Pappan tog barnet till läkare utan att säga

Men fy. Jag vet inte vad man får och inte får göra men tycker att detta är en grej som båda föräldrarna ska vara med på.
Speciellt när barnet haft andningssvårigheter och han bara åker in.

Det är klart att man får. Rent juridiskt alltså. Man är ju inte livegen bara för att man har delad vårdnad? Men man kan ju tycka att han borde meddelat dig. M

Får han, hypotetiskt, låta barnet opereras utan min vetskap också?

Personligen skulle jag aldrig komma på tanken att ta barnet till vare sig möte på skolan, vården eller något annat utan att berätta det i förväg för pappan.

Rent juridiskt ja.

Rent moraliskt tål att diskuteras om det är rätt eller ej.

Vet inte vad lagen säger men tycker att det hör till normalt vett mellan föräldrar att man meddelar den andra om barnet blir allvarligt sjukt.

Prata med honom om hur ni ska göra med informationen mellan er. Fråga om vilka saker han vill informeras om. Och berätta om vilka saker du vill informeras om och kolla om ni kan få till en överenskommelse.

Normalt ansvarsfullt av honom att ta sitt barn till VC och meddela dig.

...men varför tycker han att du ska betala hela kalaset?

nu vet inte jag hur er relation ser ut men om mitt ex gjorde så skulle jag bara tänka "vad skönt att han tog tag i det. Han ville nog inte besvära mig med att jag skulle behöva springa från jobbet jag också". Men vi har en väldigt bra relation, det kanske inte ni har?

Astma är ju heller inte världens farligaste åkomma om jag får uttrycka mig så. Jag har själv genomgått astmautredning och det är inget som kräver att två vuxna är med. Sen förstår jag att du blev orolig men pappan har löst det, det var på hans tid och visst, han kunde varit lite mer finkänslig och tänkt på dig men hans fokus var troligen på barnet. 

Varför skulle han inte få det? Du kanske sitter i ett möte, det är bråttom? Finns inte på kartan att jag skulle tycka det var viktigare att låta den andre föräldern veta, än att få mitt barn under vård. Men självklart hade jag berättat, åtminstone efteråt, vad som hänt det gemensamma barnet.

Jag frågade honom varför han inte ringt eller skickat ett sms hela det där dygnet från att problemen uppstod till att de gick till den bokade tiden. Han svarade att han inte trodde jag var intresserad, vilket jag uppfattar som ett märkligt antagande. Självklart är jag det. Jag upplever att han gör det för att bestraffa mig för att jag berättat för en vän (som sen valde att konfrontera honom) om sexuella övergrepp som han gjorde mot mig när vi var mycket unga.