HinkeB skrev 2015-12-22 10:44:23 följande:
Tack för alla tips.
Senast jag pratade med henne så förklarade jag lite hur jag kände att jag blir så jävla förbannad över att hon går hemma och tar "för mycket ansvar" med allt när det kommer till barnen.
Jag mena, hon går hemma typ varje dag och den enda sociala stimulans hon får är att vara och handla eller prata i telefon med bekanta.
Sen så har jag gång på gång talat om att om det inte händer något kommer jag lämna henne ett visst datum. Det har i regel slutat med att hon blivit ledsen och förväntat sig en ursäkt (jo jag har varit jävligt ful i munnen dessa tillfällen) men jag har då samtidigt fått skuldkänslor, hon har börjat åtminstone tittat vad det finns för lediga jobb (men inte sökt). Och sen har det som "dalat ut" och jag har inte stått för mitt ord, alltså att kasta ut henne.
Skola för hennes del vill jag inte att hon ska gå...varför?
1: Senast hon gjorde det fick hon massor med studieskulder, vem betalar? Jag..
2: Hon behöver jobba.
3: Hon har ingen arbetslivserfarenhet.
4: Hon behöver känna ett behov av att vara behövd av andra än sina barn och mig.
5: Hon behöver kunna kolla kontot och se att det kommer in pengar för något bra hon gjort.
Kan förövrigt nämna att jag själv inte har några intressen. Ska jag fara ut på något "hobbyaktigt" vill hon veta när man ska komma hem. Vad jag ska göra. Med VEM jag ska göra det och varför?
Hon ska ha koll till 100%. Varför det är så tror jag väl beror på att hon blir avundsjuk på mig om jag ska hitta på något utan henne. Plus att hon "är ju alltid hemma med barnen". Sen så litar hon väl inte på mig heller till 100% för att jag hånglat med en annan tjej för typ 10 år sedan, skrivit till andra på nätet (flera gånger) så visst förstår jag henne. Men intresset för henne har som dalat för mig då jag känner detta underliggande hat. Jag skulle aldrig tänka mig att vara otrogen mot henne men klart man flörtar på jobbet osv med dom kvinnliga kollegorna för att se om man får någon reaktion. Vilket man ibland får men längre än så går jag inte (vet inte men tror väl att alla gör det).
Känner mig även låst att man aldrig kan fara iväg och dricka kaffe hos en bekant utan att hon alltid ska fråga "hur länge....osv".
Jag gör som inget annat än att jobba, vara hemma, städa osv.
Många gånger har jag tänkt att jag gör slut på eländet och går och hänger mig men jag vill ju inte lämna mina barn...
Jag vet att jag låter patetiskt när jag pratar om självmord men måste iaf dela med mig att tankarna funnits där...
Sen en annan grej. Vi har ju knappt någon form av kroppskontakt. Hon vill att jag sitter nära, håller handen eller what not... Jag orkar inte....
Kollar på porr varje dag och tillfredställer mig själv och har som knappt något intresse för henne. Sex har vi möjligen en gång per månad som mest och det är väl mer som "fuck it, lets do it". som det känns vissa gånger....
Mer tips?
Jag får jätteobehagliga vibbar av dig. Varför är du med denna kvinna? Du verkar se ner på henne något fruktansvärt och verkar inte speciellt trevlig att leva med. Du respekterar henne inte. Hon borde lämna dig. Vad lär du dina barn av detta..
