Inlägg från: Anonym (Trådstartaren) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Trådstartaren)

    Hur ska jag förhålla mig till sambons alkoholkonsumtion?

    Jag lever med min sambo sedan 3 år tillbaka och han lämnade då ett ungkarlsliv med rejält supande varje helg bakom sig. Det första året hade vi mycket dejter och vi båda drack vin/öl till maten. Efter denna period, för ca 2 år sedan, flyttade vi ihop och därmed blev det inga vin/öl kvällsar på samma sätt som tidigare. Jag själv dricker väldigt sällan numera, sedan 2 år tillbaka (ett halft glas vin/månad) typ, medans min sambo har som rutin och ser det som en självklarhet att släpa hem påsar från systemet varje frredag för att fira helgen, något som gått bra på jobb osv.. Vi har ofta stillsamma helgkvällar hemma han och jag och då kan han klämma i sig 4-5 st 50cl 5% öl på fredagen, sedan detsamma på lördagen igen, varje vecka.. Ibland tillkommer någon cl whiskey också. Jag har börjat avsky alkohol mer och mer och har börjat reflektera ofta kring hans alkoholkonsumtion. Jag har inte haft något riktigt samtal med honom kring mina tankar kring detta utan det har mest varit småkommentarer som han som oftast besvarar med avhysningar, att jag är tramsig och barnslig, att han inte alls dricker mycket jämfört med den och den personen osv.. Vid middagsbjudningar blir det fler öl och annan dricka såklart, dock händer inte detta speciellt ofta för oss. En gång i våras var det dock firmafest och då kom han hem dyngrak och kalvade hela natten..

    Hur ska jag få honom att förstå att de inställningarna han har till alkohol inte är sunda? Har du någon erfarenhet av samma beteende och inställning till alkohol som min sambo har? För vissa kanske inte detta låter som mycket alkohol per vecka men för mig är det de. Än så länge har vi inga barn, men den tiden närmar sig för oss och då vi får barn ser jag helst att ingen av oss dricker något över huvud taget.

  • Svar på tråden Hur ska jag förhålla mig till sambons alkoholkonsumtion?
  • Anonym (Trådstartaren)
    Anonym (Sara) skrev 2015-12-22 22:06:40 följande:

    Du vill alltså inte att han drar ner på drickandet, utan slutar helt?

    Det enda du kan göra är att prata med honom. Men han måste vilja själv, annars fungerar det inte. Och han verkar inte vara där just nu.


    Förlåt, jag var nog otydlig. Jag vill att han ska få en sundare inställning till alkohol, så som jag. Detta i sin tur hade i min bästa värld inneburit att han kanske inte sitter och häller i sig öl våra vanliga hemmakvällar. Att han inte ser ölen som en belöning, att han inte har det som en rutin/vana osv.. Och att han inte längre beklagar sig över/längtar efter ölen en fredagskväll då vi kanske varit iväg på annat håll..
  • Anonym (Trådstartaren)

    Ölen är en självklarhet för honom. Dock vet jag inte hur JAG ska bära mig åt för att ändra på hans inställning.. :/

  • Anonym (Trådstartaren)
    Dr Nail skrev 2015-12-22 22:33:24 följande:

    Du kan göra som mitt ex och angripa honom ur hälsoperspektivet. Tvinga på honom olika artiklar om alkoholens faror, fråga om han förstått dem och sen när han säger ja (för att bli av med dig), tolka det som ett löfte att sluta dricka, så att du kan ta upp det nästa gång han dricker :)


    Tack det var ett användbart tips. Verkligen :)
  • Anonym (Trådstartaren)
    Aylae skrev 2015-12-22 22:52:33 följande:

    Fast så mycket dricker han ju faktiskt inte. Men om det är ett problem för dig så är det ju en jobbig sits. Det enda du kan göra är att vara tydlig med hur du ser på saken och sedan får du förhålla dig till hans reaktion, vad den än må vara.


    Enligt akoholprofilens uträkning ligger han i fältet hör överkonsumtion. Men ja, för vissa är detta helt normalt, för andra inte. Jag ska förhålla mig till hans reaktion (som förmodligen inte är av det positiva), men frågan är hur jag får honom att förhålla sig till mina tankar och reaktioner?
  • Anonym (Trådstartaren)

    Ingen annan?

