Anonym (aa) skrev 2015-12-23 14:59:05 följande:
Det verkar inte fungera med kommunikationen nej. Men för dig verkar det vara fullt naturligt att ena parten (sambon) ska kunna välja sin arbetssituation medan TS inte ska kunna det. Du föreslår ovan att man drar ner på annat för att klara sig ekonomiskt på de niotusen man har kvar efter bostadskostnaden hellre än att begära att sambon börjar jobba. Du trycker på det arbetsamma i att ha ansvaret för ett barn med (allvarligare) ADHD-problematik samtidigt som du inte tycker att TS ska få chansen att ta mer av det ansvaret/gå ner i tid t ex, eftersom sambon trivs med att göra det(?).
Ja, möjligen förenklar TS när han identifierar huvudproblemet som att sambon vägrar yrkesarbeta samt snusar. Och det är fullt möjligt att hon har sitt snusande och mobilsurfande som säkerhetsventil för stress på något område. En positiv och uppskattande inställning till varandra är visserligen bra men ekonomin verkar faktiskt inte hålla idag, med niotusen kvar efter bokostnad. Det *går* att klara sig på, förutsatt att inget händer i huset som kostar något (för jag antar att det inte finns något buffertsparande för huset i de niotusen), men det ligger en bit lägre än normen för försörjningsstöd. Dessutom försvinner en dryg tusenlapp i månaden på sambons snus.
Har du själv något konkret förslag på hur familjen kan skaffa en mer hållbar ekonomi om sambon inte ska behöva gå ut i arbetslivet? Du talar om att skära i utgifter, men sambon tycks ju inte beredd att sluta snusa t ex.
Det är absolut inte fullt naturligt, det är därför jag talar om att det finns ansvar hos BÅDA parter. Men jag köper inte att man skjuter över problemet bara på ena parten. Hur vet vi tex att TS istället inte kommer hem med öl varje helg för motsvarande summa? Spelar för motsvarande summa, eller är medlem i div porr-sighter för motsvarande summa? Vi har absolut ingen aning. Men det återkommande temat är att allting skulle vara perfekt, bara HON gjorde det, HON gjorde datt, HON gjorde ditt. Kontentan av ett vuxen ansvar i ett förhållande, är att man kan faktiskt inte be om mer hjälp än vad man är beredd att hjälpa sig själv. Det är det första. TS har OCKSÅ ansvar i situationen. Tex, varför inte undersöka om man kan jobba 100%, eller söka ett bättre betalt jobb? Det skulle kunna vara EN konstruktiv lösning, tex.
Sen utesluter det inte att sambo/fru också KAN jobba, men frågan är utifrån att vårda ett neuropsykiatriskt handikappat barn och dess vardag, eller egentligen HELA familjens vardag - hur realistiskt det är? Det kan inte jag bedömma, men iom att det finns ett vårdbidrag kopplat till det här barnet, har en specialist gjort ett utlåtande som styrker att det finns en vårdbild som någon behöver ta ansvar för OCH utföra. Och att beskriva det som att glida på en räckmacka och gå hemma, rotande i naveln. Det stämmer inte. Då hade det utlåtandet ALDRIG kommit från specialisten. Jag har personligen sett min syster med ADHD ha barn med grov ADHD, och jag VET vilken kamp det är med skola, myndigheter, sjukvård, kontinuerligt. Dag ut, dag in, Vecka ut, vecka in. Och bara att tillgodose dom basic behoven hemma med dom förutsättningar ADHD ger - curling förälder är bara förnamnet. Jag kan skriva en hel avhandling om det, så kan någon få sätta sig ner och räkna ut i tid vad det tar - varje vecka. Och det ovanpå vanliga hushållsarbetet. Vem ska göra det om hon jobbar? Lösningar måste också vara realistiskt genomförbara och funktionella för HELA familjen. Inte bara för EN.
Det finns inte så många andra lösningar, går det inte realistiskt att hitta en lösning där båda kan jobba - för att det inte fungerar i vardagen - då är enda lösningen att dra ned på utgifterna. Det är den krassa sanningen. Nej, kanske inte sluta snusa, men dra ned på snusandet till hälften? Byta till billigare märke? Det jag snusar kostar 157:- stocken, vit portionssnus, tex. Måste inte vara dyra märket. Men allt beror på vad man kommer fram till vid "familjedemokratin", köksbordet. Och det är klart, har man inte prata med varandra på 14 år, då är det svårt att börja ändra på skutan.
