Är min syster avundsjuk eller överreagerar jag?

Min syster och jag är väldigt olika, både till det inre och det yttre. Jag verkligen beundrade min syster när jag var yngre, tänkte att precis sådär vill jag hadet när jag väl skaffar familj (min syster är 13 år äldre). Jag har aldrig kännt mig avundsjuk på något sätt och tidigare varit väldigt delaktig i hennes liv när hennes barn vöxte upp, var barnvakt ofta och hade en väldigt nära relation till hennes barn.

Min syster har genomgått en väldigt jobbig skiljsmässa, mannen har varit otrogen sedan rätt lång tid tillbaka. Allt det här uppdagades för inte så längesen alls. Det finns ingen ursäkt till hans beteende övht men min syster kan vara väldigt dominant och uppfattas som självgod. Min systers man, eller ex numera, var extremt konflikträdd och jag tror helt enkelt inte att han vågade avsluta det hela, fegt nog.

Min syster har alltig varit ganska bra på att ge mig vad jag uppfattar som pikar, om mitt utseende först och främst samtidigt som hon jämt talar gott om sig själv.

Jag fick barn nyligen och under hela mi graviditet sa hon ofta hur glad hon var att hon äntligen var smalast, hur svårt det skulle bli för mig att gå ner i vikt, att min kropp skulle förändras och inte bli densamma osv. Jag störde mig enormt på det här, sättet hon sa det på, hon lät så entusiastisk när hon sa det.

Jag gick inte upp alls mkt i vikt, blev av med magen på några veckor, inga bristningar och ser exakt likadan ut som innan. Hade turen att må bra hela graviditeten, kunde träna och ta hand om mig själv.

Sedan vi fått barn har allting varit jättelugnt, vårt barn har aldrig varit skrikig (självklart missnöjd ibland) och sovit väldigt bra sedan starten. Jag njuter verkligen av föräldraledigheten! Jag är mkt medveten om att det i vissa perioder kommer vara jobbigare, och så har det ju vanrit även för oss men jämförelsevis har vi kommit väldigt lindrigt undan.

Min syster hade det tydligen väldigt kämpigt med sina barn, minst sagt, något som jag aldrig märkte då jag tyckte hennes barn var helt underbara. Tyvärr verkar min syster väldigt svart sjuksjuk över det här också, påpekar ofta att det kommer bli värre. Jag är mkt medveten om att det kommer perioder som är jobbiga men det är inget kul att höra hela tiden. Det känns som att hon sitter och väntar och gnuggar händerna om ni förstår vad jag menar.

Till råga på allt är vi halvsyskon och min mamma (min systers icke-biologiska mamma) sa till min syster att det var skillnad på att ha biologiska barnbarn än ickebiologiska-hemskt sagt om ni frågar mig! Min mamma jobbar jnte lika mkt nu so hon gjorde när min syster fick barn och ställer ofta upp med barnvakt och är en mkt engagerad mormor.

Jag förstår verkligen om min syster blir ledsen över det här så därför har jag inte direkt sagt något närhon säger något so irriterar mig. Jag börjar dock bli rädd att jag snart kommer bli riktigt förbannad. Hkn kan säga så konstiga saker också, ex har hkn nu gått ocb sagt att jag var väldigt stor ibörjan av min graviditet-något som inte stömmer övht. Varför hitta på en sån sak? Jag förstpr verkligen inte. Hon går också och säger att hon har roligare liv än mig. Hon känns så svartsjuk när hon säger såna här saker och jag kan inte förstå varför. Jag vill inget helldre än att ha en bra relation med henne, det var knappats såhär jag ville att det skulle bli mellan oss när jag fick barn trodde vj skulle bli närmare varann.

Vad kan jag säga när hon kommer med sina kommentarer? Jag vill ju inte såra henne, samtigt som jag verkligen vill att hon slutar. Ska jag strunta i relationen med henne? Vi kanske aldrig kommer bli nära.. Vet inte hur jag ska hantera det här.