• Anonym (Jossan)

    Vad gör livet värt att leva?

    Som rubriken lyder, vad gör egentligen livet värt att leva?

    Jag hade denna diskussionen med min sambo häromdagen, då jag inte tycker ett vanligt svensson-liv är det livet jag egentligen vill ha. Jobba bort större delen av sitt liv, på ett jobb man sällan älskar. Man kan vara neutral, eller t.o.m tycka om sitt jobb såklart, men väääldigt många har måndagsångest, inklusive jag! 

    Just nu är jag i 24 år gammal, jag har jobbat sen jag tog studenten från gymnasiet. Har jobb, hyreslägenhet, bil, och ca 30tusen på sparkontot, så jag klarar mig absolut. Jag ska söka för att komma in till högskolan till hösten, programmet är på 4 år och jag får en examen inom ett yrke där man tjänar väldigt skapligt. 
    Jag har en sambo som är världens bästa, och man kan ju tycka att jag borde vara väldigt nöjd med mitt liv?

    Men nej, säg att jag pluggar färdigt och får jobb, då är man 29-30, hoppsan så var det dags att skaffa barn(som jag eg inte ens vill ha!!), och vips så är man fast i det där jäkla ekorrhjulet. Man sitter fast i en så kallad trygghet, och visst, det är väl de flestas dröm, men jag fasar!!

    Nej, jag vill resa, jobba med djur, volontärarbeta, resa ännu mer, jobba med något jag verkligen älskar(och förmodligen inte tjänar något på..) och aldrig någonsin uppleva vardagsångest eller ett tråkigt svensson-liv. 
    Men jag är liksom inte född rik och hur tråkigt det än är att säga, pengar är viktiga, och jag vill ändå tjäna tillräckligt i framtiden att göra vad jag vill. Ekvationen går ju tyvärr inte ihop.

    Me är det värt att jobba tråkigt, för att tjäna bra, och ha 5 veckors ledigt på ett år. Är dem 5 veckorna verkligen värda det?

    Borde inte livet vara mer än bara jobb, ungar, äta, sova, om och om igen? Det måste väl finnas fler som tänker om jag?

  • Svar på tråden Vad gör livet värt att leva?
  • Anonym (Hmm)

    Jag har en på jobbet som aldrig har vantrivts på sina jobb eller sitt nuvarande, som aldrig haft ångest över att behöva gå till jobbet. Att se sitt jobb som en hobby låter som att ha ett sjukt lätt liv! Jag har ångest varje kväll och varje morgon pga jobbet. Har alltid haft det på alla jobb som jag haft, vilket gör att jag inte klarar av att jobba heltid. 

    Helt sjukt egentligen hur stor skillnad det kan vara. Vissa älskar att gå till jobbet medan jag funderar på om jag ska ställa mig framför bussen på morgonen eller om jag ska gå på bussen. Lite orättvist.

  • McIris

    Lycka är inte att göra vad man vill, utan att vilja det man gör.

    En bra sammanfattning.

  • Anonym (Sara)
    Anonym (Hmm) skrev 2015-12-29 16:26:17 följande:

    Jag har en på jobbet som aldrig har vantrivts på sina jobb eller sitt nuvarande, som aldrig haft ångest över att behöva gå till jobbet. Att se sitt jobb som en hobby låter som att ha ett sjukt lätt liv! Jag har ångest varje kväll och varje morgon pga jobbet. Har alltid haft det på alla jobb som jag haft, vilket gör att jag inte klarar av att jobba heltid. 

    Helt sjukt egentligen hur stor skillnad det kan vara. Vissa älskar att gå till jobbet medan jag funderar på om jag ska ställa mig framför bussen på morgonen eller om jag ska gå på bussen. Lite orättvist.


    Om man utbildar sig till ngt man är intresserad av blir yrkeslivet lätt och stimulerande, en givande del av livet som man inte vill vara utan. Bra kollegor, chef och arbetsvillkor är förstås ett måste. Kan du inte byta arbete el skola om dig?
  • Anonym (Hmm)
    Anonym (Sara) skrev 2015-12-29 16:43:24 följande:
    Om man utbildar sig till ngt man är intresserad av blir yrkeslivet lätt och stimulerande, en givande del av livet som man inte vill vara utan. Bra kollegor, chef och arbetsvillkor är förstås ett måste. Kan du inte byta arbete el skola om dig?
    Problemet är att jag inte är intresserad av något. Har haft flera olika arbeten och det har varit likadant på alla arbeten. Har precis pluggat klart och påbörjat mitt yrkesliv. Så bara 30 år kvar av daglig ångest för att gå till jobbet! Har redan börjat räkna ner!

    Jag har aldrig känt att jobbet är en givande del av mitt liv. Jag jobbar bara för att kunna ha råd att betala hyra och äta typ. Att byta arbete skulle inte hjälpa då jag haft det såhär på alla jobb. Trodde i min ungdom att det skulle bli bättre om jag bytte jobb, så har haft flera olika jobb, men det vart inte bättre, nu har jag istället accepterat att jag alltid kommer att ha ångest typ. Ibland bryter jag ihop och vill avsluta mitt liv, men jag är alldeles för feg för det. 
  • Anonym (Sara)
    Anonym (Hmm) skrev 2015-12-29 16:54:56 följande:

    Problemet är att jag inte är intresserad av något. Har haft flera olika arbeten och det har varit likadant på alla arbeten. Har precis pluggat klart och påbörjat mitt yrkesliv. Så bara 30 år kvar av daglig ångest för att gå till jobbet! Har redan börjat räkna ner!

