• annabellelee

    Vad är det för fel på mitt barn?

    Min son är 2,5 mån, och jag oroar mig så för hans utveckling. Han var sen med att följa saker med blicken, och har ännu inte gett svarsleenden. När jag sitter med honom i famnen tittar han ofta förbi mig eller vänder huvudet åt sidan, och vill inte riktigt möta min blick. Han vänder ofta huvudet åt samma håll (vänster), fastän det inte finns något där att titta på. 

    Han är sen rent allmänt och har svårt att hålla upp huvudet längre stunder (vi tränar på det varje dag och det har blivit bättre, men kompisar på besök noterar ändå att han verkar lite väl "vinglig" för tiden). Han kan följa leksaker och har speciellt en väldigt färgglad mobil som han kan ligga och titta på och boxa mot. Rent allmänt är han mest intresserad av att äta och sova, även om han har börjat intressera sig mer för leksaker senaste tiden. Han tycker också om tydliga ljuskällor, men ansikten är som sagt inte speciellt roliga att titta på. Ibland tycker jag att han möter min blick, men det är kort och hastigt. Och kanske är det mest önsketänkande, att han råkar titta åt mitt håll...

    Har pratat med bvc, som höll med om att han verkade ointresserad av ögonkontakt, och skickade en remiss till ögonkliniken. Nu kom dock julhelgen emellan så första tiden till ögonkliniken är många veckor bort, och dessa veckor kommer jag naturligtvis att gå och oroa mig en massa. Hade sett fram emot en härlig första jul med lillknodden, och istället önskar jag bara bort tiden, så att vi kan få komma till synutredning och ta reda på om något är fel eller ej. 

    Ja, jag vet, dumt att inte bara passa på att njuta, men är man orolig är det svårt att bara sluta.  Någon som har tips på vad det kan vara, råd  eller lugnande ord?
  • Svar på tråden Vad är det för fel på mitt barn?
  • Magdalena03

    Ta det lugnt! Din son är ju så liten, barn mognar i olika takt.

  • Annelie 76

    Det kommer troligtvis. Min första var väldigt tydlig med sin utveckling. Från en dag till en annan så hände saker. Jag var också orolig för pga utebliven ögonkontakt osv men helt plötsligt en dag så hände det. Märkte vartefter att hans utveckling var som en gammal ketchupflaska, först ingenting, sen ingenting, sen allt på en gång. Han har aldrig övat utan helt plötsligt bara börjat, krypa, gå, prata osv allt har bara kommit en dag.

  • annabellelee

    Tack för svaren! Jag hoppas ju att det bara ska lösa sig,men nu över jul har det snarare gått bakåt än framåt. Det känns som om rent aktivt tittade bort, som om han vill undvika blickkontakt. Någon som varit med om det? BVC lyssnar som sagt på mig, men det känns som om jag behöver vara "på" för att saker ska hända...

  • MrsP79

    Förstår att du är orolig! Förmodligen är det ju ingen fara, och precis som de andra säger så kommer det säkert, barn mognar olika! Jag hade säkert varit lika orolig som du!

    Men, OM det nu är något med ditt barn, med synen eller något annat, så försök tänka att det här är MITT barn, han är unik, jag älskar honom så som han är! Försök tänka på de framsteg han faktiskt gör (alla barn går bakåt i utvecklingen ibland, även om man inte lägger märke till det så mycket eller minns det efteråt, och INGET barn är ett annat likt)! Den här dagen med ditt barn kommer inte tillbaka! Skit samma om han nu inte är "som andra", det blir bra ändå ska du se! Kram

  • lillefröe
    annabellelee skrev 2015-12-29 15:00:53 följande:

    Tack för svaren! Jag hoppas ju att det bara ska lösa sig,men nu över jul har det snarare gått bakåt än framåt. Det känns som om rent aktivt tittade bort, som om han vill undvika blickkontakt. Någon som varit med om det? BVC lyssnar som sagt på mig, men det känns som om jag behöver vara "på" för att saker ska hända...


    att ett barn tittar bort behöver inte alls betyda någonting. Speciellt inte om det är på ett nytt ställe som bvc, är ju inget ställe han är på ofta och det kan bli för många intryck. Då undviker barn helst kontakt. 
  • Damdis

    Min pojk tittade också bort när jag försökte få ögonkontakt, dock tror jag han var yngre än din men gjorde lite ont i hjärtat. Det blev dock bättre och jag höll honom på lite mer än en halv armlängds avstånd och gjorde roliga ljud typ allt möjligt man kan göra med munnen, klickande, smackande, ja vad som helst och när han tittade så log jag och verkligen fiskade ögonkontakt, med tiden så lossnade det. Le varje gång ni får ögonkontakt och testa vilka ljud som fångar hans uppmärksamhet. Idag är han 6 mån och så himla go galen och glad man bara kan bli! En riktig stolle som vill ha mycket uppmärksamhet :)

Svar på tråden Vad är det för fel på mitt barn?