Kvinnor: Fick ni det bättre efter skilsmässan?

TS säger: Tack för ert stöd! Alla är eniga om att jag måste lämna honom. Men jag blev tveksam för att han varit snäll i 14 dagar.

Men nu är han elak igen. Inte så att han skäller på mig och krossar saker, som han kan göra ibland. Nej, nu har han snällt och vänligt bett mig betala tillbaka penningskulden till honom: Jag har nämligen under några månader lånat pengar till våra gemensamma mat- och hushållskostnader eftersom min föräldrapenning och sjukpenning inte är lika hög som min vanliga jobb-inkomst, innan vi fick barn. Så mitt bidrag till potten (som för övrigt inte är någon pott, vi har inget gemensamt konto) är så litet att jag inte kunnat täcka "min del" av dessa kostnader.

Ett av barnen har varit långtidssjukt och det har tagit tid för Försäkringskassan att handlägga detta. Under hela hösten hann jag bara jobba ca 8 dagar  - och inte ens i följd - pga att jag måste ta hand om sjukt barn. Sedan kom ju "de vanliga" dagis-smittorna till. Och vi har ju två barn på dagis - dubbel VAB-börda. Maken har aldrig tagit en enda VAB-dag. Därmed har han bidragit till att minska familjens totala inkomst eftersom jag tjänar väsentligt mycket mer än han. Och det är bara jag som "offrat" kontinuitet och prestationsförmåga på jobbet för att ta hand om sjuka barn.

Jag håller som sagt på att förlora jobbet och blev sjukskriven för några veckor sedan för utmattningssyndrom. Men jag är inte deprimerad - antidepressiv medicin får jag redan sedan ca 1 år för att orka stiga upp på mornarna och inte gråta inför barnen hela tiden. Jag är bara trött och har svårt att tänka och minnas.

Denna helg har barnen och jag haft magsjuka. Jag kan knappt stå på benen idag och än mindre sköta de två små barnen, som nu blivit friska och är jättepigga, på ett bra sätt - men jag gör så gott jag kan. Vanligen går de på dagis, men magsjuka har 48 timmars karens (det gäller all magsjuka inom hela familjen) innan de får börja igen.

Jag är alltså dubbelt sjuk; Utmattningssyndrom och magsjuka. Det finns två små barn hemma som vårdnadshavarna (dvs maken och jag) har ansvar för att ta hand om. Men maken vägrar vabba. Han har kommit hem och gjort lunch åt barnen - och sedan stuckit. Han känner sig också tvungen att "städa i den enorma röran" när han kommer hem på kvällen, så de skrikande barnen fick middag klockan åtta ikväll, medan jag låg i sängen med min magsjuka. Sov gjorde de vid nio-tiden. Alldeles för sent för så små barn som ska upp till förskolan nästa dag. Det är "förstås" jag som alltid klär på dem och tar dem till förskolan, och jag hämtar även. Maken säger att han inte hinner, även om förskolan faktiskt ligger på samma väg som till hans jobb!  

Och så kommer nu detta osmakliga krav om pengar: att jag ska betala en penningskuld för gemensamma kostnader - och vi är gifta! Enligt vad han själv säger är han dubbel miljonär, och jag tror honom med tanke på vad han jobbat med tidigare. Men han säger att han föredrar att spara de pengarna till det där huset som vi aldrig köper, och att "det svider så" för honom att betala våra dyra bostadskostnader med sparpengar. Så jag måste självklart bidra. Men han hindrar mig ju att jobba när han inte vabbar någon enda gång! Jag - och barnen - får extra långa dagar pga att lämning och hämtning alltid faller på mig.

Nu är jag riktigt arg. Jag ska lämna honom så fort jag kan!