  • Anonym (Trådstartaren)
    Anonym (Smurfthatsmurf) skrev 2015-12-23 13:14:40 följande:

    Jag tror att en viktig aspekt är att få honom själv att reflektera över varför han dricker som han gör. Förändring kan bara ske villigt och en förutsättning är att man själv förstår situation och det egna agerande.

    Prata med honom och se om båda inte kan komma till roten med överkonsumtionen. Det är inte helt ovanligt att en hög konsumtion av alkohol funkar som en slags självmedicinering för underliggande problem. Stress, ångest och dylikt kan göra att man får svårt att slappna av och då funkar alkohol alldels utmärkt för och varva ner.

    Sen kan ålder även vara en faktor. När jag befann mig närmare 20 strecket än 30 strecket som idag så var min alkoholkonsumtion betydligt högre än vad den är nu. Jag tröttnade helt enkelt och tog tag i de faktiska anledningarna till att ungdoms supande hängde kvar.

    Prata om det på ett sätt så han förstår att ja, det finns dem som dricker mer men det finns även dem som dricker mindre.

    Självmedicinering är i min erfarenhet den vanligaste anledningen till en förhöjd konsumtion av substanser. Så hitta roten till problemet och sedan viljan att jobba på det. Försök ta reda på vad han får ut av alkoholen och om man kan ersätta det med något sundare. Nån paraktivitet eller liknade.

    Lycka till! Hoppas din partner lyssnar på dig och god jul!


    Tack för dina kloka ord!

    Sådär har jag inte reflekterat tidgare så det var till god hjälp det du skrivit. Jag ska försöka möta honom i detta på ett bra sätt med dessa tankar i bakhuvudet. Skönt att höra egna erfarenheter kring det hela.

    Tack och God jul till dig med!
  • Anonym (Trådstartaren)
    Anonym (löjligt) skrev 2015-12-24 11:24:46 följande:

    Men så fånigt! Nej han dricker inte några extrema mängder. Är han aggressiv, elak, hotfull osv efter några öl? Inte? Bra.

    Han gillar väl öl, och ibland något annat också, det är inget mer med det. Jag gillar vin och konsumerar väl i runda slängar 1-2 boxar per månad. Men då åker en skvätt ner i maten ibland och så, och nej jag har defintivt inga problem. Det blir 1-3 glas på en kväll när jag är sugen, ibland blir jag lite salongsberusad, ibland inte alls men jag gillar inte direkt känslan av att vara full heller så det är inget jag strävar efter. Ofta slutar jag dricka när jag når den gränsen för att jag helt enkelt inte vill bli direkt påverkad.

    Min poäng är att det finns människor som gillar alkoholhaltiga drycker på grund av smaken och inget annat och nej, det är inte samma sak med exempelvis folköl eller alkoholfritt för smaken påverkas något otroligt då alkohol i sig är en smakbärare.

    Och på tal om iq-testet är det galet luddigt och något jag definitivt skulle ta med en skopa salt. Jag har testat för skoj skull och jag är ju alkoholist enligt det testet i princip. Jo tjena.


    Fånig var det ja.. Han har vid något tillfälle blivit aggressiv och överreagerat på något just där och då pga alkohol i kroppen, dock inget jag inte har kunnat hantera tack och lov, så svaret på den frågan är såklart att detta inte är bra, för att konta dig i detta..

    Vad skönt att du inte upplever dig ha några problem med dina alkoholvanor! Och vad skönt för mig att jag bara har en person i mitt liv som är som dig som jag ska behöva oroa mig för. Jag förstår precis hur du resonerar kring alkohol som smakbärare och att det kan vara väldigt gott osv, jag är själv inte helnykterist. Men principen gäller densamma som för en rökare, som tycker varje bloss säkert smakar gudomligt och är ren njutning, samtidigt som denne vet att det är direkt livsfarligt och beroendeframkallande.. You get the point? Men ja, exakt så som du resonerar kring alkoholkonsumtion resonerar min sambo också. Känner att jag inte har lust att "försvara mig" i detta till någon random på internet. Det räcker gott o väl med en.
Svar på tråden Hur ska jag förhålla mig till sambons alkoholkonsumtion?