• Rockmama89

    Han vill inte ha honom

    I min värld finns det inte att över huvudtagett lämna mitt barn.

    Sedan 2 månader tillbaka så har min sons pappa slutat att han sonen av massa olika anledningar varje gång. Det började redan i våras att min son inte ville dit och även att pappan inte hade tid vissa helger.

    Detta har ställt till det riktigt rejält för mig då jag bara har en barnvakt som kan ta min son. Jag jobbar skift och även barnvakten. Nu har jag fått ett vikariat som jag inte kan säga nej till då det kommer göra vårt liv lättare. Kruxet är att jag kommer jobba de helger som sonen egentligen ska vara hos pappan.

    Pappan tänker inte ta sin egen son varannan helg (fredag -söndag) om jag inte häver underhållet. Ändå så kan jag inte lita på att han kommer ta honom till 100% då han hör av sig i sista sekund att han inte kan ha honom... har han gjort många gånger.

    Han har bokstavligt talat sagt ifrån sig sonen på sms och tänker inte ta sin son förändringar han själv vill åka dit.

    Hur går jag vidare med detta? Jag tycker han lika gärna kan säga ifrån sig gemensamma vårdnaden eftersom han ändå inte vill ha honom.

    Någon som har liknande erfarenheter? Tips? Vad som?

    (Spydiga och orelevanta kommentarer undanbedes vänligt men bestämt!)

    (Visste inte vilket ämne jag skulle ta)

  • Svar på tråden Han vill inte ha honom
  • hondendärtjejen

    Vilken jobbig sits! Hur gammal är sonen? Nåt som jag tänker på är om du ska kolla runt efter en till barnvakt? Kanske nån vän eller familjemedlem som kan ställa upp? Eller om du ska hyra en barnvakt?

  • Rockmama89

    Sonen är 5 år.. jag har ju mormor o morfar som barnvakt sen har jag tyvärr inga fler. Har försökt med vänner och bekanta men det är ingen som kan då de flesta jobbar som jag. Men både min mor, far och pojkvän jobbar samma helger som jag nu ska göra så det är egentligen helt perfekt då sonen egentligen ska vara hos sin pappa. Men sen han fick börja betala underhåll har han vägrat att ha honom. Säger jag nej till detta erbjudande så lär jag knappast få ett liknande jobberbjudande igen.

  • Rockmama89

    Nej aldrig att jag kommer göra det. Jag bara skratta åt honom när det förslaget kom. Har man satt ett barn till världen så får man betala för det vilket man har barnet eller inte. Jag har i 5 år fått betalt allt som har med sonen att göra. Så att avsäga mig underhåller kommer jag inte

  • Kasperina

    Enligt skollagen ska alla kommuner erbjuda förskola även för skiftarbetande, har du kollat med kommunen om de har någon lösning?
    Risken finns att du bara får utnyttja det fram tills sonen börjar förskoleklass, men det kan vara en tillfällig lösning

  • Kasperina

    Vad gäller pappans ultimatum så känns det som att både du och sonen mår bättre av att se pappan som en lekfarbror som dyker upp någon gång ibland och inte räkna med att han kommer. Kontakta familjerätten och förklara läget så kanske de kan komma med något förslag?

  • Rockmama89
    Kasperina skrev 2015-12-18 18:34:14 följande:

    Enligt skollagen ska alla kommuner erbjuda förskola även för skiftarbetande, har du kollat med kommunen om de har någon lösning?

    Risken finns att du bara får utnyttja det fram tills sonen börjar förskoleklass, men det kan vara en tillfällig lösning


    Ja min kommun har ju ett nattis, men det ligger för långt bort från mig. Så jag kan inte använda mig av det.

    Ja han har varit gubben i lådan ett tag nu så jag ser honom som det.

    Tycker det är helt ofattbart att helt plötsligt inte vilja ha barnet. Han kan ta honom om han slipper betala för honom? Hemskt
  • Pkb

    Jag har varit i en nästan identisk situation med mitt ex, mina barns pappa. Man kan ju inte tvinga dom att vara med sina barn så jag fick helt enkelt tacka nej till alla jobb där man förväntades arbeta på obekväm arbetstid och gå arbetslös tills jag hittade ett jobb som passade. Socialen har ju avlastningsfamiljer, vet några som har sina barn hos en sådan varannan helg.

  • Rockmama89
    Pkb skrev 2015-12-18 20:00:12 följande:

    Jag har varit i en nästan identisk situation med mitt ex, mina barns pappa. Man kan ju inte tvinga dom att vara med sina barn så jag fick helt enkelt tacka nej till alla jobb där man förväntades arbeta på obekväm arbetstid och gå arbetslös tills jag hittade ett jobb som passade. Socialen har ju avlastningsfamiljer, vet några som har sina barn hos en sådan varannan helg.


    Fast då vinner ju den personen? Varför ska jag stå på knäna och tacka nej till jobb för att han inte vill ta sitt ansvar?

    Han har tryckt ner mig tillräckligt genom åren och han ska inte få nöjet att stå där och skratta åt mig. Han tror ju attjag kommer ge upp och säga av mig underhållet. Och det kommer jag inte göra.

    Vi ensamstående mammor ska inte behöva stå på knäna eller ge upp våra drömmar för att papporna är idioter.
  • Pkb
    Rockmama89 skrev 2015-12-18 21:31:17 följande:

    Fast då vinner ju den personen? Varför ska jag stå på knäna och tacka nej till jobb för att han inte vill ta sitt ansvar?

    Han har tryckt ner mig tillräckligt genom åren och han ska inte få nöjet att stå där och skratta åt mig. Han tror ju attjag kommer ge upp och säga av mig underhållet. Och det kommer jag inte göra.

