Anonym (Oliggaren)

Äldre 13 Dec 13:13

62 svar

Märkligt "fertilitetsproblem"

Hej alla!

Känner mig så förtvivlad och vet inte vad jag ska göra. Jag har ända sedan jag blev klar med min utbildning och fick ett fast jobb (dvs från hösten 2013) velat ha barn tillsammans med min man som jag varit tillsammans med i åtta år. Han har inte riktigt varit med på noterna, men i december förra året ändrade han sig tack och lov och vi började försöka.

Vi har inte blivit med barn än. Har BIM på tisdag, men känner mig som precis som vanligt två dagar innan mens -dvs brösten har precis slutat ömma, så som de brukar två dagar innan mensen kommer. Och då kommer vi ha passerat den magiska gränsen "försökt ett år" vilket gör att vi klassas som ofrivilligt barnlösa, enligt hur jag har förstått att det definieras. Men här kommer min fundering in gällande vårt "fertilitetsproblem". Jag och min man har ganska sällan sex. Han har aldrig haft någon vidare sexlust, så nu när vi bestämde oss för barn för ett år sedan har jag testat med ÄL-stickor och vid utslag har vi haft sex samma dag eller dagen efter. Alltid bara fått till det en gång per ÄL. När jag läser här på FL så ser jag att folk självklart ligger i som kaniner runt ÄL - något som jag själv gärna hade gjort om min man hade gått med på det.

Nu tänker jag att detta kanske spelar in i att vi inte blivit gravida än. Om vi skulle söka hjälp, alltså en utredning, skulle de då inte bara säga: "gå hem och ligg mer"..? Blir förtvivlad över detta. Känns som att vi inte ger det en hel chans. Min man vill heller inte göra en IVF eller så, om det skulle bli aktuellt. Jag är 28 år gammal och känner att jag börjar bli stressad. Funderar ibland på att lämna honom, men älskar honom mycket, och är rädd att inte hinna hitta någon ny :´( Ibland tänker jag att jag ska sätta någon mental deadline, typ har vi inte blivit gravida innan sommaren och han inte heller då går med på utredning så lämnar jag. Men sådana tankar ger mig också panik!

Förlåt, lite rörigt inlägg det här kanske.. Men vill bara bolla med någon! Känner mig så ensam i det här :((( Tacksam för lite input <3

/Oliggaren

SmillaMarie

Äldre 13 Dec 15:38

#11

Tycker inte det låter som att han vill ha barn eftersom han inte vill ligga i, inte utredas och inte göra ev ivf (som främst är påfrestande på kvinnans kropp).. Tycker ni ska ta ett steg tillbaka och försöka mötas i era förväntningar och drömmar om framtiden. Han kanske inte förstår hur detta känns för dig? Han kanske behöver mer tid?

Anonym (Länge!)

Äldre 13 Dec 15:39

#12

Fakta rakt upp och ner kanske biter? Att säga att 85% blir gravida inom ett år och att det inte är ovanligt att nåt är fel ifall det tar längre tid och att det då kan behövas hjälp. Därmed inte sagt att nåt är fel, men det vore ju dumt och slöseri med tid ifall ni försökte några år till och det sen visade sig att det faktiskt inte går spontant.

Anonym (Ara)

Äldre 13 Dec 15:40

#13

Anonym (Sara) skrev 2015-12-13 13:19:36 följande:

Men herregud, du är 28 år, och ni har bara sex en gång varje månad (som räknas). Klart det kan ta tid då, men du har ju många år på dig.

Sedan om ni går till läkare, så behöver ni ju inte berätta att ni ligger så sällan.

Fast fertiliteten börjar ju dippa efter 25 och minskar mer efter 30 för attvsedan dyka mer vid 35 till att nästan bli omöjligt vid 40. Det handlar ju inte bara om ett barn, TS kanske vill ha fler?

SmillaMarie

Äldre 13 Dec 15:44

#14

Cyanea skrev 2015-12-13 13:49:26 följande:

Oj, det är ett lite knivigt problem detta, TS.

Rent krasst räcker det absolut med att man har sex någon enstaka gång strax före ägglossning. Det är inte alltid bättre att ha massor med sex, för simmarna blir liksom allt färre när de pumpas ut med korta intervaller ;) Då är det bättre att tajma när man är fertil och göra det ordentligt. Spermierna blir något bättre om han inte "lagrar dem" för länge heller.

