Någon som blivit nekad snitt? Hur gick det sen?

Jag blev nekad snitt. Tog ett tag för mig att acceptera detta. Men efter ett tag var jag inställd på en vaginal förlossning.
Men för min del var det andra faktorer som gjorde att det blev ett akut snitt.

Vad är det för din del som gör att du vill ha snitt?
Lycka till!

Jag har förlossningsskräck och har redan i många år vetat att kejsarsnitt är det enda alternativet för mig. Det finns ingen del av mig som VILL föda vaginalt och jag mår väldigt dåligt bara av att tänka på det. Varför blev du nekad?

Det fanns ingen medicinskorsak till att bevilja ett snitt. Och jag hade ingenting att säga till om. Det var bara för mig att acceptera efter mycket diskussion fram och tillbaks. Men läkaren gav sig inte...

Har du inte fått prata med en specialist om det?

Helt sjukt. Kvinnan har rätt att känna sig trygg under förlossningen. Det är den viktigaste dagen i hennes liv. Hennes kropp och hennes barn. Är man inte trygg kan det gå dåligt bara på grund av det. Där jag gick fick man ks om man haft samtalen med förlossningsbarnmorska och förlossningsläkare och fått info om risker med ks så man kunde göra ett grundat ställningstagande. Jävla översittare till läkare ni träffat. Maktkåta. Sedan är det himla dåligt att man får besluten så sent. Bebisen mår inte bra av oro. Tillräckligt med orosmoment ändå i en graviditet. Stå på dig!

Som jag skrev i trådststarten har jag gått i samtal för det, så jo.Ja, det är väldigt märkligt enligt mig också. Och när de använder som argument att "amningen kan bli försenad"... Är det verkligen ett skäl till att tvingas föda vaginalt efter månader av oro och ångest? Finns ju massor med kvinnor som väljer att inte amma alls och nog blir det folk av deras barn också. Jag upplever att de säger nej bara av principsak och jag känner mig faktiskt väldigt dåligt bemött, kan inte begripa att man behandlar en människa med rädsla såhär. Men jag ska ännu träffa läkaren, får hoppas att det är en vettig människa. Jobbigt bara att jag då redan är i vecka 34, det är väldigt lite tid kvar att "tänka om" eller att söka sig till något annat sjukhus. Men att må såhär fram till förlossningen kan absolut inte vara bra för bebisen (eller för mig)!

Stå på dig.

Läkaren tyckte att jag hade en första "drömförlossning" som bara tog 5 timmar från start men jag var livrädd och ville inte föda vaginalt igen. Tog många samtal och tårar men jag läste på och visste mina rättigheter, dvs att de inte kunde neka mig.

Till slut fick jag mitt snitt.

Läs på, var bestämd, hota med psykiska problem efteråt ( det gjorde jag, eftersom jag visste hur en vaginal förlossning påverkat mig) och lycka till!

Tack så mycket! Jag har ju inget eget att gå efter då detta är mitt första barn och det använder de också emot mig. "Du vet ju inte hur det är att föda barn"... Och nej, det vet jag inte, det enda jag vet är att varje cell i min kropp säger att jag verkligen verkligen inte vill göra det. Jag har läst på väldigt mycket och vet att anknytningen till barnet och den psykiska hälsan kan bli lidande om man tvingas föda på ett sätt man inte själv är bekväm med, så jag får väl försöka använda det som argument. Är ändå hemskt orolig att de inte ska bevilja mig något snitt...

Jag trodde du gått i samtal för att få snitt beviljat, inte för din förlossningsrädsla.

Byt läkare!

Tur du inte var född för 100 år sedan!