    Jag har aldrig känt att jobbet är en givande del av mitt liv. Jag jobbar bara för att kunna ha råd att betala hyra och äta typ. Att byta arbete skulle inte hjälpa då jag haft det såhär på alla jobb. Trodde i min ungdom att det skulle bli bättre om jag bytte jobb, så har haft flera olika jobb, men det vart inte bättre, nu har jag istället accepterat att jag alltid kommer att ha ångest typ. Ibland bryter jag ihop och vill avsluta mitt liv, men jag är alldeles för feg för det. 


    Något måste ju alla vara intresserade av? Hoppas iaf att du har en meningsfull fritid :)
  • Anonym (Hmm)
    Anonym (Sara) skrev 2015-12-29 17:20:24 följande:
    Något måste ju alla vara intresserade av? Hoppas iaf att du har en meningsfull fritid :)
    Ne faktiskt inte, om inte sitta framför tv och dator räknas? Och slösurfa typ. Vet inte vad som menas med en meningsfull fritid men sitter mest bara hemma framför tv:n eller datorn
  • Anonym (Mini)

    Sex Sex Sex!

    Samt mycket annat.

  • Anonym (Sopp)
    Anonym (Hmm) skrev 2015-12-29 16:54:56 följande:

    Problemet är att jag inte är intresserad av något. Har haft flera olika arbeten och det har varit likadant på alla arbeten. Har precis pluggat klart och påbörjat mitt yrkesliv. Så bara 30 år kvar av daglig ångest för att gå till jobbet! Har redan börjat räkna ner!

    Jag har aldrig känt att jobbet är en givande del av mitt liv. Jag jobbar bara för att kunna ha råd att betala hyra och äta typ. Att byta arbete skulle inte hjälpa då jag haft det såhär på alla jobb. Trodde i min ungdom att det skulle bli bättre om jag bytte jobb, så har haft flera olika jobb, men det vart inte bättre, nu har jag istället accepterat att jag alltid kommer att ha ångest typ. Ibland bryter jag ihop och vill avsluta mitt liv, men jag är alldeles för feg för det. 


    Funktionsnedsättningar kan komma i olika former uppenbarligen. Måste vara enormt svårt att inte kunna härbärgera och lära sig "gilla läget" som vuxen. Det är ju en form av lycka tycker jag, att ha överseende med att livet ibland är mindre roligt och sen finns det höjdpunkter. Att lära sig inse att livet är en mental inställning man oxå kan välja.
  • Anonym (Hmm)
    Anonym (Sopp) skrev 2015-12-29 18:05:14 följande:
    Funktionsnedsättningar kan komma i olika former uppenbarligen. Måste vara enormt svårt att inte kunna härbärgera och lära sig "gilla läget" som vuxen. Det är ju en form av lycka tycker jag, att ha överseende med att livet ibland är mindre roligt och sen finns det höjdpunkter. Att lära sig inse att livet är en mental inställning man oxå kan välja.
    För mig är inte livet ibland mindre roligt, för mig är livet till 99 % mindre roligt. Prova att gå med min ångest en dag så får du se hur du mår efter det...
  • Anonym (Sara)
    Anonym (Hmm) skrev 2015-12-29 18:19:15 följande:

    För mig är inte livet ibland mindre roligt, för mig är livet till 99 % mindre roligt. Prova att gå med min ångest en dag så får du se hur du mår efter det...


    Har du sökt hjälp? Ångest kan inte vara ett normaltillstånd. Tror många har orimliga krav på livet. Minsta lilla motgång så ger man upp. Dagens ungdomar är t.ex. för curlade. Psykolog för att killen gjort slut. Det är ingen som har sagt att det ska vara lätt att vara människa men man kan göra det bästa av sin situation och påverka det man kan. Sjukdomar däremot rår man ju inte på. Fast jag tror att tanken spelar stor roll och vilken bild man har av sig själv. Vem är du tex utan ångesten, vet du det? Den kanske är en trygghet? Ett skydd mot livet? Jag hade ätstörningar i tonåren, det är en psykisk sjukdom som sitter i huvudet. Den gav mig trygghet för jag visste inte vem jag var utan. Tog mkt mod att släppa. Men livet utan var så mycket bättre. Jag var precis lika värd att må bra och vara glad som alla andra.
  • Anonym (Hmm)

    Har sökt hjälp flera gånger, nu senast fick jag med mig sömntabletter som man blir helt borta av. Jag vet inte vem jag är utan ångesten, har haft ångest så länge jag kan minnas.

  • Anonym (Sara)
    Anonym (Hmm) skrev 2015-12-30 12:20:39 följande:

    Har sökt hjälp flera gånger, nu senast fick jag med mig sömntabletter som man blir helt borta av. Jag vet inte vem jag är utan ångesten, har haft ångest så länge jag kan minnas.


    Då tror jag du är lösningen närmare än vad du själv förstår. Vad har du ångest över? Vad är du så missnöjd med? Är det något du kan ändra? Börja testa nya saker, bryta mönster, träffa nya människor. Du verkar dessutom ung. Finns all anledning att se framåt. Du måste ha träffat fel läkare eller så vågade du inte berätta hur du egentligen känner och mår. Att hålla igen tjänar du inget på. Du måste börja se på dig själv med nya ögon och tänka att du är värd att må bra.
Svar på tråden Vad gör livet värt att leva?