Jag hade nog rekommenderat att ansöka om att få göra utredning. Hade ni inte haft sex kring ägglossning under ett års tid är det ju ingen idé, men har ni det, även om det inte är mycket sex, så tror jag inte att de rynkar pannan det minsta. Det är långt från alla som klarar att ha mycket sex, jag känner folk som har t.ex. vestibulit (det gör riktigt ont att ha sex för kvinnan) och de kan ju inte heller ha massor med sex.

Däremot känns det ju problematiskt att din partner verkar så avigt inställd, om jag förstått det hela rätt? Det känns oroande att ni är så långt ifrån varandra i det här. Utredning och framförallt IVF är tuffa grejer, och det blir inte lättare. Utan en bra kommunikation är risken stor att ni inte klarar det som par om ni redan har slitningar.

Det känns som att det mest akuta är att förstå varandra. Han behöver förstå din barnlängtan och pressen du känner när han inte är villig att göra det som krävs för att ni ska bli föräldrar. Du behöver få insikt i varför han verkar så motvillig. Det kan ju vara så att han inte vill ha barn än, och då är det förstås ett problem då man inte kan och bör övertala någon att bli förälder mot sin vilja, samtidigt som han måste förstå att det finns en stor risk att du lämnar honom om han inte kan möta dig halvvägs. Ni behöver helt enkelt någon form av kompromiss, och ni behöver kommunicera rakt till varandra istället för att var och en hålla sina tankar inom sig.

Sen måste jag erkänna att jag inte förstår varför han är emot IVF då han har den enkla delen, det är du som måste genomgå diverse ingrepp - inte han. Eller kanske är det så att han faktiskt är väldigt rädd att få reda på att det är något problem hos honom? Vad vet jag...

Hur som helst önskar jag dig stort lycka till.

Nej nej, det där är en myt. Min syster har haft fertilitetsproblem och läkaren rekomendarade att de skulle "ligga mycket" och ha sex lika intensivt som "tonåringar" och att det dessutom är bra för spermakvaliteten med regelbundna tömningar då det blir nya färska och snabbare springare.

Att det skulle vara bättre att hårdsats vid ÄL är inte aktuellt längre.

Anonym (Länge!)

Äldre 13 Dec 15:46

#15

Anonym (Ara) skrev 2015-12-13 15:40:27 följande:

Fast fertiliteten börjar ju dippa efter 25 och minskar mer efter 30 för attvsedan dyka mer vid 35 till att nästan bli omöjligt vid 40. Det handlar ju inte bara om ett barn, TS kanske vill ha fler?

Nej,nu klämmer du i! Senare studier har visat att det är i stort sett samma chans vid 30 som vid 25. Fertiliteten dalar efter 35, men omöjligt är det inte alls trots att man passerat 40. Känner jättemånga som fått barn spontant efter 40. Äldsta var 48,en fick 5 barn efter 37. Att åldern skulle vara hinder redan vid 28 är bara dumt att påstå. Har man svårt då beror det på nåt annat och man skulle säkerligen haft svårt även om man varit 22.

Cyanea

Äldre 13 Dec 16:45

#16

Anonym (Oliggaren) skrev 2015-12-13 15:10:10 följande:

Cyanea - Tack för ditt reflekterande och fina svar. Brukar se att du skriver ganska mycket här på FL och tycker alltid du har så kloka saker att säga, speciellt om svårigheter att bli gravid. Så tack <3

Visst har du rätt i att vi behöver prata mer om den här saken, För mig har det blivit att det blev en sådan kamp att först få med honom på göra-barn-resan, så när det väl blev ett "ja" från hans sida så har jag känt att jag ska vara "tacksam" att det är så och att jag inte ska ligga på och pressa med min oro och andra känslor och tankar kring det här. Just nu är jag på något vis orolig att ett riktigt ordentligt snack om det här ska göra att han får prestationsångest och får ännu svårare med allt. Därför har jag i viss mån undvikit det här. Jag har sagt att jag längtar och att jag är ledsen när jag får mens igen och igen, gråtit någon gång också, men jag har nog inte involverat honom och visat hela registret av den förtvivlan jag känner så mycket som han och jag skulle behöva.

Gällande sexfrekvensen runt ÄL så har jag också tänkt att det räcker egentligen med en gång. Några gånger tror jag att vi fått till det lite för sent (kanske två gånger?), vilket kan ha satt ned chanserna (som någon annan här svarat också).

Det jag tror skrämmer honom med IVF är att det är ett ganska stort ingrepp i integriteten. Någon ska fråga frågor om ens intima liv, någon ska undersöka ens kropp..etc. Så är det väl i och för sig med all sjukvård, men ändå. Tror att det är det. Men märk väl - eftersom vi inte pratat om det ordentligt så vet jag ju inte... Så som sagt - prata var det ja.

