Hur få honom att försvara mig inför barnet?

Jag vet precis hur du menar. Men, kan inte du säga till? Kanske skulle det ge barnet mer att det är någon annan som säger ifrån, att barnet lyssnar då och fattar att man inte kan trampa på dig? Min sambo håller också på så att jag ska säga till barnet om barnet beter sig illa mot mig. Ibland gör jag det, och då fattar barnet. Ibland säger jag till pappan att lösa det, och sen drar jag därifrån. Du måste visa för båda att du inte accepterar att de behandlar dig illa. För din egen skull.

Antagligen för att han tycker att du är en vuxen människa och får göra det själv. Han förstår inte att hans barn = hans ansvar. Ansvaret ligger på föräldrar att deras barn inte ska bete sig dåligt mot andra, men föräldrarna fattar inte det. De har inte uppfostrat barnen väl och tror inte att barnet kan bete sig dåligt eller att andra kan tycka illa om barnet. Så han förstår väl inte att det är ett problem för dig att barnet är otrevligt och ohyfsat. Föräldrar förstår inte hur det är att inte vara förälder.

Barnet kommer aldrig börja lyssna på dig om du inte säger ifrån. Det du beskriver är ju enbart en konsekvens av att du framstår som att du står ut med vad som helst. Ska ni alla leva tillsammans så kan du inte kräva att han ska stå upp för dig, du måste stå upp för dig själv hur mycket du än tycker att det är hans ansvar som förälder. Det är DU som ska säga ifrån. Barnet är ju inte elakt mot sin pappa utan mot dig, hur ska barnet förstå att man ska respektera dig om inte DU säger ifrån? Hävda din rätt till plats i hemmet som en självklar medlem och inte som något bihang som man kan trampa på.

Du säger att du säger ifrån alltså, men säg ifrån på riktigt. Visa känslor och att du blir arg och ledsen. Lita inte på att någon annan ska backa upp dig.

Tro mig ts, jag förstår precis vad du menar. Går igenom samma sak med min sambo. Mitt råd till dig, är som jag sagt tidigare, att ge upp tanken på att han ska anpassa sig till dig och istället bara köra ditt eget rase. Tycker han du är elak eller orättvis mot hans unge om du säger ifrån på det sättet som du tycker är lämpligt, så får ni komma till någon slags kompromiss där och då. Jag har haft otaliga bråk med min sambo om att det är han som har uppfostrat ungen, att jag inte accepterar att ungen beter sig si och så och att jag tycker att han ska säga ifrån och visa att man ska respektera alla vuxna, mig inkluderat. I slutändan är det trots allt hans unge, och antagligen kommer de alltid ha ett speciellt band, kanske kommer ungen alltid lyssna lite mer på sin förälder än på dig/mig/oss, antagligen kommer föräldern vara väldigt känslig för kritik om sitt barn, och antagligen kommer föräldern inte vilja se när ungen gör fel (så länge inte ungen begår fel mot föräldern). Visa för dem båda att du inte är någon man är respektlös mot, sätt hårt mot hårt. Kanske blir du betraktad som hård/sträng eller dylikt, men du gör det inte för deras skull utan för din egen skull. Du kan inte hjälpa att du råkade bli kär i en man som har en odräglig unge. Du kan aldrig förlora något på att stå upp för dig själv, men du kan förlora på att tro att någon annan ska stå upp för dig. Förhoppningsvis respekterar din kille dig som person och allt sånt, men som sagt, det är svårt att förändra någon annan än sig själv.

race*