här, TS. Vet hur det känns, precis som så många andra här också gör. Det är jobbigt att börja försöka skaffa barn och kastas mellan hopp och förtvivlan om vartannat. 

Jag läste i tråden och såg skengraviditet och stress dyka upp, så jag tänkte börja med att försöka lugna dig på den fronten. När man ägglossat börjar äggstockarna att producera ett hormon som heter Progesteron. Detta hormon ligger högt hela cykeln fram tills strax före mens då det sjunker kraftigt. Detta hormon ger symptom vi brukar koppla ihop med både PMS och graviditet. Progesteron ger bl.a. illamående, ömma bröst och humörsvängningar som symptom, och detta hormon finns alltså både mellan ägglossning och mens samt under graviditet. Jag skulle tippa på att du känt av din ägglossning, det är den som fått dig att må som du gjort. Det är ett jättebra tecken, för det bevisar i så fall att du haft ägglossning :)

Vad gäller stress så kan det påverka fertiliteten, men inte alls så som många tror. Att vara stressad över om man är gravid eller inte skjuter inte upp mensen och ökar inte någon risk för missfall. Blir man t.ex. utbränd kan ägglossning utebli, och det är klart att man inte kan bli gravid på naturlig väg i så fall, men det är alltså ganska extrem stress. Annan stress som möjligen kan påverka är plötsliga dödsfall inom familjen eller andra större trauman. Lite vanlig stress påverkar inte alls. Det är mer troligt att mensen blir sen om ägglossningen är sen (vilket den blir ibland helt utan anledning) eller uteblir (kvinnor ägglossar i regel bara 10 ggr per år, så de flesta av oss har minst en cykel per år där vi inte ägglossar).

Det känns som andra redan skrivit viktigt att du pratar med din kille om detta. Du känner stor press från honom och verkar ta det på dina axlar om du blir gravid eller inte. Du kan inte påverka det alls. Han har lika stor roll i detta som du, så det är inte mer ditt "fel" än hans. Det tar tid att bli gravid, för en del av oss längre, en del kortare. Men om ni ska hålla som par ifall detta tar tid behöver ni hitta ett sätt att hantera detta på. Det går inte om du känner sån enorm press som du gör, det är inte snällt mot dig.