Svårigheter att få barn är något som ligger mig nära hjärtat då det tog tre år för oss att ens plussa. Inga problem, hoppas det finns något jag kan säga som hjälper :)

Jag och maken var överens om att börja skaffa barn, men när det dröjde började vi glida ifrån varandra. Jag var väldigt orolig medan han inte ens ville prata om risken att vi inte kunde på egen hand eller utredning. Han låtsades väldigt självsäker och bara tryckte det ifrån sig. När vi väl satt ner och pratade och jag gråtandes förklarade hur jag kände och min enorma oro kröp det fram att han egentligen var livrädd. Han var övertygad om att problemet låg hos honom och han ville inte veta det. Han ville fortsätta låtsas som att vi skulle kunna lika enkelt "som alla andra". Jag har ingen aning om hur det är med din kille, men det finns ju en möjlighet att han känner likadant.

Det är svårt att kommunicera med varandra om saker som gör för ont, det är verkligen en utmaning. Är det möjligt att du kanske kan lägga fram din ståndpunkt utan att döma honom eller förvänta dig en viss respons tillbaka? Bara lägga fram hur ledsen du är över detta och hur det äter dig, utan att kräva honom på omedelbart svar? Du kanske kan säga att du vill förstå honom för att sätta igång tankarna hos honom, men inte kräva att han har ett färdigt svar på en gång? Det är ju trots allt en extremt svår och personlig fråga.

Men det är väl en jättebra idé att prova lite tidigare :) Spermierna kan ju leva några dygn i kvinnan, så det ökar säkert chansen något.

Jovisst är det ett stort ingrepp, på kvinnan i alla fall. Det är främst kvinnan som undersöks och behandlas, men det är klart att männen får en viss del också. Men innan det är dags för IVF kan många få annan behandling. IVF är ofta den extremaste behandlingen när inget annat hjälper, så det kan ligga långt bort. Men utredning kan vara bra att göra för att få koll på att allt står rätt till :)

Cyanea

Äldre 13 Dec 16:50

#17

SmillaMarie skrev 2015-12-13 15:44:16 följande:

Nej nej, det där är en myt. Min syster har haft fertilitetsproblem och läkaren rekomendarade att de skulle "ligga mycket" och ha sex lika intensivt som "tonåringar" och att det dessutom är bra för spermakvaliteten med regelbundna tömningar då det blir nya färska och snabbare springare.

Att det skulle vara bättre att hårdsats vid ÄL är inte aktuellt längre.

Jag menade absolut inte att de ska "spara sats" så länge som möjligt, det skriver jag att det inte är bra för spermierna. Men det räcker oftast om man inte har någon typ av svårighet. Bättre att ha sex 1-2 ggr vid ägglossningen än att tvinga fram fler gånger då många män känner för stor press om de är tvungna att prestera fler gånger än de orkar med. Risken är att det blir noll samlag istället. Jag och maken har också fertilitetsproblem, makens spermier är få och kassa, så jag känner till vad som är optimalt mycket väl.

Jag menar så här: bättre sex någon enstaka gång innan ägglossning än att tvinga sig till fler gånger och riskera att mannen tillslut inte vill/kan. Optimalt är ca var tredje dag, men en sats räcker långt så länge den inte är för gammal eller han nyss "tömt sig".

Anonym (Sa)

Äldre 13 Dec 16:59

#18

Vi fick utredning efter ett års försök där vi båda är "låg-lustare" (som sambon kallar oss med lägre sexdrift), och då hade vi främst haft sex dagen innan äl under ett års tid - inte pippat som kaniner om man säger så...

Cyanea

Äldre 13 Dec 17:02

#19

Det är nog ett ganska vanligt "problem" egentligen att folk inte har så mycket sex, framförallt när man försökt några månader. I början är det lätt/lättare att "pippa som kaniner", men när man försökt ett tag utan resultat tappar många lusten eller känner prestationsångest.

Anonym (Sa)

Äldre 13 Dec 17:07

#20

Cyanea skrev 2015-12-13 17:02:15 följande:

Det är nog ett ganska vanligt "problem" egentligen att folk inte har så mycket sex, framförallt när man försökt några månader. I början är det lätt/lättare att "pippa som kaniner", men när man försökt ett tag utan resultat tappar många lusten eller känner prestationsångest.

Precis, särskilt påtagligt blir det om ena eller båda har låg drift dessutom... Hur som helst så fick vi utredning ändå, även fast vi inte legat så mycket mer än att vi försökt pricka in äl!

Märkligt "fertilitetsproblem"

INNEHÅLL