Han vill inte ha honom

Enligt skollagen ska alla kommuner erbjuda förskola även för skiftarbetande, har du kollat med kommunen om de har någon lösning?

Risken finns att du bara får utnyttja det fram tills sonen börjar förskoleklass, men det kan vara en tillfällig lösning

Jag har varit i en nästan identisk situation med mitt ex, mina barns pappa. Man kan ju inte tvinga dom att vara med sina barn så jag fick helt enkelt tacka nej till alla jobb där man förväntades arbeta på obekväm arbetstid och gå arbetslös tills jag hittade ett jobb som passade. Socialen har ju avlastningsfamiljer, vet några som har sina barn hos en sådan varannan helg.

Fast då vinner ju den personen? Varför ska jag stå på knäna och tacka nej till jobb för att han inte vill ta sitt ansvar?

Han har tryckt ner mig tillräckligt genom åren och han ska inte få nöjet att stå där och skratta åt mig. Han tror ju attjag kommer ge upp och säga av mig underhållet. Och det kommer jag inte göra.

Vi ensamstående mammor ska inte behöva stå på knäna eller ge upp våra drömmar för att papporna är idioter.

Fast då vinner ju den personen? Varför ska jag stå på knäna och tacka nej till jobb för att han inte vill ta sitt ansvar?

Han har tryckt ner mig tillräckligt genom åren och han ska inte få nöjet att stå där och skratta åt mig. Han tror ju attjag kommer ge upp och säga av mig underhållet. Och det kommer jag inte göra.

Vi ensamstående mammor ska inte behöva stå på knäna eller ge upp våra drömmar för att papporna är idioter.

Jag vet, det är bittert att dom kan fortsätta leva sina liv som om dom inte hade barn men jag gick och va bitter i så många års tid, det var hetsiga samtal och otrevliga sms hit och dit.Jag tror man förlorar på att kämpa mot någon som man inte kan förändra. Man slösar energi och barnen märker ju att man inte mår bra. Jag accepterarade bara att han inte ville ha sina barn och förlikade mig med tanken att det är jag ensam nu som kommer att ta hand om barnen. Jag mår bättre sedan jag gjorde det och kunde släppa det.

Det finns ingen chans att din pojkvän kan vara barnvakt, iaf ibland, om de kommer så bra överens?

Det finns ingen farmor eller farfar eller annan släkting som skulle bli glada över att få lära känna pojken? 

Jag fick en sommar pussla ihop det då jag jobbade inom äldreomsorgen och första kvällen jag jobbade hade pappan fått en panikångestattack och åkt till sin mamma 20 mil bort utan att meddela det till mig. Det slutade med att jag fick sticka ifrån jobbet och lösa situationen, alternativet var socialtjänstjouren. Tack och lov att  det var min andra sommar där, så de kände mig sedan innan ... Resten av sommaren fick jag ordna barnvakt en kväll här och hos en annan där och tack och lov kunde mamma ta de flesta helgerna. Det var skitjobbigt, men det gick.