    Vi ensamstående mammor ska inte behöva stå på knäna eller ge upp våra drömmar för att papporna är idioter.


    Rockmama89 skrev 2015-12-18 21:31:17 följande:

    Fast då vinner ju den personen? Varför ska jag stå på knäna och tacka nej till jobb för att han inte vill ta sitt ansvar?

    Han har tryckt ner mig tillräckligt genom åren och han ska inte få nöjet att stå där och skratta åt mig. Han tror ju attjag kommer ge upp och säga av mig underhållet. Och det kommer jag inte göra.

    Vi ensamstående mammor ska inte behöva stå på knäna eller ge upp våra drömmar för att papporna är idioter.


    Jag vet, det är bittert att dom kan fortsätta leva sina liv som om dom inte hade barn men jag gick och va bitter i så många års tid, det var hetsiga samtal och otrevliga sms hit och dit.Jag tror man förlorar på att kämpa mot någon som man inte kan förändra. Man slösar energi och barnen märker ju att man inte mår bra. Jag accepterarade bara att han inte ville ha sina barn och förlikade mig med tanken att det är jag ensam nu som kommer att ta hand om barnen. Jag mår bättre sedan jag gjorde det och kunde släppa det.
  • Rockmama89
    Pkb skrev 2015-12-18 21:44:39 följande:

    Jag vet, det är bittert att dom kan fortsätta leva sina liv som om dom inte hade barn men jag gick och va bitter i så många års tid, det var hetsiga samtal och otrevliga sms hit och dit.Jag tror man förlorar på att kämpa mot någon som man inte kan förändra. Man slösar energi och barnen märker ju att man inte mår bra. Jag accepterarade bara att han inte ville ha sina barn och förlikade mig med tanken att det är jag ensam nu som kommer att ta hand om barnen. Jag mår bättre sedan jag gjorde det och kunde släppa det.


    Jo det förstår jag. Jag har redan släppt att han inte vill ha något med honom att göra. Nu försöker jag bara hitta en annan lösning.

    Han ska inte få vinna över mig.

    Jag är iaf glad att jag har en pojkvän som är en trygg man och en bra förebild för min son. Han är mer fader än den biologiska. Det är ledsamt men min son säger det själv också. Så egentligen är det bästa för min son att inte behöva åka dit eftersom han inte vill. Slipper alla bråk över att behöva åka till pappa.
  • Harvester

    Det finns ingen chans att din pojkvän kan vara barnvakt, iaf ibland, om de kommer så bra överens?

  • mammalovis
    Rockmama89 skrev 2015-12-18 19:49:59 följande:
    Ja min kommun har ju ett nattis, men det ligger för långt bort från mig. Så jag kan inte använda mig av det.

    Ja han har varit gubben i lådan ett tag nu så jag ser honom som det.
    Tycker det är helt ofattbart att helt plötsligt inte vilja ha barnet. Han kan ta honom om han slipper betala för honom? Hemskt
    Tyvärr är det nog ändå här som din bästa lösning finns i dagsläget, om du vill kunna ta jobbet och slippa betala barnvakt. Frågan är väl dock om barnet kan gå på två förskolor, en när det är nattid och en när det är dagtid, det är väl tveksamt. Annars får du väl fortsätta söka efter en barnvakt. Jag antar att du inte jobbar hela helgen i sträck ...
  • mammalovis

    Det finns ingen farmor eller farfar eller annan släkting som skulle bli glada över att få lära känna pojken? 

    Jag fick en sommar pussla ihop det då jag jobbade inom äldreomsorgen och första kvällen jag jobbade hade pappan fått en panikångestattack och åkt till sin mamma 20 mil bort utan att meddela det till mig. Det slutade med att jag fick sticka ifrån jobbet och lösa situationen, alternativet var socialtjänstjouren. Tack och lov att  det var min andra sommar där, så de kände mig sedan innan ... Resten av sommaren fick jag ordna barnvakt en kväll här och hos en annan där och tack och lov kunde mamma ta de flesta helgerna. Det var skitjobbigt, men det gick.

  • Rockmama89
    Harvester skrev 2015-12-18 22:06:22 följande:

    Det finns ingen chans att din pojkvän kan vara barnvakt, iaf ibland, om de kommer så bra överens?


    Jo det är han när han är ledig. Vi är särbo också så det är inte lätt alla gånger. Vi jobbar ju samma helger så det kör ju ihop sig ändå.
  • Rockmama89
    mammalovis skrev 2015-12-18 23:55:35 följande:

    Det finns ingen farmor eller farfar eller annan släkting som skulle bli glada över att få lära känna pojken? 

    Jag fick en sommar pussla ihop det då jag jobbade inom äldreomsorgen och första kvällen jag jobbade hade pappan fått en panikångestattack och åkt till sin mamma 20 mil bort utan att meddela det till mig. Det slutade med att jag fick sticka ifrån jobbet och lösa situationen, alternativet var socialtjänstjouren. Tack och lov att  det var min andra sommar där, så de kände mig sedan innan ... Resten av sommaren fick jag ordna barnvakt en kväll här och hos en annan där och tack och lov kunde mamma ta de flesta helgerna. Det var skitjobbigt, men det gick.


    Jag jobbar också i äldreomsorgen. Och min sommar såg typ ut så som din, minus ångestattacken och det. Men jag fick pussla ihop det och fick ha med mig min son ibland till jobbet på sena kvällen för att lämna över till mormor som slutade jobbet och jag började natten.

    Jag har fått haft med honom några gånger till jobbet, men nu jobbar jag på en avdelning där det inte är lämpligt att barn är med. Mycket oro och utåtaggerande.

    Men allt kommer nog lösa sig. Har pratat med chefen och de vet om situationen. Så får väl byta pass lite då och då.
Svar på tråden Han vill inte ha honom